Go to main navigation
greenpeace oil usinsk ryssland russia

En förorenad tjärn i närheten av Usinsk i arktiska Ryssland.

Foto: Greenpeace

Reportage

Världens värsta oljeutsläpp sker i tysthet i ryska Usinsk

I området kring Usinsk i arktiska Ryssland har uppskattningsvis 1,5 miljoner ton olja läckt från trasiga ledningar de senaste åren. Det är dubbelt så mycket som när Deepwater horizon exploderade i Mexikanska gulfen – men uppmärksamheten är minimal. Läckorna lämnas obehandlade eller täcks över med sand. Resultatet har blivit en ekologisk katastrof och fisk som stinker diesel.

Det skulle kunna vara en scen ur en valfri vildmarksfilm. En existentiellt vilsen huvudperson tittar ut över ömsom trolska granskogar ömsom storslagen tundra medan en frisk vind rufsar om håret. Så tittar man närmre och ser att granstammarna är täckta av en svart kladd och att den lilla pittoreska tjärnen snarare är en trögflytande sörja som skimrar i regnbågens alla färger.

Enligt den ryska statens hydrometeorologi- och miljöövervakningstjänst läcker minst 500 000 ton olja ut årligen i området i och kring Usinsk, staden som sedan 1966 har varit centrum för olja- och gasutvinning i Komiregionen i norra Ryssland. En stor del av oljan hamnar i de omgivande floderna, vilka sedermera rinner ut i det ekologiskt viktiga Barents hav. Någon sanering är det dock oftast inte tal om.

– Eftersom böterna är så låga struntar oljebolagen ofta i att städa upp eftersom böter är mer lönsamt än att köpa nya rör. Ofta är det lokalbefolkningen själva som får stå för saneringen, säger Valentina Semyashkina på miljöorganisationen Save Pechora River som sedan 1989 har arbetat med att uppmärksamma utsläppen i regionen.

Kraftigt ökad ohälsa

Som tack för hjälpen har antalet fall av nerv- respektive andningssjukdomar och cancer ökat signifikant bland lokalbefolkningen.Statistik från sjukhuset i Ust-Usa, en by med 1 300 invånare längs Petjorafloden, visar en ökning av nästan alla typer av sjukdomar. Mest påtaglig är ökningen av nervsjukdomar som hos vuxna gått från 26 fall år 1995 till 70 fall år 2009. Bland patienter under 18 år har uppgången varit ännu mer extrem – från 72 fall 1995 till 254 fall år 2009.

Sammanlagt uppskattas de ryska utsläppen uppgå till 1,5 miljoner ton, vilket är mer än dubbelt så mycket som när oljeplattformen Deepwater Horizon exploderade i den Mexikanska gulfen år 2010. Av dessa sker drygt hälften av utsläppen i Komiregionen. Orsaken är främst dåligt underhållna ledningar som ofta inte är ersatta sedan de byggdes på 1960-talet.

Under den långa och mörka arktiska vintern läcker olja obemärkt ut från sprickor i de underjordiska ledningarna och spolas, tillsammans med smältvattnet, fram när sommaren kommer.

De stora oljefälten ligger bara tio minuters bilfärd från centrala Usinsk och området stinker diesel. Överallt syns långa skorstenar som bränner överskottsgasen från borrningen, även kallat gasfackling. Metoden är förbjudet i stora delar av världen eftersom den släpper ut enorma mängder koldioxid i atmosfären, men det verkar inte ha uppmärksammats i Ryssland. Enligt Världsbanken facklar Ryssland 24 000 miljoner kubikmeter gas per år, vilket är mest i hela världen.

Förnekar utsläppen

Trots att organisationer som Greenpeace hittar nya läckor hela tiden nekar ägaren, tillika oljejätten Lukoil, till utsläppens omfattning. År 2014 identifierade Greenpeace 201 förorenade platser och inlämnade officiella klagomål på varenda en av dem.

När de besökte området tre månader senare var fortfarande flera av platserna täckta i olja. Enligt tidningen The Guardian hävdade Lukoil att de inte hittat någon olja på 67 av platserna, trots att Greenpeace hade bildbevis. På de andra platserna hade oljebolaget sanerat genom att hälla ut sand som skulle suga upp oljan.

Enligt journalisten Alexei Osipov på den oberoende tidningen Usinskaja Nov i Usinsk är anklagelserna mot Lukoil dock orimliga då det ligger i deras intresse att inte bidra till en miljöskandal. Till skillnad från Valentina Semyashkina menar han att böterna är väldigt höga.

– Fokus ligger på att undvika utsläpp. Rysslands miljölagar är väldigt strikta och böterna är enorma. Vid ett utsläpp har bolaget dessutom svårt att få nya licenser, säger han.

Marken täckt av olja

Trots Lukoil och på pappret oberoende mediers försök att inte låtsas om utsläppen talar naturen sitt tydliga språk. Döda granar breder ut sig över stora områden och renarna har sedan länge slutat att komma till området. Marken är antingen täckt av olja och gammalt skrot eller full av borrhål och floderna har en regnbågsfärgad hinna över sig.

– Brist på miljömedvetenhet och människans girighet har utrotat den biologiska mångfalden och orsakat allvarliga miljöföroreningar. Naturen förlåter inte en sådan grym behandling, säger Valentina Semyashkina.

En av de mest utsatta grupperna i området är ursprungsbefolkningen Komi som är direkt beroende av fiske, jakt och renhållning för att kunna överleva. Läckorna påverkar således inte bara deras hälsa och territorier utan även deras traditionella livsstil.

– Det fanns så mycket fisk här. Men efter utsläppen har alla fiskar försvunnit. Neiman var bra, men nu luktar den diesel. Vinbären har försvunnit, svampen är smaklös. Sjöarna är förstörda och hästar och kor är sjuka. Allt beror på oljan som konstant flödar under isen. Vi menar inte att oljan inte behövs för det gör den, men vi måste bevara naturen, säger fiskaren Valery Popov till den oberoende ryska miljöorganisationen tillika tidningen 7x7 som har sitt säte i regionhuvudstaden Syktyvkar.

Få vågar kritisera oljebolaget

Till skillnad från minoritetsbefolkningen ute i byarna är det få inne i Usinsk som är villiga att kritisera Lukoils miljö- och hälsopåverkan. Förutom att förse folk med arbete sponsrar Lukoil bland annat utbildningar, bygger kyrkor och lekplatser och planterar ut fiskar i åarna.

– I Usinsk bryr de sig inte. De är inte jägare eller skogsägare. De har inte någon flod och de ser inte utsläppen på samma sätt, säger Lena Solovyova, journalist på 7x7.

Hon får medhåll av tidningens chef Pavel Andreev som menar att de som bor i Usinsk kom dit för oljans skull och kommer därför inte att kritisera den eller de som styr.

– Urbefolkningen i samhällena runtomkring är däremot starkt emot utvinningen och protesterar ofta. De är kända för att vara hetlevrade och brukar faktiskt ofta få som de vill, säger han med ett skratt.

Han berättar att befolkningen i distriktet Izhma gjorde en stor rättssak av Lukoils planerade oljeutvinning i närheten av byarna år 2014, vilket fick domstolen att förbjuda all utvinning av olja och gas i området med hänvisning till de negativa effekterna på rennäringen. Många byar med ett mindre starkt civilsamhälle har dock inte haft samma tur.

Izabella Rosengren