Go to main navigation
uruguay.jpg

När marijuana legaliserades i Uruguay var det med framför allt tre argument: mänskliga rättigheter skulle stärkas, hälsosituationen förbättras och marijuana skulle skiljas från de tyngre drogerna så att drogkartellerna berövades en stor del av sina inkomster.

Foto: Global Reporting

feature

Två år efter legaliseringen

Det har gått drygt två år sedan Uruguay som första land i världen beslutade att fullt ut legalisera konsumtion, försäljning och produktion av marijuana. Vad har hänt sedan dess?

I slutet av 2013 beslutade Uruguay som första land i världen att legalisera odling, försäljning och konsumtion av marijuana. Systemet innebär att privata odlare kan få licenser för större odlingar och sedan sälja genom officiella kanaler till ett i förväg reglerat och relativt lågt pris för att därigenom konkurrera ut langarna. Privatpersoner har också rätt att själva odla cannabis så länge det sker för egen konsumtion och odlaren har registrerat sig. Det finns också ett antal registrerade ”marijuana-klubbar” där medlemmarna tillsammans sköter sina odlingar.

En av dem som var pådrivande för legaliseringen var Sebastián Sabini, parlamentsledamot för vänsterpartiet Bred Front (Frente Amplio).

För Sabini, liksom för många andra i legaliseringsrörelsen, var processen en fortsättning på kampen för rätt till abort och samkönade äktenskap, något som Uruguay genomfört åren dess för innan.

– Genom att legalisera odling och konsumtion kan vi skapa en reglerad marknad, då behöver inte konsumtion av marijuana leda till att brukarna hamnar in händerna på narkotikahandlarna, sa Sebastián Sabini när jag träffade honom i Montevideo strax innan det att lagen trädde i kraft.

När jag nu söker honom på nytt är han på väg till New York och UNGASS-mötet. Han är en av dem som deltar i ”Fredskaravanen”, en manifestation mot våldet i drogkrigets spår, organiserat av ett stort antal latinamerikanska organisationer och universitet, som under månaden före konferensen färdats från Honduras till New York.

War on Drugs

Det fanns tre huvudargument bakom legaliseringen i Uruguay: människors mänskliga rättigheter skulle stärkas, hälsosituationen förbättras och marijuana skulle skiljas från de tyngre drogerna så att drogkartellerna berövades en stor del av sina inkomster.

Uruguay är ett av del länder som gått i täten för det latinamerikanska upproret mot det som brukar heta War on Drugs, den doktrin som USA under många år förespråket och som inneburit att man med hjälp av bland annat militär intervention försökt stoppa handel och produktion.

Inför UNGASS-mötet i New York har Uruguays regering tagit fram ett eget policydokument som bland annat kräver att dödstraffet för narkotikabrott ska avskaffas och som menar att varje land själv har rätt att bestämma hur man vill göra med legalisering mm.

– Vi vänder oss mot synen att narkotika ska bekämpas med repression. Vårt fokus är istället hälsa och mänskliga rättigheter, säger chefen för Uruguays Nationella kommitté för drogfrågor, Milton Romani Gerner, i en video på myndighetens hemsida.

Ett av motiven bakom legaliseringen var att minska brottsligheten, inte minst i de marginaliserade delarna av huvudstaden Montevideo. Men frågan är om det blivit så mycket bättre. Siffror över t ex mordstatistik visar att antalet mord idag är mycket högre än 2009.

Den drog som framför allt bidrar till brottsligheten är det som i Uruguay kallas för pasta base, en blandning av kokablad och t ex paraffin, som är betydligt billigare än kokain men som gör att många fastnar i ett kriminellt missbruk. Nyligen höjde Uruguays regering därför också straffen för narkotikabrott.

En annan effekt som de politiker som beslutade om lagen inte förutsåg var den grå marknad som uppstått när marijuana stulits från de registrerade hemmodlarna, eller när människor sålt vidare utanför statlig kontroll.

