Go to main navigation
Newspaper vendor Julius Donald reads a newspaper at his newsstand in Mwanza, on September 19, 2015. Electoral authorities in Tanzania on September 19 called on police to investigate fears that some political parties were preparing to train militia groups ahead of next month's national elections.

Det krävs mod för att vara journalist i Tanzania, nya lagar har tryckt tillbaka den fria journalistiken. Här läser Julius Donald en lokal tidning vid sitt tidningsstånd i Mwanza inför valet 2015 som vanns av John "Bulldozern" Magufuli. Sedan dess har pressfriheten minskat rejält i Tanzania. 

Foto: AFP PHOTO / DANIEL HAYDUK

REPORTAGE

Tanzania: Bulldozern kör över yttrandefriheten

Det tidigare föregångslandet blir allt mer auktoritärt under president John ”Bulldozern” Magufulis ledning. I traktorspåren av ”Bulldozern” syns rädda människor och tystade journalister nerkörda i gyttjan.

Genom tuk-tuk-taxins fönster rullas Tanzanias största stad, Dar es Salaam, upp. På flerfiliga asfaltvägar passerar vi skyskrapor, moderna luftkonditionerade köpcentrum och taggtrådsskyddade bostadskomplex. Men när vi svänger av från huvudvägen byts motorvägarna ut till gropiga sandvägar. Här trängs marknader bestående av små skjul, fönsterlösa bostäder och övergivna byggnader. Under regnperioden dränks många av de dåliga vägarna av vattenströmmar.

Det är alla vägbyggen i Tanzania som givit president Magufuli smeknamnet ”Bulldozern”. Under hans tid som arbetsminister i tidigare regeringar, drev han stora vägbyggnadsprojekt i landet. För fyra år sedan vann Magufuli presidentvalet, med löften om att ta tag i den utbredda korruptionen. Efter valet strävade presidenten efter att uppfylla sina vallöften och sparkade snabbt flera tusen statsanställda som ansågs vara korrupta. Han drog även ner på statsutgifterna, och sänkte bland annat sin egen lön. Det här gjorde Magufuli populär bland folket, men med tiden har presidenten ansetts bli mer och mer auktoritär. Namnet ”Bulldozern” används idag mer som en symbol för hans hårdare tag i politiken, och mot de mänskliga rättigheterna.

Kollegor försvinner spårlöst

I Tanzania möter jag en handfull personer från olika medieföretag. De pratar alla om att det krävs mod att vara journalist idag. Och det förstår man snabbt under samtalen. Nedlagda tidningar och radiostationer. Politiker som med vapenhot tvingar journalister att sända politiska budskap. Kollegor som försvinner spårlöst. En av journalisterna jag möter, berättar om sin vän som antas ha blivit kidnappad eller mördad.

– Han satt precis bredvid mig, i samma redaktion. Det är helt galet när man tänker på det, sa “Hassan” och skakade på huvudet, med ett ansiktsuttryck som visar på att han inte helt kan greppa det själv. Han, liksom alla journalister jag träffar, vill vara anonym.

Läs mer: Journalisten Azory Gwanda spårlöst försvunnen – granskade mord på civila 

Yttrandefriheten och pressfriheten i Tanzania har försämrats år för år med Magufuli vid makten, enligt flera rapporter från människorättsorganisationer. Från att ha haft ett levande medieklimat där nya företag etablerades i snabb takt, har nya lagar och hårdare tag mot media minskat utbudet av fri journalistik. En av de nya lagarna är den så kallade “anti-bloggare” lagen från 2018, vilken kräver att alla bloggare ska registrera sig hos myndigheterna och betala en avgift ungefär lika stor som en årsinkomst i Tanzania.

– Förr hade jag en blogg och en Youtube-kanal. Som journalist behöver jag vara en offentlig person och hålla kontakten med samhället. Nu kan jag inte göra det längre, på grund av att avgiften är så dyr, berättade Mary, som är journalist vid ett privat TV-bolag.

Regeringens hårdare tag mot medierna, karaktäriseras av åtgärder som att förbjuda utgivning eller sändning. Senast i februari 2019 stoppade myndigheterna utgivningen av tidningen The Citizen under en hel vecka. Enligt ett meddelande till tidningen var anledningen att de presenterat falska nyheter om landets valuta, vilket TimesLive rapporterade om.

