Med fötterna både i Sverige och USA tar den moderata riksdagsledamoten Helena Antoni mycket inspiration från amerikansk politik när hon debatterar bistånd och utvecklingspolitik i Sverige. 

Med fötterna både i Sverige och USA tar den moderata riksdagsledamoten Helena Antoni mycket inspiration från amerikansk politik när hon debatterar bistånd och utvecklingspolitik i Sverige. 

Helena Antoni ansvarar för biståndet inom Moderaterna

Sedan i påskas är ett nytillskott i riksdagen ansvarig för Moderaternas biståndspolitik. Helena Antoni är kritisk till vad hon menar är ett utbetalningsmål med fokus på att spendera biståndspengar, när fokus borde ligga på resultat.

Publicerad:

I november förra året publicerade Riksrevisionen sin granskning av biståndsmyndigheten Sidas garantiverksamhet. Som OmVärlden då rapporterade fick verksamheten godkänt, men med vissa anmärkningar.

Bland annat fastslog utredaren Vanessa Liu att det är svårare för Sidaanställda att använda garantier istället för traditionellt bistånd.

– Flera medarbetare som vi pratat med menar att utbetalning av biståndsmedel värderas högre framför de här mer innovativa arbetssätten som garantier, sa Vanessa Liu till OmVärlden då.

Detta var något som den moderata riksdagsledamoten Helena Antoni tog fasta på när utredningen och verksamheten debatterades i riksdagen, torsdagen den 20 maj i år. Bland annat sa Helena Antoni att ”Riksrevisionen konstaterar i sin granskning att Sidas medarbetare bortprioriterar garantiverksamheten till förmån för rena utbetalningar. Det blir en naturlig ordning för tjänstemännen så klart på grund av att vi i svenska biståndspolitik utgår från utbetalningar.”

Helena Antoni kom in i riksdagen 2019, efter att partikamraten Jörgen Warborn valts in i Europaparlamentet. Hon önskade sig en plats i utrikesutskottet, men hamnade först i trafikutskottet och sen näringsutskottet.

Kort efter påsk i år kunde Helena Antoni ändå till slut kliva in i utrikesutskottet där hon fick ta på sig biståndet, utvecklingsfrågor och Afrika som ansvarsområden medan Hans Wallmark fortsatt är partiets talesperson i utrikesfrågor i stort. När OmVärlden ringer upp Helena Antoni säger hon sig vara extremt glad för att fått detta nya uppdrag.

Hon är 26 år och halvamerikan. Hon säger att hennes politiska engagemang och intresse för internationella frågor kommer bland annat från politiken i USA.

– Det var enkelt att engagera sig där, i till exempel sjukvårdsfrågor, hur sjukvården brister, aborträtten, rätten till preventivmedel och klimatfrågor och hur många amerikaner vägrar ta i klimatfrågan. Rätten till utbildning också. Även om USA inte är ett utvecklingsland är det här just frågor som engagerar mig mest och som vi även känner igen från utvecklingspolitiken, säger Helena Antoni.

Fokus på resultat

Med utbildning i statskunskap och internationellt företagande ligger utrikespolitiken henne varmt om hjärtat. Liksom många Moderata politiker med ansvar för biståndspolitik före henne talar hon sig också varm för resultat.

Hösten 2019 meddelade Moderaterna att partiet överger det riksdagsbundna målet om att avsätta en procent av Sveriges bruttonationalinkomst (BNI) till biståndet. Istället ville Moderaterna då avsätta 170 miljarder kronor till bistånd för perioden 2021–2024, vilket då innebar en minskning av budgetramen för biståndet med minst 30 miljarder kronor på fyra år.

– Vi tycker fortsatt att biståndet ska utgå ifrån en fyraårig budgetram, på samma sätt som till exempel infrastrukturen planeras. Det gör att det kan finnas en bättre förutsägbarhet, att man faktiskt har pengar man avsatt till projekt. Det handlar inte bara om att skära ner utan om att förbättra hel biståndssystemet och få bort den ryckighet som uppstår när man utgår ifrån en procent av BNI, så vissa år kan det vara mer än andra. Vi tycker att det är viktigare att biståndet går till att planera mer långsiktigt för att uppnå de resultat vi vill, säger Helena Antoni till OmVärlden.

Hon tillägger att med Moderaternas föreslagna budget skulle Sveriges bistånd ändå hamna på 0,7 procent av BNI, vilket är det mål som alla medlemmar inom FN kommit överens om.

