Go to main navigation
1-south-africa-025-topp.jpg

Modellerna Geraldine Steenkamp, (Sydafrika) och Valerie Ayena, (Kamerun) inför en catwalk med den sydafrikanske designern David Tlale, under Kapstaden Fashion Week, 2012.

Foto: Per-Ander Petterson

Modescenen visar upp ett annat Afrika

Från Sowetos slum till catwalken. Per-Anders Petterssons fotobok African Catwalk gör succé, och för honom har det också varit lite av ett uppvaknande.
– Tidigare har jag mest hållit på med sociala reportage, men den växande modeindustrin öppnade upp för helt andra bilder av kontinenten, säger han.

African Catwalk har legat etta på försäljningsstoppen för modeböcker i USA, den har sålt slut på nätet och är nu så uppmärksammad att den svenske fotografen Per-Anders Pettersson fått tacka nej till intervjuer med bland andra BBC och The Guardian.

Per-Anders är bosatt i Kapstaden och är tidigare känd för sina sociala reportage från Soweto och Kongo Kinshasa. Intresset för modefotografering väcktes under ett annat uppdrag då han sökte personer från den sydafrikanska medelklassen och fick tips att ta sig till modeveckan i Johannesburg.

Modeller provar kläder för kamerunska märket Martial Tapolo Couture under Dakar Fashion Week i Senegal 2014.

– Det var en ny och fascinerande värld som öppnade sig backstage, en värld av kaos och lyx, säger Per-Anders, när OmVärlden träffar honom under ett besök i Sverige för att ställa ut projektet.

Sedan dess har det gått fem år och han har hunnit fotografera 40 olika modeevenemang i 16 afrikanska länder och fått följa en industri i utveckling som på många vis speglar den ekonomiska tillväxten på kontinenten. 

I Sverige nås vi sällan av nyheter kopplat till afrikanska modeskapare och de flesta känner förmodligen inte till att det i Nigeria hålls upp till åtta modeveckor per år och i Maputo ett storslaget modeevenemang som pågår i tio dagar. Kongo-Kinshasa, Rwanda, Nigeria, Senegal, Uganda och Zimbabwe är bara några av de länder som de senaste åren startat egna modeveckor.

Modeller väntar backstage under en visning av klädlinjen MaXhosa med designern Laduma Ngxokolo i Sydafrika 2015.

Trots att den nya generationen afrikanska designers fått modeindustrin att blomstra är det fortfarande svårt för många att nå ut internationellt. Svårigheter som kan förklaras av att man inte har resurser att tillverka klädlinjer i någon större skala samt att handelshinder, som tullar och korruption, gör export ekonomiskt ohållbart. Många länder, undantaget Sydafrika och Nigeria, har brist på modeskolor, modellagenturer, modefotografer och makeupskolor vilket gör att en majoritet av de som arbetar i branschen är självlärda. 

– Men det finns extremt mycket talang och kvaliteten på både kläder och modevisningar höjs hela tiden. Marknaden har också mognat sen i början av 2010-talet då det var mycket ”nya pengar” som styrde. Det som saknas nu är framförallt en infrastruktur för massproduktion, men även det borde komma igång framöver, spår Per-Anders.

Mobiltelefoner och sociala medier bidrar också till branschens framgångar. Nu kan man nå ut på ett helt annat sätt, marknadsföra sig via bloggar och Instagram och dessutom enkelt få tillgång till inspiration utifrån. På så vis har avstånden i världen minskat och många ungdomar är i dag otroligt modemedvetna. 

David Tlales modevisning på Nelson Mandela Bridge i Joburg Fashion Week i Johannesburg, 2011.

Går det att prata om ett afrikanskt mode, som något som håller en linje?

Nej, man kan förstås inte prata om ”ett afrikanskt mode”. Det rör sig om 54 länder med oändliga influenser. Och man kan gå på modevisningar i afrikanska storstäder som är som vilken catwalk i Paris som helst. Här finns mycket som är väst-influerat, men det tycker jag personligen inte är så kul alla gånger utan föredrar då designers som använder sig av sitt eget rika kulturella arv, säger Per-Anders.

En av de designers han nämner som en favorit är sydafrikanen Laduma Ngxokolo som hämtat inspiration från sin Xhosa-stam (som även Nelson Mandela kom från). Hans klädlinje MaXhosa bygger på riten amakrwala då pojkar under ett antal veckor lämnar byn och går från att vara pojkar till att bli män. För att skydda sig mot solen får de filtar som målas i olika mönster – mönster som går igen i Ladumas kollektion.

En annan tonsättande modedesigner som gör sin egen grej är David Tlale. Han bjuder alltid på en show på sina visningar, antingen det är i ett garage eller som när hela Mandela Bridge spärrades av för att bli catwalk under en dag.

Sudanesisk-kanadensiska modellen Aluad Anei under Fashion Week Joburg i Johannesburg 2013.

– Det var en av de största och mest minnesvärda visningar jag varit på med 92 modeller, ett antal som symboliserade Nelson Mandelas ålder. Det var en logistisk mardröm, allt blev flera timmar försenat och modevisningen kom inte igång förrän efter midnatt, men resulterade i fantastiska bilder. 

I African Catwalk blandas färgsprakande modefoto med mer dokumentära fotografier, unika ögonblicksbilder som visar vad som händer bakom kulisserna. Ytterligare en framgångsfaktor kan vara att boken släppts i en tid där det finns ett sug efter uppdaterade bilder av kontinenten. 

– Jag ser att boken används som ett exempel för att visa på tillväxten i Afrika och vad som hänt under de senaste åren – att man också vill visa på sofistikerade afrikanska människor bortom de bilder av fattigdom som vi fortfarande är vana vid, avslutar Per-Anders Pettersson.

 

Julia Björne