Go to main navigation
Bildspel

Soldater i Högra Sektorn går igenom de sista förberedelserna för att åka till fronten. När bilden togs rådde ett lugn vid fronten, men det var fortfarande farligt. Foto: Andreas Ståhl.

Bildspel

Frivilliga rekryter som nyligen anlänt till Högra Sektorns basläger utanför Donetsk, efter träningsläger nära Kiev. Foto: Andreas Ståhl.

Bildspel

Två soldater ställer upp på bild sekunderna innan de ger sig av mot frontlinjen i Donetsk. Foto: Andreas Ståhl.

Bildspel

Högra Sektorns röd-vita flagga sitter som klistermärke på en bildörr. Foto: Andreas Ståhl.

Bildspel

En av de många bilar som skänkts till Högra Sektorn, här tillbaka från fronten vid Donetsk. Foto: Andreas Ståhl.

Bildspel

Ung soldat som vaktar Högra Sektorns bas i Donetsk. Foto: Andreas Ståhl.

Bildspel

Frivilliga soldater ur Högra Sektorn som väntar på basen i Donetsk. Foto: Andreas Ståhl.

Bildspel

En av tre skolbyggnader som nu fungerar som bas för Högra Sektorn i Donetsk. Foto: Andreas Ståhl.

Bildspel

Klassrummen i den gamla skolbyggnaden i Donetskregionen är idag sovsolar åt Högra Sektorns soldater som anländer till basen. Foto: Andreas Ståhl.

Bildspel

Teckningar från barn uppsatta på Högra Sektorns bas i Donetskregionen. Foto: Andreas Ståhl.

Omvärlden i ukraina

Ukrainska nationalister beredda att kriga på två fronter

Vapenvilan i Ukraina till trots pågår dagliga strider i landets östra delar, och frågan är om en vapenvila i dagsläget har någon avgörande betydelse. OmVärlden har gjort ett unikt besök hos den nationalistiska paramilitära styrkan Högra Sektorn, som tydligt visar på komplexiteten i den blodiga konflikten.

Andrej, 66, talar inte längre med sina bröder. De har slutat ringa fast än det bara befinner sig några kilometer bort. Han är i vanliga fall en tystlåten äldre man som inte gärna talar om känslor, men i denna stund, efter att ha druckit några glas vodka, berättar han om sin ilska och besvikelse mot sin familj.

– Vi är på olika sidor av frontlinjen, säger Andrej. De valde att strida för separatisterna och jag är stolt medlem av Högra Sektorn. Jag kommer aldrig förlåta dem för deras val. Idag är vi fiender.

Andrej är uppvuxen i Sibirien och är rysktalande, men flyttade i unga år till de ukrainska delarna av dåvarande Sovjetunionen. Efter självständigheten utvecklade han en, vad han uttrycker, ”fosterlandskärlek” till sitt nya land och blev en högt uppsatt officer inom den ukrainska försvarsmakten.

– Många i min familj fick aldrig samma känslor för Ukraina. I och med att de var bosatta i öst, hos en mestadels rysktalande befolkning, har de aldrig kunnat identifiera sig med Ukraina utan istället sett sig som ryssar.

Andrej är idag i pensionsåldern och berättar att alla hans pengar går till den nationalistiska ukrainska paramilitära gruppen Högra Sektorn. Trots att han har en stor familj att försörja. Han talar stolt om gruppens höga moral och dess nationalistiska kamp som absolut nödvändig för att vinna kriget.

– Jag kan inte acceptera att Ryssland inkräktar på våra gränser, och jag känner ett stort hat mot vad de utsätter vårt land för. Det krävs att alla hjälper till för att bevara Ukrainas självständighet och en framtid utan korrumperade ledare i Kiev.

Efter en lång paus avslutar han om sina bröder på andra sidan.

– Sist jag talade med dem sa de att de ångrat att de gått med separatisterna, och att de vill komma därifrån. För mig spelar det ingen roll. Jag kommer aldrig förlåta att de stridit mot alla unga hjältar som försöker bevara Ukrainas självständighet. Om de dör i striderna är det bara rätt åt dem.

Grundades under Majdan

Den Högra Sektorn grundades under Majdan-demonstrationerna i Kiev 2013. Tillsammans med andra ultra-nationalistiska grupperingar gjorde de sig kända genom sin våldsutövning och ledande roll under attackerna mot polisen och säkerhetsstyrkorna.