– Det är fortsatt väldigt mycket pengar, men det kan inte vara fokus, utan fokus måste vara vad vi vill göra och sedan hur mycket det kommer att kosta. Vi vill gå från ett utgiftsmål till resultat. Det är lätt att trampa fel i utrikespolitiken om man inte är resultatorienterad. Vi ser till exempel att det finns press på Sidamedarbetare att betala ut hellre än att titta på vilka resultat man ska uppnå.

Vilka resultat är det ni vill uppnå?

– Vi tycker att Sverige har varit väldigt bra på katastrofbistånd. Den andelen vill vi öka i biståndsbudgeten, men sen så klart också mänskliga rättigheter, sexuella och reproduktiva rättigheter och hälsa. Vi ser just nu hur viktiga vaccinationsprogram sätts på paus under pandemin, och då handlar det inte om covid-19-vaccinationer, utan om alla de andra som sätter massa liv i fara. Klimatet ser vi också som en viktig del för hållbarheten.

Just klimatet ser Helena Antoni som mycket viktigt för biståndet. Klimatförändringarna är ett globalt problem som kräver globala lösningar, säger hon.

– Tar vi inte tag i den frågan nu kommer ännu fler människor tvingas på flykt. Vi ser just nu hur extremfattigdomen ökar i spåren av pandemin.

På frågan om huruvida klimatbiståndet ska vara additionellt eller ingå i biståndsbudgeten säger hon att det ska ingå. Hon är också tydlig med att biståndet ska kunna användas som morot när länder vars medborgare migrerar till Sverige inte bistår när Sverige utvisar dem som inte beviljas asyl eller uppehållstillstånd. Detta är något som Moderaterna också i slutet av förra året drev igenom i Europaparlamentet.

Om nu biståndsbudgeten minskar, vad är det då som måste bort?

– Det handlar inte om att ta bort någonting, utan om att vara mer resultatorienterad. Vi ser att det finns vissa problem med utbetalningsmålet, där det handlar om att en viss summa pengar ska förbrukas, istället för att fokusera på innehållet. Vi ser hur det leder till stora utbetalningar till FN-systemet i slutet av varje år just för att komma upp i rätt summa av spenderade pengar, och en press på Sida att uppnå detta. Det kan inte vara rätt utgångspunkt för biståndet, utan det borde vara att titta på var biståndet kan göra mest nytta för flest utsatta människor.

Hur ser nu på kärnstöd till FN ur ett resultatperspektiv?

– Sverige är en av de absolut största givarna i världen, särskilt till obundet kärnstöd. Där finns det problem med att vi inte på ett adekvat sätt kan spåra vad svenska skattepengar tar vägen. Sen är det så klart jätteviktigt att det här kärnstödet är obundet och finns, men frågan är om Sverige ska vara en så stor givare av obundet kärnstöd. Det är till exempel mer än vad Kanada ger i bistånd, som är en ekonomi som är tre gånger så stor som Sverige.

Helena Antoni vill se en mer rimlig svensk biståndspolitik, där det inte alltid måste handla om att Sverige ska vara ”störst, bäst och vackrast”. Ett förhållningssätt som hon menar är utgångspunkten för svensk biståndspolitik.

Vad är det Sverige gör bra då?

– Historiskt är det just det humanitära stödet, som vi gärna vill öka. Sen har vi biståndet till hela Baltikum efter 1989. Det har varit helt och hållet avgörande för utvecklingen där med demokrati och öppenhet. Det är en förändring som vi måste lyfta mer i debatten, som vi kan vara väldigt stolta över. Svenskt bistånd gör väldigt mycket gott i världen, men det betyder inte att vi inte kan ifrågasätta att det inte kan bli ännu bättre.

I dagsläget är Moderaterna tillsammans med Sverigedemokraterna ensamma om att vilja rucka på målet om att avsätta en procent av BNI till bistånd. Vänsterpartiet ville förra året öka biståndet. Såväl Kristdemokraterna som Centerpartiet har nyligen i OmVärlden försvarat målet, liksom Sveriges minister för internationellt utvecklingssamarbete, Per Olsson Fridh.

Hur förhandlingsläget kan se ut i framtida budgetförhandlingar vill inte Helena Antoni spekulera i, men hon tycker inte att det är mer än rätt att Moderaterna utgår från sin egen politik utan att ta hänsyn till vad andra partier tycker. Det är trots allt ett politiskt partis skyldighet gentemot sina väljare att säga vad man tycker, påpekar hon.

Mer läsning