Go to main navigation
High Fantasy Cinemafrica

Sydafrikanska filmen "High Fantasy" är en av filmerna som visas på Cinemafrica. 

Foto: Jenna Bass

KULTUR

Cinemafrica 20 år: Världen har vaknat för andra perspektiv

Unga idag är mer politiskt intresserade och världen allt mer global. Nu växer intresset för afrikansk film. I år fyller Cinemafrica – en av Europas största festivaler för afrikansk film – 20 år.

Just nu visas den afroamerikanska Black Panther för fulla hus på världens biografer och hyllas för att nästan uteslutande ha svarta skådespelare. 

Det kan vara ett tecken på att världen vaknat upp, och att det inte längre bara är vita medelklasskvinnor och smala filmfestivaler som är intresserade av film med andra perspektiv. Så som det kanske var när Cinemafrica startade en gång.

I dag når film från den afrikanska kontinenten en allt större, och yngre, målgrupp, och flera av filmerna kommer också upp på vanliga biografer – även om många hinder fortfarande kvarstår.

En annan anledning till ett växande intresse för afrikansk film i Sverige är den ökande synligheten av afrosvenskar.

– Afrosvenskar tar idag mer plats i samhället och vi ser att filmproduktionen av afrosvenska filmare ökar – i våra filmskaparworkshops får etablerade filmare lämna över stafettpinnen till nästa generation. I år är det Therese Traore Dahlberg som handleder, berättar Dina Afkhampour, festivalchef för Cinemafrica.

Dina Afkhampour, festivalchef och Hawa Sanneh, projektledare på Cinemafrica. Foto: Justine Balagade.

Engagemanget ökar

Jag träffar Dina Afkhampour på Cinemafricas kontor i Hornstull i Stockholm. Vi sätter oss i ett rum med tre rader röda biosalongsstolar och ett bord belamrat med goodie-bags-ingredienser. Dina blev en del av festivalen 2012, då som volontär. Bara sedan dess har antalet filmer nästan fördubblats.

– Vi har kommit långt, men nu är det viktigt att förbli relevanta.

Michael Lee Barrett , intendent för Afrika vid Världskulturmuseerna sitter med i Cinemafricas styrelse och menar på att Cinemafrika har lyckats med sitt syfte att höja värdet av afrikansk film:

–  Filmerna från kontinenten är idag av högre teknisk kvalitet och konkurrensen om filmerna är större. Andra mer mainstream-festivaler vill allt oftare visa samma filmer som oss.

– Vi har också gått från att afrikansk film bara ska vara viktig och ha ett moraliskt budskap, till att fler har börjat upptäcka att den också är underhållande, säger Dina Afkhampour.

– Många unga idag är politiskt intresserade vilket vidare påverkar utbudet av filmer om social rättvisa, antirasism och HBTQ-frågor, kommenterar Michael Lee Barrett.

Cinemafrica är förutom en filmfestival också ett forum som ska erbjuda utrymme där människor kan ha en öppen dialog, till exempel om hur vi kan motarbeta rasism.

–  Det var nästan uteslutande vita kvinnor som syntes i media i samband med metoo-uppropen. Under festivalen kommer vi ha en filmvisning som utforskar #metoo-rörelsen utifrån svarta kvinnors perspektiv.

I år står festivalen även med ett ben i Umeå.

– Det har funnits ett ”Call-of-action” att även andra städer ska få uppleva Cinemafrica, i Umeå finns det ett ganska stort kamerunskt community och det kändes roligt att det inte blev Malmö eller Göteborg – utan en annan stad och dessutom i norra Sverige.

En filmfestival som visar afrikansk film. Men vad är egentligen afrikansk film?

– Det är egentligen omöjligt att prata om afrikansk film som en enhet. Varje region har sina egna attribut och inom varje land finns det också olika kategorier. I Sydafrika finns tillexempel Afrikas största motsvarighet till Hollywood-filmer men samtidigt ett stort utbud av independent filmskapare. I Nigeria finns Nollywood men det har också vuxit fram en stor skräckgenre.