Apoteksförsäljning startar

I augusti 2016 går legaliseringsprocessen in i sitt tredje och avgörande steg i samband med att det blir möjligt att köpa marijuana på landets apotek. Det har varit krångligt att få till organisationen och många apotek var från början tveksamma till ”uppdraget”, inte minst av säkerhetsskäl. När systemet träder i kraft kan den som fyllt 18 år, är medborgare i landet och som registrerat sig i en databas, köpa högst 40 gram per månad. Det finns också ett inbyggt spårningssystem som innebär att det kommer att bli möjligt att följa all marijuana och se från vilket markområde det kommer och i vilket labb det analyserats.

Även om det fanns en aktiv grupp av framför allt unga aktivister som under flera år drev på för legaliseringen så har den inte haft något större stöd hos allmänheten. Av allmänheten var från början två tredjedelar emot lagen och idag är visserligen närmare hälften för legaliseringen, visar opinionsundersökningar, men någon eufori kan man alltså inte tala om.

Inte heller visar Uruguays president någon större entusiasm för legaliseringen. Han tillhör samma parti, Bred Front, som den förre presidenten Mujica som drev igenom lagen, men är själv cancerläkare och motståndare till alla former av rökning. Många pekar också på den dubbelmoral det innebär att Uruguay gått hårt åt tobaksindustrin och bland annat förbjudit all reklam och all form av sponsorskap från tobaksföretagen, samtidigt som marijuana kan säljas momsfritt.

Men att byta rökning mot rökning tycks vara just vad unga människor gör i Uruguay. Enligt en undersökning från slutet av 2014 har antalet marijuana-konsumenter bland gymnasieeleverna gått om antalet tobaksrökare (17 procent mot 15,5 procent), något som var helt enligt förväntningarna, enligt sociologen Jésica Ramírez på Uruguays Nationella kommitté för drogfrågor.

Marijuana statlig exportnäring?

I slutet av 2015 upphandlades de företag som skulle ansvara för produktionen av den marijuana som kommer att säljas på landets apotek. Tvärtemot mot vad man kunde tro blev det inte Monsanto eller andra multinationella jättar, utan två inhemska företag med koppling till landets forskningsinstitutioner.

– Uruguay bygger nu upp ett nationellt system för produktion och kontroll som även innefattar fröförbättringsstudier. Det här innebär att Uruguay kommer att ligga i framkant när det gäller kvalitet och produktutveckling den dag de globala reglerna förändras, konstaterar Matilda Baraibar, forskare vid ekonomisk-historiska institutionen vid Stockholms universitet som intresserar sig för ämnet ur näringslivsperspektiv.

Den statliga styrningen gäller också inkomsterna. Odlarna och apoteken får vardera behålla 30 procent, resten ska gå till informationsarbete och hälsofrämjande åtgärder.

– I Uruguay går man mycket metodiskt till väga och det är ingen ”låt-gå-politik” vi ser. Trafikkontrollerna är fler och toleransen mot påverkade förare är lägre än i t ex Sverige. För marijuana gäller samma hårda regler som för alkohol – går du över gränsen så ryker ditt kort direkt, fortsätter Matilda Baraibar.

 En som däremot är utled på allt som har med marijuana att göra är författaren och kulturskribenten Ana Valdes som delar sin tid mellan Montevideo och Stockholm:

– Jag och många andra, oavsett om de står till höger eller till vänster, är trötta på marijuana-frågan! Den upptar alldeles för mycket tid och kraft och folk tycker att det finns annat som är mycket viktigare!

Hon är dessutom tveksam till om brottsligheten kommer att minska:

– Vi kan inte se att försäljningen av kokapasta och den brottslighet som sker i dess följd gått ned. Polisen försöker stänga illegala försäljningsställen, men så snart något försvunnit dyker ett nytt upp, konstaterar Ana Valdes. 

 

David Isaksson