Den tidigare rättspolitisk talesperson för Moderaterna var en av de mer oväntade utnämningarna som biståndsminister. Många hade kanske förväntat sig att någon från Kristdemokraterna eller Liberalerna, två partier med nära koppling till området och till civilsamhällsorganisationer, skulle få den posten. Men samtidigt vore det också en obekväm sits för dessa partier att tvingas stå till svars för slopandet av enprocentsmålet och en sänkning av biståndet. OmVärlden intervjuade den nya bistånds- och utrikeshandelsministern Johan Forssell för att få en bild av hur han tänker sig biståndspolitiken i framtiden.
Hur kommer vi att märka av en ny inriktning inom biståndspolitiken?
– Nu är jag bara i början av arbetet. Men det som presenterades i regeringsförklaringen ger en bra bild hur vi tänkt oss att verka, att gjuta ihop bistånd och handelsfrågor för se hur de kan förstärka varandra. Jag hoppas det ska ge ett långsiktigt resultat att hjälpa länder ur fattigdom.
Vill du se nya varianter av bistånd, som stöd riktade till svenska företag?
– Exakt vilka verktyg återkommer vi till. Men att vi sätter ihop dessa två portföljer är förstås för att vi vill hitta synergier. Som i Ukraina. Där råder det stor nöd och stora behov men det finns också ett stort intresse hos många svenska företag att verka. Inte minst en möjlighet att bidra till återuppbyggnaden långsiktigt.
Om svenska bolag engageras i projekt, var går då gränsen mellan biståndspolitik och utrikeshandel?
– Poängen är att både dessa delar faktiskt behövs och att hitta möjligheter för svenska företag att verka i dessa områden. Det förtar inte vikten av biståndet, varken katastrof- eller utvecklingsbiståndet. Vi ser att många länder som tagit emot svenskt bistånd under många år har fortsatt att vara beroende av medel, så vi tror att här finns ett nytänkande som vi kan bidra med.
Mer marknadstänkande i biståndet alltså?
– Ja, men båda behövs och de ska förstärka varandra.
Nivån för biståndet ska enligt uppgifter vara 56 miljarder för tre år, stämmer det?
– Jag har sett lite olika uppgifter, men vi kommer att kommunicera det i budgetpropositionen. Jag kan varken bekräfta eller dementera detta innan budgeten presenteras. Men vi kommer att överge utbetalningsmålet med en procent av BNI och vi kommer att lägga upp en treårig ram. Det blir alltså en minskning mot enprocentsmålet. Svensk bistånd kommer ändå att vara fortsatt generöst och i topp bland världens givarländer.
Ni har nämnt omprioriteringar. Mindre till multilaterala organisationer och mer till civilsamhället. Varför?
– Vi tycker oss se att resultaten varit bättre i det stöd som kanaliserats genom civilsamhället, en modell som fungerat bra. Men vi kommer att fortsätta ge kärnstöd och göra omprioriteringar.
Vilka områden är det som ska prioriteras?
– Ukraina kommer få en helt annan prioritet än tidigare. Vi har ett krig mitt i Europa och det kommer att vara centralt för den här regeringen att det ska omfattas i biståndspolitiken. Vi ska även prioritera flickors och kvinnors rättigheter och möjligheter, och som sagt lägga ihop handel och ekonomisk utveckling i biståndet .
Om något prioriteras måste något annat nedprioriteras. Vad tänker du där?
– Ja, så är det förstås. Vi ska återkomma med exakta svar i budgeten och i regleringsbrevet. Men klart är att arbetet som den tidigare regering bedrivit med feministisk utrikes- och biståndspolitik har skymt innehållet och det begreppet kommer vi inte att använda. Även om vissa frågor ligger kvar. som flickors och kvinnors rättigheter.
Kan du nämna andra områden som ni vill minska finansieringen av? Ni har tidigare varit kritiska till stöd till palestinska myndigheten och vissa organisationer.
– Ja, vi ska titta på det. Men detta är min fjärde dag på jobbet och jag får återkomma om det.
Du har talat om att öka effektiviteten i det svenska biståndet och att det finns rapporter som pekar på att den svenska biståndspolitiken inte har nått sina mål, att pengar har försvunnit på oklara sätt. Vad tänker du specifikt på?
