Go to main navigation
Omar Suleyman

Den 3 mars spelade Omar Souleyman på Fasching i Stockholm. 

Foto: OmVärlden

Kultur

Kvällen vi glömde kriget

Den mediebild som förmedlas kring Syrien präglas – med rätta – av våld, trötthet och desperation. Men det fanns också ett annat Syrien, präglat av fest, musik och glädje. Ett Syrien som skymtade fram när Stockholm fick besök av den världsberömde musikern Omar Souleyman.

Strax innan musikern Omar Souleyman ska börja är det fullt framför scenen: keyboardisten som först nekades visum till Sverige kommer in; fixar till prylarna, skruvar och mekar, beats fyller Fasching i Stockholm. Det växer steg för steg.

Så – legenden in på scenen. Omar Souleyman ser ut precis som i sina musikvideos. Ûber-cool, rör inte en min. Men vilken musik! Det drar igång direkt.

Mobilkameror i luften, kameror som filmar hela konserter, kameror som fotograferar, kameror som sprider konserten live – direkt här och nu – till släktingar och vänner, kanske i Syrien, kanske i exil på andra håll. Ser en medelålders kvinna med två kameror: är det hennes mamma som får följa med denna kväll? Men också många ”vanliga” svenskar: det här är också elektronisk klubbmusik. Alla som ”vet” är här.

Den entusiastiska publiken vill så gärna upp på scenen: unga män som dansar ihop, tar bilder med Omar Souleyman. Han rör fortfarande inte en min. Sedan flera kvinnor. Dansar, utslaget, långt mörkt hår, inga slöjor, bara dans – och glädje! Omar Souleymans anletsdrag avslöjar ingenting.  

Syrien, säger de som var där innan kriget, var precis så, all denna rika kultur; musiken, konsten, historien. Tänk att ha varit där då och själv fått uppleva en annan bild av landet, kanske hade vi då också bättre förstått hur människor från Syrien tänker och känner idag: att de också har levt ett modernt liv med familjemiddagar, konserter och bilresor.

Samtidigt känns det sorgligt att vi bara är en liten grupp i Stockholm som får uppleva detta konsertögonblick. Om så bara en liten, liten droppe från den stora budgeten för flyktingmottagning, allt det som avräknas från biståndet, kunde gå till kultur som idag. Vilken skillnad det hade kunnat innebära, både för de syrier som är i Sverige och för svenskarnas förståelse för Syrien som land.

Lite plötsligt som det började är konserten slut. Vi hänger kvar, tjejerna som dansade på scenen tar varsin drink i baren, människor pratar, skrattar, lever. Viken ynnest att se alla dessa glada människor från ett land som inte längre finns.

Eller kanske är det just vid tillfällen som detta som det riktiga Syrien faktiskt lever.

 

David Isaksson