Go to main navigation
abdulrahman-jaber-topp.jpg

Abdulrahman Jaber försöker visa verkligheten som den ser ut på en bröllopsdag under ett Jemen i krig. Gemenskap och tradition kombineras med de oundvikliga inslagen av kriget som rasar på gatorna i Sana'a.

Foto: Abdulrahman Jaber

KULTUR

Exilfotografer som berör

Ett år efter att den saudi-ledda koalitionen började bomba Jemen höll Afrah Nasser en workshop i Jordanien för jemenitiska fotografer i exil. Två av de projekt som presenterades där berörde henne särskilt. Här berättar hon om dem, och dess upphovsmakare Abdulrahman Jaber och Yasmin al-Nadheri.

Sedan drygt ett år tillbaka pågår ett krig i Jemen, och människor söker olika vägar för att uttrycka de känslor som tragedin för med sig. För jemenitiska fotografer som tvingats lämna sitt hemland kan fotograferandet bli till ett redskap för att hantera smärtan och längtan efter sina familjer.  Genom fotograferandet bidrar de samtidigt till att skapa alternativa berättelser om vad det är att vara jemenit idag.

Hur förhåller sig fotografer i exil till kriget? Det var temat för den workshop vi höll i Jordanien genom the Yemeni Salon, en organisation som jag och min kollega Hana al-Khamri startade för att stärka mediaaktörers kapacitet inom den jemenitiska diasporan. 


Till sin fotoserie Situation använde Abdulrahman Jaber modeller för att skildra krigströtta jemenitiska brudpar.

Efter att själv ha levt fem år i exil i Sverige,  var jag beredd på det obehag det skulle föra med sig att under workshopen se hur snabbt diasporan nu växer ­– ett tecken på Jemens tragiska situation – och hur vi nu tvingas bli en viktig röst för vårt folk. Jag förstod att det skulle bli känslomässigt utmattande för mig att få ta del av hjärtskärande berättelser om konflikten och hur människor flytt landet.

De arbeten som visades upp under dessa dagar visade sig ge en annan bild av situationen i Jemen än den som vanligtvis visas upp i massmedia. Fotograferna, som nu är spridda runt om i världen, visade hur kriget påverkat var och en av dem. Två av dessa, Abdulrahman Jaber och Yasmin Al-Nadheri, berörde mig särskilt djupt. 

Min fars sista dagar

Fotografen och designern Abdulrahman Jaber beslutade sig för att lämna Jemen efter krigets utbrott förra året. Han anade inte då att han skulle uppleva den svåraste tiden i sitt liv när han befann sig utomlands – sin fars bortgång I sorgearbetet kom hans passion för fotografi att spela en viktig roll.

När revolutionen bröt ut 2011, var Jaber en av de första lokala fotografer som skyndade till Förändringens torg i Jemens huvudstad Sanaa. Då såg man honom nästan aldrig utan sin kamera, eftersom han lade så mycket av sin tid på att fånga inspirerande ögonblick från revolutionens epicentrum.

Efter de väpnade sammanstötningarna i Sanaa i slutet av 2011 ville Jaber visa hur människor i staden levde. Hur de försökte gå vidare med sina liv och glömma det, till synes, konstanta skottsalvorna och ljudet av skottlossning.

"Jag slogs av hur det blev normalt att gå på ett bröllop och höra hur den höga musiken blandades med ljudet av skottlossning utanför, medan dansande människor virvlade runt. Bröllopsgästerna greps inte av panik och hade heller inga tankar på att avsluta festen, de bara fortsatte", säger Jaber. 

Så föddes fotoserien Situation som skildrar människors starka drivkraft att fortsätta leva ett normalt liv, trots det som pågår runt omkring.

När kriget sedan rasade som mest vände Jaber sin kamera mot sitt eget liv. Han tog det modiga och ärliga beslutet att dokumentera och dela en av sitt livs mest gripande händelser, sin fars död. Det resulterade i en serie bilder som visar upp en sann och uppriktig bild av de många jemenitiska familjer som förlorar nära och kära till följd av den försämrade sjukvården i landet.

"När situationen blev värre försämrades säkerheten och tillgången på sjukvård. Det var mycket svårt att få medicinsk hjälp till min far, särskilt när han behövde den som mest", säger Jaber. 


Jabers far läggs in på sjukhus för behandling efter en utdragen kamp för att han ska få den hjälp han behöver.


Jabers far fick ofta dagliga kontroller av någon av sina söner.

Fotografi bortom gränserna

Aktivisten Yasmin al-Nadhri har alltid haft en passion för konst och mode, och numera även för fotografi. När hon åkte från Sanaa till Egypten, bara några dagar innan kriget bröt ut, hade hon ingen aning om att hon skulle lämna Jemen för gott. Eller att fotografi skulle bli hennes sätt att relatera till kriget i hemlandet. 

Flyget tillbaka till Sanaa sammanföll med dagen som den saudisk-ledda koalitionen började sina attacker mot Jemen och alla flyg hem stoppades. al-Nadhri var strandsatt i Egypten med bara lite kläder som bagage. På grund av kriget och det alltmer spända säkerhetsläget bestämde hon sig för inte resa hem igen och hon har inte återvänt sedan dess. 

Istället har hon, i exil, kunnat bidra genom sociala medier till fotoprojekt och initiativ som äger rum inom landet som #YemeniWomenBike (2015) och #YemenCoffeeBreak.

Hennes kamp för kvinnors rättigheter i Jemen blev en drivkraft till att delta i the Yemen Women Bike campaign med bilder inte bara avsedda att stödja kampanjen utan också för att bidra till att göra kvinnors röster hörda.

Al-Nadhri skapade en serie fotografier som visar en kvinna cyklandes vid pyramiderna i Kairo, iförd en modern version av den traditionella dräkten för jemenitiska kvinnor ­– sitar.

”Det faktum att Jemen är i krig inspirerade mig att ta detta foto", förklarar al-Nadhri.

"Att på avstånd se mitt land ödeläggas av krig fick mitt hjärta att brista. Samtidigt kämpar våra kvinnor och flickor konstant för sina rättigheter. Jag kände mig tvungen att visa mitt stöd. Jag tog fotot i Egypten för att visa en annan sida av kriget och hoppas att folk ser att även jemeniter i exil vill visa sina starka band till hemlandet." 

Al-Nadhri ville bidra även i #YemenCoffeeBreak -kampanjen, trots att hon då befann sig i Jordanien. Hon gick till Amman Citadel, en byggnad som liknar ett tempel från Marib i Jemen, och tog ett foto som visar en kvinna med händerna fyllda med kaffebönor.

"Medan Jemen blir alltmer polariserat och splittrat så är kaffe en av de få saker som fortsätter att förena människor varje dag. Kaffe blev faktiskt ett fredssymbol för många av oss som deltog i initiativet", säger hon.

"Det var viktigt för mig att visa fotografins betydelse för att stötta och förena vårt samhälle; att visa hur fotografi når bortom gränser."

 

Afrah Nasser

Översatt av Julia Björne.

En längre version av artikeln är tidigare publicerad i Middle East Eye.