Det var en hel del som lyfte på ögonbrynen den 18:e oktober då Johan Forssell tog över. I flera år var han Moderaternas talesperson i rättsfrågor. Ofta sågs han debattera skjutningar och bombdåd i Sverige, men nu skulle han alltså ta över rollen som biståndsminister.
I dag, torsdag den 26 januari, har det gått hundra dagar sedan han tillträdde. Vi frågar honom om han ändrat uppfattning om biståndet efter att han tog över.
– Det är ingenting som har fått mig att drastiskt ändra inställning. Mycket av det jag har tänkt på har förstärkts, både om de problem som finns i världen och dess komplexitet.
Johan Forssell tar som exempel att under många år så har det funnits en positiv ekonomisk utveckling i världen och att fattigdomen minskade fram tills covid-19-pandemin.
– Men samtidigt som fattigdomen tidigare minskade så har de humanitära behoven ökat, nästan exponentiellt. Det är två bilder som inte tycks riktigt gå ihop. Det visar på komplexiteten. Det finns inga enkla samband.
— Det andra är vart jag än har varit – COP27, Indien, Kenya, eller när jag träffat företrädare för FN – så pekar alla på vikten av att lägga ihop handel och bistånd, säger han under intervjun som skedde i samband med att han i slutet av förra veckan för första gången besökte Sidas huvudkontor i Rissne, Stockholm.
Stora satsningar på Ukraina
En av de största förändringarna i den svenska biståndspolitiken är att fokuset allt mer läggs på Ukraina. Exakt hur mycket av det svenska biståndet som ska gå dit är ännnu inte klart. Sida jobbar för fullt med att ta fram en plan som ska presenteras i mitten av februari.
Samtidigt finns en oro för att Sverige ska minska sina ambitioner i andra utsatta länder. Nyligen presenterade International Rescue Committe en lista över de tio värsta humanitära kriserna i världen. Där hamnade Ukraina på plats nummer tio. Det finns alltså, enligt den listan, nio länder där den humanitära situationen är värre än i Ukraina. Utifrån en humanitär situation kan man fråga sig om fokuset på Ukraina är rätt prioritering.
– Ja, det är det. Man kan också vända på frågan. Vi har för första gången på länge ett krig i Europa. Vi har en kärnvapenstat som bombar bort ett fredligt land och det sker nära oss. Det vore helt främmande för människor om det inte skulle påverka Sveriges biståndspolitik. Sen ska vi komma ihåg att merparten av biståndet inte kommer att gå till Ukraina. Men vi har ett särskilt ansvar för andra stater i Europa, säger Johan Forssell.
Kritik mot ministern
Stödet till Ukraina är en av de större omläggningarna. Andra förändringar är att den nya regeringen skrotat målet att Sverige ska avsätta en procent av bruttonationalinkomsten till bistånd. Det görs nu även en stor neddragning av stödet till information och kommunikation. Flera har reagerat starkt på att Johan Forssell i en intervju sa att svenskt bistånd ska gå till fler matpaket och inte konferenser. Många kände inte igen beskrivningen eftersom infokomstödet också går till granskningar och många andra saker. Så anser regeringen att hela Infokom stödet har varit onödigt?
– Vi ställer oss frågan var vi kan få maximal effekt för våra biståndspengar. Behoven är större än någonsin. Vår övertygelse är att biståndspengar gör störst nytta på plats. Men det innebär inte att allt som har bekostats av Infokompengar har varit onödigt eller inte haft positiva sidor. Frågan är bara om det är biståndspengar som ska gå till detta, eller är det så att stöd till tidningar, närvaro i Almedalen, Bokmässan och så vidare, egentligen ska bekostas på andra sätt.
Genom att slå samman biståndsportföljen med utrikeshandel hoppas regeringen att de både områdena ska kunna förstärka varandra. Flera, som till exempel Ulrika Modéer på FN-organet UNDP, anser att idéen är intressant och kan minska fattigdomen. Andra varnar för att ministerns fokus på handel kan övertrumfa biståndsfrågorna. Frågan är vilka konkreta exempel som finns för att liknande sammanslagningar gett positiva resultat.
– Nederländerna och Finland är två länder som gjort detta. All internationell erfarenhet visar att bistånd är viktigt för att lindra fattigdom. Men för att göra resan till välfärd och rikedom så måste man använda sig av handel. Det finns inget exempel på något land som gjort denna välståndsresa utan handel, säger Johan Forssell.
– Det kan handla om att växla upp arbetet med exportkreditgarantier, öka möjligheten att ge så kallade mjuka lån. I Kenya har vi redan i dag ett arbete med mikrolån till olika näringsidkare. Jag tror att man kan skala upp det där. Vi säger inte att vi har alla svar, men vi har en övertygelse om att den här inriktningen är rätt och riktig, fortsätter han.
Bistånd ska öka återvändande
Förra året började blåsa rejält när den tidigare socialdemokratiska regeringen vill använda biståndet som ett verktyg för att öka återvändandet. Den nya regeringen fortsätter på den inslagna vägen och i regleringsbrevet till Sida står det att biståndet ska vara ett verktyg för motverka irreguljär migration.
– Först det självklara. Biståndets syfte är att skapa förutsättningar för att människor inte ska behöva fly på grund av krig, fattigdom, svält och brist på demokrati. När det handlar om den irreguljära migrationen är det människor som befinner sig i ett land som de saknar laglig rätt att vara i. Det finns ett antal länder som inte följer de folkrättsligs förpliktelserna. Vi kommer att sätta större press på dessa. Det finns ingen universallösning. Men det kan vara en faktor tillsammans med flera för att få en reglerad invandring att fungera.
Flera har varit kritiska mot att regeringens stora förändringar inom biståndspolitiken skett utan samråd med civilsamhället. För några veckor sedan skrev 17 organisationer under en debattartikel i Svenska Dagbladet där de krävde att biståndsministern skulle inleda en dialog om bistånd. Ett dialogmöte skedde sedan.
Hur kommenterar du organisationernas missnöje?
– Jag tycker att det varit en del missuppfattningar. Om man kommer in med delvis nya politiska förändringar och säger att man ska förändra så förstår jag att det väcker många frågor. Men jag kan samtidigt konstatera att sett till en mandatperiod så låg detta möte väldigt tidigt, vid samma tidpunkt som mina företrädare haft sina möten. Det var ett viktigt möte där jag fick lära mig hur organisationerna ser på våra prioriteringar. Det var startskottet för ett samarbete.