– Det finns olika rapporter kopplade till det. I somras presenterades oegentligheter i UNOPS och där var det stora problem. Det finns flera exempel som visar oklarheter där pengar gått till saker som det inte ska gå till, och det är skattebetalarnas pengar.
Här återkommer pressekreteraren efter intervjun med Riksrevisionens rapport där man påtalar att det saknas tydliga mål för biståndet från framför allt UD.
Du har som rättspolitisk talesperson lyft att länder ska återta sina medborgare som utvisas. Kommer Sverige att använda biståndet som påtryckningsmedel för att uppnå detta?
– Ja, vi har pekat på det i överenskommelse mellan de fyra partierna. För oss är det viktigt att mottagarländerna ska ta ansvar för sina egna medborgare. Därför tycker vi att det är naturligt att villkora delar av biståndet för detta.
Vilka länder är det som kan påverkas?
– Tittar man på återvändandeärenden så är Afghanistan det land som kanske sticker ut mest. Irak, Iran och Somalia är också länder som tar emot svenskt bistånd. Somalia är en stor mottagare.
I Afghanistan kan det vara svårt att föra dialog med talibanregimen. Biståndet går ju dessutom inte till regimen?
– Jo, Afghanistan är kanske svårt. Så är det ju, bara en liten del av biståndet går till den offentliga sektorn i Afghanistan. Men Irak, Iran, Somalia, Libanon och Nigeria där finns det många återvändandeärenden.
Ser du inget problem att ställa humanitära behov mot att ta emot utvisade?
– Det rör sig om utvecklingsbiståndet, men vi tycker att denna fråga är viktig. Det är rimligt att ställa krav på mottagländerna och att de tar emot egna medborgare om de ska ha svenskt bistånd. Men det kan ske på olika sätt och i dialog, här finns även en samsyn inom EU.
Du lyfter fram att civilsamhället gör ett bra jobb. Vilka organisationer tänker då framför allt på?
– Jag tycker att Svenska Afghanistankommittén, som har jag haft kontakt med tidigare, gör ett bra arbete. Och jag ser fram emot att träffa andra organisationer och se hur de verkar.
Skänker du själv regelbundet pengar till någon civilsamhällsorganisation?
– Jag är inte månadsgivare, men jag skänker löpande kan man säga. Både till internationella organisationer och välgörenhet.
Vilka då?
– Röda Korset, och även andra. Jag varierar, ibland är det…ja, det finns många viktiga behov i världen.
I det läge som nu råder, där många länder är i nöd och svält, bör Sverige inte visa ökad solidaritet?
– Jo, men genom att fokusera på kvalitet och effektivitet snarare än ett utbetalningsmål. Och se till att gjuta ihop bistånd och handel. Och inte minst när vi har ett krig i närområdet, fokusera på Ukraina. Det är bra att inom alla politikerområden göra en genomlysning och funderar över om man kan göra saker på ett annorlunda sätt.
– Jag vill verkligen framföra att jag ser fram emot att jobba med detta och göra skillnad. Jag vet att det finns frågetecken om vad som ska hända. Vi ska lägga fast en strategi tillsammans med alla parter. Jag har hittills mött en nyfikenhet kring vår koppling till marknadsekonomi och handel så att länder kan stå på egna ben, där ser jag väldigt många nickanden.
– Under mina år fyra år i socialförsäkringsutskottet, där jag var vice ordförande, gjorde vi en resa till Etiopien och Rwanda och jag såg på plats hur svenskt bistånd fungerar. Det gjorde ett starkt intryck på mig.
Gjorde biståndet skillnad där tycker du?
– Jo, och det gav även perspektiv på hur många människor man kan hjälpa med bistånd. Både i sig och men också kopplingen till migration naturligtvis… vi studerade en vattenreningsanläggning i Rwanda. För en begränsad peng så försåg den tusentals människor med rent vatten.
Du nämnde migration. Ser du biståndet som viktigt för att människor stannar kvar och lever i sina länder i stället för att flytta till Europa?
– Ja, helst vill man att ingen ska behöva fly av krig eller andra skäl. Jag ser biståndet som ett sätt att motverka att människor måste fly.
