Det har stormat rejält i den kristna biståndsorganisationen Diakonia som har Svenska Alliansmissionen och Equmeniakyrkan som sina huvudmän. När ledningen i våras ville banta ner personalstyrkan på huvudkontoret i Stockholm landade beslutet i att fem personer fick sluta.
Skälet till uppsägningarna var för höga kostnader och att det behövdes frigöras mer pengar till verksamheten och projekten i de länder som Diakonia verkar i. Totalt arbetade 55 personer på huvudkontoret i Bromma. Diakonias styrelse ställde sig bakom att en omorganisation genomfördes.
Processen med att minska på personalstyrkan satte igång men det tycks ha gått snett från första början menar de fackliga representanterna på Diakonia. De personer som generalsekreteraren Lena Ingelstam valde att säga upp ansågs som kompetenta medarbetare som alla arbetat mer än fem år i organisationen.
Facklig kritik mot uppsägningarna
– Vi blev högst förvånade av att just dessa skulle sägas upp, de hade alla goda vitsord och var en viktig del av organisationen. Känslan var att det inte var rätt och korrekt, säger Julle Bergenholtz-Foglander, tidigare anställd och facklig representant för Akademikerna på Diakonia fram till sista augusti i år.
Det fanns enligt Julle Bergenholtz-Foglander även vakanser i den nya organisationen som de som sagts upp kunde ta, men så skedde inte och det visades ingen vilja hos ledningen att diskutera det.
Uppfattade du det som att Lena Ingelstam vill bli av med just dessa personer?
- Jo, det var väl en teori som inte bara vi utan även andra hade, men det är ju förstås bara spekulationer, säger Julle Bergenholtz-Foglander.
Även Joakim Wohlfeil, Diakonia-anställd som sitter i styrelsen för fackföreningen Unionen anser att processen inte sköttes på rätt sätt. Att Diakonia inte följt de arbetsrättsliga reglerna när fyra av de fem fick sluta sina anställningar.
– Resultatet blev en enorm förtroendekris bland personalen och vi började förlora jättemycket kompetent folk. En oro fanns att fler skulle lämna oss och därför slog vi larm till styrelsen i juni att det höll på att gå riktigt dåligt. Nu har då Lena Ingelstam själv valt att lämna och en smärtsam process är över, konstaterar han.
Det är oklart hur många som valt att själva sluta i turbulensen. Det kan, enligt Joakim Wohlfeil, vara mellan 10-15 personer som på kort tid lämnat organisationen och gått till andra tjänster.
– Folk kan förstås sluta av olika skäl, men tydligt är att efter uppsägningarna så ökade personalomsättningen extremt mycket mer än vad vi haft tidigare, säger Joakim Wohlfeil.
Cancersjuk sades upp
Det som framför allt tycks ha skapat riktigt dålig stämning och irritation är att en av personerna som sades upp var en anställd som var sjukskriven på grund av en cancerdiagnos. Personen hade varit borta en tid men det fanns förhoppningar om tillfrisknande och att hen skulle komma tillbaka efter behandling. Att säga upp en person i personlig kris upplevde personalen inte stämde med Diakonias värderingar.
– Jag kan av sekretesskäl och som ombud inte gå in på detaljer men det hanterades på ett sätt sämre än vad som är kutym på arbetsmarknaden, säger Joakim Wohlfeil. Han kan inte heller redogöra för de förhandlingar som fördes mellan fack och arbetsgivare, men det har gjorts överenskommelser med ersättningar och skadestånd.
Julle Bergenholtz-Foglander var en av de som valde att säga upp sig från Diakonia. Han säger till OmVärlden att skälet till största delen är hur ledningen hanterat dessa tidigare anställda.
– Diakonia är en starkt värdedriven organisation där alla jobbar mot våra mål och syften, då rimmade det väldigt illa att en svårt sjuk som skulle komma tillbaka så småningom fick gå. Att sparka på någon som redan låg är långt ifrån Diakonias värderingar och det tog hårt på oss, säger Julle Bergenholtz-Foglander.
Han säger att han efter många år med ansvar för det humanitära arbetet inte längre kände sig hemma hos Diakonia. Han arbetar nu på biståndsorganisationen PMU.
– Diakonia är en fantastisk organisation, men att det gick till på detta sätt var så annorlunda från det Diakonia jag lärt känna. Nu hoppas jag att det bir en förändring, det är vad Diakonia behöver, säger Julle Bergenholtz-Foglander.
Utvärdering ska genomföras
Lena Ingelstam säger till OmVärlden att hon är jätteledsen att efterspelet av omorganisationen lett till turbulens och att hon gärna velat fortsätta sin tjänst som generalsekreterare, en roll hon fick i juni 2020.
- Jag har själv valt att sluta och det var inget lätt beslut att fatta. Efter samtal med styrelsen har jag dock kommit fram till att Diakonia nu behöver röra sig framåt efter omorganisationen och det blir bättre om det inte är jag som leder det arbetet.
Hon anser själv att ledningen följt MBL och Las-reglerna kring övertalighet. Frågan om hon hanterat uppsägningarna på rätt sätt vill hon inte kommentera närmare eftersom det vore att föregå den utvärdering som nu ska göras.
– Det finns säkert sådant jag kunde gjort annorlunda, men nu kommer det att göras en utvärdering av hela processen och och då kommer alla frågor kring omorganisationen och uppsägningarna att genomlysas, säger Lena Ingelstam.
Hon får lön under uppsägningstiden i tre månader (totalt 216 000 kronor) och kommer ta ut semester , göra överlämning samt vara arbetsbefriad under den tiden. Sedan vet hon i dagsläget inte vad hon ska göra.
- Jag behöver just nu tid att reflektera, men en sak är säker att mänskliga rättigheter och jämställdhet är frågor jag alltid kommer att kämpa för, säger Lena Ingelstam.
Biträdande generalsekreterare Mattias Brunander tar tillfälligt över rollen som generalsekreterare.
