Go to main navigation
Lisa  Miara, Springs of Hope

Efter att hennes son varit inblandad i en terrorattack startade Lisa Miara organisationen Springs of Hope, som idag arbetar med att frita yazidier som tillfångatagits av IS.

Foto: Ola Torkelsson

FEATURE

”Vi måste lyfta skammen från de överlevande”

Hur överlever man tiden efter fångenskap hos IS? Lisa Miara driver en israelisk-kurdisk organisation som med riskfyllda operationer fritar yazidska familjer.
– Återkomsten blir för många ett brutalt uppvaknande, säger Lisa Miara. Hör henne berätta med sina egna ord.

Den 15 augusti 2014 mördades närmare 200 yazidier i byn Kucho i norra Irak av IS. Dagarna innan hade byborna fått ett ultimatum: konvertera till islam eller dö. När de vägrade föstes de samman i byns skola. Kvinnor och barn tvingades sedan se på när deras män halshöggs. Därefter fördes de överlevande bort; pojkar som inte nått skolåldern för att hjärntvättas och tränas till självmordsbombare och lojala IS-krigare, unga kvinnor och småflickor för att torteras, våldtas och säljas som sexslavar.

Massakern i Kucho är ett av oräkneliga exempel på terrorsekten IS grymma framfart i norra Irak och Syrien. Den visar också vilka extrema trauman de drabbade utsatts för. Många av dem som fritagits genom Springs of Hope är brutna för livet.

 

 

När lättnaden över att ha blivit fritagna lagt sig väntar nästa bakslag för de traumatiserade kvinnorna. Vad har hänt med deras familjer? Ofta är det ingen som kan ge besked om de lever eller är döda.

Ett minst lika stort problem är den oerhörda skam som kvinnorna bär runt på. I det religiöst och kulturellt konservativa yazidiska samhället är det långt ifrån självklart att berätta, än mindre samtala om, de övergrepp de utsatts för. Rädslan – och risken – för att bli utstött är stor.

Den senaste tiden har Lisa Miara därför lagt stor kraft på att förklara för höga religiösa och politiska yazidiska ledare att de måste hjälpa kvinnorna att bryta tystnaden.

– I annat fall så kommer de att få begrava även de överlevande.

Skrämmande lågt intresse

OmVärlden träffar Lisa Miara i hennes hem i västra Jerusalem. Det är lördag, Shabbat, och Lisa Miaras första lediga dag på mycket länge. Veckan innan har hon hållit i en stor internationell konferens i Jerusalem, där experter och forskare från Irak, Kurdistan och Syrien mött representanter från bland annat Israel för att diskutera yazidiernas förtvivlade situation och vilket ansvar resten av världen har för utvecklingen i regionen. Generellt, menar hon, är intresset för förföljda minoriteter skrämmande litet.

– När jag pratar med välutbildade människor här i Israel är det många som inte ens vet vilka yazidierna är.

Lisa Miara är född i London av judiska föräldrar. I tonåren flyttade hon till Jerusalem, där hon haft sin bas de senaste 40 åren. Vid två tillfällen har en av hennes söner varit en hårsmån från att dö i konfrontationer mellan israeler och palestinier. Första gången var 1988, i samband med den första palestinska intifadan. När sonen 2002 var inblandad i en terrorattack, där bästa kompisen miste livet men han själv mirakulöst nog överlevde, kände Lisa Miara att hon måste agera.

Redan tidigare hade hon på egen hand börjat läsa på om terrorism. Nu samlade hon sina bästa vänner och förklarade att hon tänkte starta en hjälporganisation för terrorismens offer. Hon behövde namn och personnummer för att komma igång med insamlingen av pengar. Det blev starten för Springs of Hope och ett hopp rakt ut i det okända för Lisa Miara.

– Jag hade ingen erfarenhet och kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att det skulle bli starten på ett långvarigt och mycket mer omfattande engagemang, berättar Lisa Miara.

För drygt ett år sedan blev hon inbjuden att besöka museet över offren för Saddam Husseins gasattack mot Halabja i norra Irak, då tusentals kurder miste livet.

