Go to main navigation
Niclas Hammarström och Magnus Falkehed

Niclas Hammarström och Magnus Falkehed

Foto: Peter Jönsson

Boktips

En 46 dagar lång mardröm

Magnus Falkehed och Niclas Hammarström ville bara hem så fort som möjligt. Men de blev kidnappade i krigets Syrien och tvingades tillbringa 46 dagar i en mörk källare. En mardröm som de nu beskrivit i en stark bok, "Idag ska vi inte dö - fångar i krigets Syrien".

Efter en vecka i Syrien med ständiga frustrationer över förseningar, bristande säkerhet och en nonchalant och slö "fixare" ville journalisterna Magnus Falkehed och Niclas Hammarström bara hem med livet i behåll. Äntligen satt de i bilen med bilder och reportage i hamn. Då ser de plötsligt en jeep utmed vägen.

Kidnappningen går på några sekunder. De slits ur sin bil, kastas in i en annan och fraktas till okänd ort. De får ingenting med sig. "Idag ska vi inte dö", är deras berättelse om en 46 dagar lång mardröm. Vem har kidnappat dem? Var är de? Vet man något hemma? Ska de få leva eller bli sålda till något ännu värre?

Efter ett misslyckat flyktförsök blir de svårt torterade, skenavrättade och flyttade till en iskall och mörklagd källare där de bara får gå på toaletten någon minut varje dag. De vågar bara viska. När vakterna hör dem hotas de med att bli skjutna. Och varje gång de hör nyckelknippan skramla utanför dörren så stannar hjärtat. Är det slut nu?

De har djupa skuldkänslor mot sina familjer. Ändå var de inga naiva nybörjare eller äventyrare när de gav sig iväg. De är seriösa journalister som varit med förr och har tränat sig för just sådana här situationer. Men hur förbereder man sig för att möta rädsla, ångest, samvetskval, ovisshet och leda?

Men de är två och de vet att de måste hålla ihop vad som än händer. Under ändlösa timmar lär de känna varandra utan och innan. Ibland irriterar de sig på varandra, men mest tröstar de den som för tillfället är svagast. Ingen av dem är troende, men de börjar be och de till och med förhandlar med Gud: "kommer jag bara härifrån levande, så ska jag ... ".

Mitt i allt finns bättre stunder. På julafton vaktas de av några lite hyggligare vakter och blir bjudna på en festmåltid på omelett, tonfisk och bröd. En sagolik lyx. Niclas ombeds att sjunga och klämmer då i med det han kommer på, "Gläns över sjö och strand" med orden "Stjärnan från Betlehem, leder ej bort men hem". De få ljuspunkterna kan också vara en kvarglömd penna, ytterligare några cigaretter eller en bit papper att skriva på.

Boken är välskriven, viktig och stark. Den är spännande som en thriller och omöjlig att lägga ifrån sig. Allra mest gripande är de insprängda dagboksavsnitten från deras familjer i Sverige. Då går det inte att hålla gråten borta, det är lätt att identifiera sig med dem som är hemma och väntar. Boken står sig bra i sin genre, jämte Martin Schibbyes och Johan Perssons "438 dagar" och Ingrid Betancourts "Även tystanden har ett slut".

Text: Agneta Sundgren