Att bistånd går direkt in i olika utvecklingsländers nationella budgetar, så kallat budgetstöd, var länge en populär biståndsform i Sverige och västvärlden. Men i dag är den nästan icke-existerande.
I mitten av 2000-talet gick runt en miljard kronor av den svenska biståndsbudgeten till budgetstöd i uppemot åtta länder, främst i Afrika söder om Sahara. I dag har Sverige inget sådant bistånd. De sista länderna som fick budgetstöd av Sverige var Mocambique och Tanzania år 2015, visar en av de rapporter som under måndagen släpptes av Expertgruppen för biståndsanalys.
Frågan om budgetstöd har länge varit känslig. Korruptionsskandaler eller inskränkningar i mänskliga rättigheter i mottagarländer har flera gånger fått givare att dra tillbaka stöden. Däremot, visar den andra rapporten, har budgetstöd varit en mycket effektiv form av bistånd när det gäller fattigdomsbekämpning.
– Det en av de mest effektiva biståndsformer för fattigdomsbekämpning som finns, särskilt när det finns ett ömsesidigt förtroende mellan parterna, sa forskaren Geske Dijkstra på ett seminarium där hon presenterade sin utvärdering.
Från givarnas sida har dock målet med fattigdomsbekämpning med tiden även kompletterats med andra mål, som att fördjupa demokratin och förbättra situationen för mänskliga rättigheter i mottagarländerna. Ur de aspekterna har budgetstöd inte varit effektivt.
– Budgetstöd är inte effektivt när det gäller förändringar i styrning och politik. Där givarna har haft andra mål med landets politiska utveckling har de haft små chanser att förändra det via budgetstödet, sa Geske Dijkstra.
Budgetstöd används fortfarande till viss del via multilaterala kanaler som exempelvis EU. Geske Dijkstras rekommendation är att även enskilda länder ska öka sina volymer på grund av dess effektivitet när det kommer till fattigdomsbekämpning.
– Däremot ska man inte använda budgetstöd för att försöka förändra politiken i mottagarländer. För det finns andra mer effektiva medel, sa hon.
Mikael Färnbo