I ett tal i samband med att informationsminstern Harrison Mwakyembe tillträdde 2017 varnade presidenten media och menade att det fanns begränsningar för deras yttrandefrihet.

– Jag skulle vilja säga åt medieägarna – var försiktiga, se upp. Tro inte att ni har den här typen av frihet, sa Magufuli, vilket enligt Reuters ska syfta på att media inte får sprida material som skapar oro i landet.

Och presidentens budskap når fram till journalistkåren. Under en av intervjuerna uttrycker en av de kvinnliga journalisterna i förtroende till mig: “Regeringen ser på, trampa dem inte på tårna”.

Men det är inte bara journalister som är rädda.

– Du försöker ringa någon berörd för att fråga: Vad är din reaktion till det som regeringen gjort? Personen svarar: Nej, jag vill inte prata, jag vill inte ha problem. Det här händer varje dag, och det säger mycket om den här regeringen, sa “Hassan”, som trots det underhängande hotet ändå jobbar med grävande journalistik.

Committé to Protect Journalists har tillsammans med 37 andra organisationer, däribland Civil Rights Defenders och Reportrar utan gränser, skickat ett brev till FN:s råd för mänskliga rättigheter. Brevet uppmanar rådet att på sin nästa session i juni ta upp de pågående kränkningarna av mänskliga rättigheter i Tanzania.

Nyligen intervjuade OmVärlden oppositionspolitikern Tundu Lissu som sköts med 16 skott, men som vägrar ge upp kampen för demokrati i Tanzania.

Läs mer: Tanzania har blivit ett skräckland

Kravlöst bistånd

Tanzania ansågs tidigare vara ett föregångsland för andra utvecklingsländer, men under åren har bilden av Tanzanias framgångar bleknat, på grund av det mer auktoritära styret och ekonomiska kriser, enligt en analys av Utrikespolitiska institutet. Landet har även kritiserats för att vara djupt beroende av internationellt stöd, vilket gjort att president Magufuli försökt styra om statsbudgeten. Detta även för att undvika att landets ekonomi drabbas då biståndsländer drar in bidragen, vilket har gjorts bland annat då de mänskliga rättigheterna för HBTQ-personer kränkts.

– Västvärlden bör sluta stödja Tanzanias regering, säger advokaten Fatma Karume i en intervju med OmVärlden.

Danmark var då ett av de länder som fryste bidragen, men så gjorde inte Sverige. I maj 2019 beslöt dock även Sveriges regering att styra om biståndet och ta fram en ny strategi. När biståndsminister Peter Eriksson besökte Tanzania i slutet av maj skrev han på twitter att han och president Magufuli hade haft ett "bra och rättframt samtal" om demokrati och mänskliga rättigheter.

Men inte alla biståndsländer har beslutat att ställa krav. Kina är ett av dem.

– Det som är glädjande med deras bistånd är att det inte är bundet till några krav. När de bestämmer sig för att ge, så ger de bara, sade president Magufuli, i ett uttalande på regeringens hemsida i november 2018.

“Nyttan för allmänheten är viktigare”

Trots stora bidrag, är Tanzania är fortfarande ett av de fattigaste länderna i Afrika. Två tredjedelar av befolkningen lever under inkomstgränsen för fattigdom. Och det finns journalister som rättfärdigar de hårdare tagen och de nya lagarna med att de behövs för att få landet att utvecklas i rätt riktning. “Emmanuel”, är en av dem.

– När du gör något, så behöver du veta att det är till nytta för allmänheten, att det är till nytta för landet. Tanzania är större än mig, säger “Emmanuel”, som arbetar för det statligt ägda mediebolaget.

Han drivs av viljan att göra gott för sitt land och formar sin journalistik efter det. För honom skulle det vara otänkbart att de statliga medierna rapporterade om kritik mot regeringen, och han fokuserar på det goda regeringen gör, bland annat de många byggnadsprojekten.

Det är 35 grader varmt på restaurangens uteservering. Skjortan är genomblöt av svett. Intervjun om pressfrihet slutar, men vi sitter kvar ett tag och småpratar.

Om allt det som också är underbart i Tanzania.

Benjamin Backlund