Läs mer om Wakaliwood - Ugandas drömfabrik och filmproduktion.

Inom Cinemafrica är detta med att definiera vilken typ av filmer festivalen ska visa lite av en debatt. Många av filmerna i programmet kommer från den afrikanska diasporan.

– Vi har många passionerade samtal. Ska vi bara visa film från kontinenten? Då antar vi samtidigt att Afrika är en egen isolerad del. Vilket inte stämmer, det sker en konstant kommunikation mellan dem och oss och världen där diasporan är väldigt viktig, säger Dina Afkhampour.

Då och nu. 1998 arrangerades den första Cinemafrica som 2018 fyller 20 år.

Att tävla mot Hollywood

Över 880 bidrag kom i år in till Cinemafrica. Utifrån vissa kriterier väljer filmurvalsgruppen ut de filmer som ska visas. Håller kvalitén? Finns det ett artistiskt värde? Reproducerar filmen strukturell rasism?

– Vi strävar också efter att ha en jämn könsfördelning. Här är det dock svårt när det kommer till långfilmer, männen dominerar, menar Dina Afkhampour.

Finansiering kan vara en del i problematiken kring varför det finns färre kvinnor i industrin.

– Det är ett problem för alla filmskapare, om du inte är Spielberg vill säga. Alla letar efter pengar. Men är du dessutom en svart kvinna från den afrikanska kontinenten så har du oddsen emot dig som det ser ut idag, säger Dina Afkhampour.

När det kommer till distribution är det ofta svårt för oetablerade afrikanska filmskapare att visa filmen i det land som filmen producerats i. Precis som i Sverige är det Hollywood-filmer som prioriteras i biosalongerna.

Det finns många filmfestivaler runt om i världen som visar afrikansk film och de är en väg mot större synlighet. Många regissörer har visat filmer på Cinemafrica genom åren, och var då relativt okända, idag är flera utav dem mer kända. 

Några guldkorn ni vill lyfta fram ur årets festival?

– Det ska bli spännande att se de fyra kortfilmerna i Virtual-Reality format, två av dem från de kenyanska konstnärerna och Cinemafrica-favoriterna Jim Chuchu och Ng’endo Mukii. Och ”The Wound”, ett sydafrikanskt kontroversiellt drama som utmanar manlighetsnormer och sexualitet, säger Michael Lee Barrett.

– ”High Fantasy” är både rolig och intressant och är inspelad bara med en telefon. Ett par vänner är på roadtrip på den sydafrikanska landsbygden, vaknar upp och märker att de bytt kroppar med varandra vilket leder till djupa samtal om bland annat ras och kön. Och ”Felicité”, vår oscarsnominerade invigningsfilm – den får man inte missa, säger Dina Afkhampour.

OmVärlden tipsar om fler filmer här.

Vad ska första-gången-besökaren tänka på?

– Kolla igenom programmet, känn efter vad som lockar – vad du dras till, ja, vad som talar till ditt hjärta. Bilderna tycker jag säger en hel del. Filmerna finns presenterade under olika teman, som till exempel ”Breaking Binary” och ”#ustoo”. Här finns något för alla! säger Dina Afkhampour entusiastiskt och tillägger:

– Film är ett fantastiskt medium att samlas kring. Du får egen upplevelse, tillsammans med andra.

Liten festival har blivit stor

Invigningsgala på filmfestivalen Fespaco i Burkina Faso. Foto: Katarina af Klintberg

Hur allt började? 

1996 deltog medialäraren Maria Cederquist vid den stora filmfestivalen Fespaco i Burkina Faso. Där föddes idén till Cinemafrica. Med hjälp av andra entusiaster för afrikansk film och olika föreningar arrangerades den första festivalen i Stockholm under kulturhuvudstadsåret 1998. 

– Då visades 8-10 filmer. I år visar vi 60, Dina Afkhampour och fortsätter:

– Känslan var då också mer hemgjord, nu har vi blivit mer professionella. Men passion är en lika viktig ingrediens nu som då.

Louise Gårdemyr