Det blev en ny omvälvande upplevelse som Lisa Miara inte kunde göra sig fri från.

Efter hemkomsten till Jerusalem började hon läsa allt hon kunde komma över om yazidierna. En månad senare var hon tillbaka i Halabja för att träffa yazidiska ledare och aktivister som hon fått kontakt med via Internet.

 

 

Komplicerade fritagningar

Lisa Miara är inte själv med och planerar de spektakulära räddningsoperationerna. Dessa sköts av frivilliga, ofta yazidier, som själv lyckats fly från IS. Fritagningarna är både komplicerade och kostsamma, runt 4000 dollar per person. Pengarna kommer så gott som uteslutande från privata kristna och judiska givare och förmedlas via Springs of Hope.

Hittills har organisationen varit med om att frita åtta familjer med mellan fyra och sex barn i varje, samt två små pojkar – den yngsta bara tre år gammal, berättar Lisa Miara.

Några dagar efter vår intervju genomförs ytterligare en lyckad fritagning, där en ensam mamma med två barn räddas från IS. 

– Det kan tyckas lite, men man ska då komma ihåg att räddningsoperationerna är extremt komplicerade. Det kan ta över en månad från själva fritagningen tills kvinnorna är på säker mark, förklarar Lisa Miara.

En fritagning startar ofta med att en av de tillfångatagna kvinnorna i ett obevakat ögonblick får en mobiltelefon stucken i handen av en okänd person, berättar Lisa Miara. Med mobilen ringer kvinnan upp ett nummer som ligger inprogrammerat i telefonens minne. I andra änden svarar Lisa Miaras kurdiske kompanjon, Khalil. Khalil kommer från staden Duhok i Kurdistan och är arkitekten bakom de dramatiska räddningsoperationerna. I samma sekund som han svarar på samtalet från den tillfångatagna startar ett febrilt arbete. Kvinnan förhörs ingående.

Vet hon i vilken stad hon är? I vilket område, eller vad gatan heter?

Informationen är oftast knapphändig. Khalil sitter med Google Earth framför sig och söker efter detaljer som kan avslöja var någonstans hon befinner sig.

Hur ser byggnaden ut? Vad är det för färg på fasaden? Hur många fönster finns det?

När platsen identifierats går operationen in i nästa fas. En mötesplats och ett klockslag för fritagningen bestäms, men det är så mycket som kan gå fel, förklarar Lisa Miara.

 

 

Framtiden är inte ljus

Statusen på de fritagna kvinnorna varierar. En del är fullständigt nedbrutna, både fysiskt och mentalt. Andra verkar vid en första anblick vara nästintill oberörda, men efter ett tag avslöjar deras kroppsspråk, sömnlösheten, skriken och mardrömmarna hur de egentligen mår.

Vad händer med kvinnorna efter fritagningen?

– Än så länge mycket lite, svarar Lisa Miara uppgivet. Det handlar i bästa fall om en mycket basal medicinsk undersökning, inte alls tillräckligt med tanke på det de varit med om.

Lisa Miara är orolig för det yazidiska folkets framtid. Oron gäller både de som blivit kvar i regionen och de som lyckats ta sig till Europa.

– De har blivit berövade allt, sina hem, sin civilisation och sin kultur. Vilket hopp finns kvar för dem?

Framtiden ser just nu allt annat än ljus ut. Nyligen fick dock Lisa Miara ett par positiva besked från den regionala kurdiska regeringen, KRG: Springs of Hope registrerades som lokal kurdisk NGO och hon fick själv permanent uppehållstillstånd i Kurdistan. Dessutom överlät regeringen en bit mark, där Lisa Miara nu planerar att bygga ett fullutrustat medicinskt mottagningscenter för de befriade kvinnorna.

– Området ligger i närheten av Mosul, ett av IS starkaste fästen i Irak, och kommer att vara till stor nytta den dag staden befrias. Det kommer utan tvekan att bli en blodig uppgörelse, konstaterar Lisa Miara.

 

Göran Engström