Ideologiskt ser sig Högra Sektorn som nationalister och baserar sin ideologi på den ukrainska nationalisten Stepan Banderas lära. Stepan Banderas stred under 1930- och 40-talen mot Sovjetunionen och Polen för ukrainsk självständighet. För Högra Sektorn är han en hjälte, medan han i Ryssland och i östra Ukraina ses som en av nazisternas medhjälpare. I Ryssland beskrivs gruppen också som ett nazistiskt, eller fascistiskt, hot. Själva ser de sig som självständighetens främsta försvarare i Ukraina.

På Utrikespolitiska Institutet (UI) i Stockholm arbetar Jakub Swecicki som forskare och Östeuropaexpert. Han beskriver Högra Sektorn som ”framförallt antiryskt och stora motståndare till korruption”.

– När Majdan höll på att avslutas så var det just sådan grupper som stod kvar, och sa att korruptionen var deras största fiende, säger Jakub Swecicki. Man ville fortsätta strida mot eliten, med en form av direktdemokrati.

Under Majdan stod Högra Sektorn sida vid sida med andra högerextrema grupper. Själva hävdar de att de har rensat ut nynazismen ur de egna leden, och att det var en ren tillfällighet att de hamnade på samma sida som högerextrema grupper under demonstrationerna. Huruvida detta stämmer är oklart. Det händer att grupper med olika ideologier blandas samman vid sammandrabbningar, men Högra Sektorn kan också mycket väl bedriva retorik för att få legitimitet från omvärlden.

”Litar inte på de styrande i Ukraina”

Det är komplicerat att ta sig till Högra Sektorns bas. En inbjudan är svårt att få då platsen ligger otillgängligt och nära fronten i Donetsk. Som journalist blir man noga granskad för eventuella kopplingar till Ryssland, då basens position måste förbli hemlig, som tänkbart mål för separatisternas attacker.

Väl där visar sig basen vara en gammal skolbyggnad pyntad med Högra Sektorns svart-röda flagga. Klassrummen används som sovsalar, rektorsexpeditionen som mediecentrum, skolgården som skjutbana och i matsalen finns en matbespisning som serverar hungriga soldater.

Jag möter Ivan som ligger i sin säng i ett av klassrummen.

– Jag kommer precis från ett två månader långt träningsläger, säger Ivan. Eftersom jag inte har någon erfarenhet av militären var detta mycket viktigt.

I träningslägren tränas rekryterna i militära övningar, strategi, fysisk uppbyggnad och skolas även ideologiskt.

– Jag känner mig redo att snabbt åka till fronten för att strida mot inkräktarna, säger Ivan. Visst känner jag mig lite rädd, men bara en dåre skulle vara något annat.

De flesta dagar är den andra lik med nya rekryter som anländer och andra som lämnar på väg till fronten. Det rör sig mestadels om unga män som entusiastiskt talar om en oövervinnlig kärlek till ett självständigt Ukraina, det stora hatet mot Ryssland och hur korruptionen i den ukrainska regeringen måste stoppas.

– Jag litar inte på de styrande i Ukraina, säger Ivan. Allt är genomsyrat av korruption och maktmissbruk.

Ivan har nu rest sig upp och talar högre. Flera andra försöker få fram sin åsikt samtidigt. De talar snart i mun på varandra.

– Vi strider bara tillfälligt tillsammans med regeringen då vår första målsättning är att ta tillbaka makten över våra gränser, och att driva bort Ryssland från vårt land, säger Ivan när han lyckas överösta de andra. Nästa steg kommer vara att störta vår egen regering i Kiev.

Rekryterna är oense om hur regeringen ska störtas. Vissa vill vända på vapnen och med våld avsätta ledarna i Kiev, medan andra talar om en demokratisk process där det ukrainska folket får avgöra framtiden.

När stämningen lugnat ner sig något förklarar Ivan vad han anser det är att vara nationalist.

– Jag ser mig själv varken som den nazist eller fascist som den ryska propagandan vill framställa mig som. Jag kan givetvis inte tala för alla, men för mig är självständighet det enda som betyder något, att tjäna nationen. Jag vill lösa problemen i Ukraina, omvärlden är oviktig och inget jag bryr mig om.

Svårt att veta hur stort stödet är

Under natten utsätts basen av beskjutning från vad man antar vara rysktalande grupperingar i området. Efter en kort skottlossning infinner sig snart nattens lugn igen. Högra Sektorn har flera fiender i framförallt östra Ukraina där stora delar av befolkningen är rysktalande och ogillar de nationalistiska grupperingarna.

Jakub Swecicki på UI menar att det är svårt att veta hur stort stödet är för grupper som Högra Sektorn.

– Men man kan konstatera att de bara fick runt en procent i presidentvalet, och det säger väl en del. Men valresultatet behöver inte nödvändigtvis betyda att deras stöd begränsas till detta. Åsikterna de har, såsom att bestrida korruptionen, är en populär åsikt och något alla ställer upp på.

Det är alltså svårt att sia om Högra Sektorns stöd bland folket. Med tanke på aktiviteten på basen i Donetsk talar ändå mycket för att det växer. Det kommer dagligen donationer från allmänheten, allt från sjukvårdsutrustning, mat och kläder till vapen, pengar eller fordon.

– Varje dag kommer gåvor till oss, säger Konstantin på Högra Sektorns kommunikationsavdelning. Allt vi har bygger på allmänhetens välvilja att stödja oss, och eftersom ingen får betalt är hela sektorn beroende av folkets nationalistism.

Konstantin pekar på en rad lastbilar i närheten och berättar att de är exempel på donationer.

– I nuläget är våra trupper stora, och vi växer, säger Konstantin. Vi kan inte avslöja exakta siffror, men vi har växt kraftigt sedan 2013. Vårt största bekymmer är att vi inte har tillräckligt med vapen, och det gör att alla inte kan komma ut i strid.

Relationen mellan Högra Sektorn och regeringen i Kiev är infekterad fast än att de strider tillsammans idag.

– Regeringen accepterar vår existens och vid fronten strider vi ofta sida vid sida. Å andra sidan vill de inte beväpna oss. De är väl rädda för vad vi kommer använda vapnen till efter kriget, antar jag.

Skör vapenvila

Högra Sektorn ser sig själv som en viktig aktör för att både bevara Ukrainas gränser och för en framtid utan en korrupt maktapparat i Ukraina. Den rådande vapenvilan ser de bara som tillfällig eftersom de inte tänker låta Ryssland få något inflytande över landet.

– Kriget kommer att fortsätta länge, mycket länge, säger Konstantin. Vi kommer aldrig att acceptera att Ukraina får nya gränser, eller ett östligt självstyre med stark rysk påverkan.

Jakub Swecicki på UI ser också med skepsis på vapenvilan. Han bekräftar vad de nationalistiska grupperingar kommer ha svårt att acceptera.

– Den politiska delen av avtalet är väldigt diffust, vilket i nuläget innebär att gränsen mot Ryssland är obevakad, utan ukrainsk kontroll, säger Jakub Swecicki. Det kan därmed fortsätta strömma in vapen därifrån. Avtalet innebär också att Ukraina kan komma att genomföra en konstitutionell förändring som ger områdena i öst självstyre, och det är i nuläget skrivet i stjärnorna vad det kan komma att innebära.

Jakub Swecicki har svårt att se något slut på kriget. De diplomatiska ansträngningarna har varit få och för svaga. Om kriget en dag skulle få ett slut, med Ukraina som segrare, är det svårt att avgöra Högra Sektorns och liknande gruppers framtid.

– Jag tror att de kommer lugna ner sig och möjligtvis upplösas, säger Jakub Swecicki. Men det är svårt att säga, och jag kan såklart inte veta.

På basen i Donetsk är Konstantin inne på samma linje som UI-forskaren, fast med en annan utgångspunkt.

– Den dagen Ukraina har ett styre utan korruption och våra gränser är säkra, då finns det ingen mening för Högra Sektorn att fortsätta existera.

Familjen på andra sidan fronten

I Donetsk möter jag återigen Andrej, som står vid en skadad artilleripjäs, en så kallad ”dutska”-kanon. Den har kommit till basen för reparation efter hårda strider. Med hans långa erfarenhet från försvarsmakten har han också bred kunskap i vapenteknik.

– Det är jag som undervisar volontärerna att skjuta med denna, säger Andrej. De gör ett väldigt bra jobb då ett såhär stort vapen är väldigt svårt att bemästra.

Utan något glas vodka är han inte längre like frispråkig, och fattar sig kort.

Risken att hans egen familj skulle utsättas för hans elevers nyvunna kunskaper att behärska den tunga pjäsen tycks inte bekomma honom.

– Oavsett vem av terroristerna på andra sida som träffas är det bra, säger Andrej. Jag ser med stolthet på alla som försvarar vår självständighet.

Text och foto: Andreas Ståhl