Den 11 mars 2021 slår militären till mot en fredlig demonstration i staden Taunggyi i Myamar.

Den 11 mars 2021 slår militären till mot en fredlig demonstration i staden Taunggyi i Myamar.

Ett år sedan kuppen i Myanmar – motståndet fortsätter

Befolkningens motstånd mot militären fortsätter när ettårsdagen av kuppen i Myanmar passerar. Samtidigt har landet kastats in i en djup ekonomisk och humanitär kris och MR-försvarare fängslas och dödas.

Lian Sakhong, minister i Myanmars skuggregering, har precis avslutat en tre dagar lång digital konferens med flera hundra deltagare från olika områden i det myanmarska samhället när OmVärlden får tag på honom.

Konferensen, som fått namnet National Unity Consultative Council (NUCC), har skapats för att sammanföra grupper som motsätter sig militärens maktövertagande i Myanmar, såsom avsatta folkvalda politiker, etniska väpnade grupper och civilsamhälle.

Tillsammans ska de arbeta för att ta tillbaka landet från militären, men också för att bygga upp en infrastruktur, en federal demokratisk plattform och en omgjord grundlag för tiden då militären är besegrad, förklarar Lian Sakhong.

– Vi har aldrig haft den här typen av dialog tidigare i vårt land. Det gör mig så lycklig, säger han.

Säkerhetsåtgärderna har varit minutiösa under konferensen. Majoriteten av deltagarna befinner sig fortfarande i Myanmar. För att ta sig in i de digitala mötena har man använt kodnamn och godkännande i flera steg för att ingen obehörig ska kunna höra.

300 000 tvingats på flykt

Det har varit ett turbulent och våldsamt år sedan militären tog makten genom en kupp tidigt på morgonen den 1 februari. Juntan har inte dragit sig för att med alla medel slå ner opposition och skaffa kontroll.

Människorättsaktivister och andra inom civilsamhället har tvingats gå under jorden eller fly landet. Närmare 100 journalister har gripits och flera oberoende medier har tvingats stänga eller gå i exil samtidigt som tillgången till internet noga styrts av militären.

Vanliga människor som protesterar mot juntan har godtyckligt gripits och utsatts för tortyr eller dödats. Sammanlagt beräknas omkring 1 500 personer har dödats och fler än 11 000 har gripits det gångna året.

Den relativa frihet och demokratiska utveckling som många upplevde under åren innan kuppen är ett minne blott.

Lian Sakhong, skuggminister i Myanmars regering.
Lian Sakhong, skuggminister i Myanmars regering. Foto: Privat

14 miljoner i behov av stöd

Landet har kastats in i en djup humanitär och ekonomisk kris. Militärens våldsamma attacker av civila mål med bomber, luftanfall och brännande av byar har bidragit till att över 300 000 människor har tvingats fly sina hem.

FN räknar med att 14 miljoner människor i landet kommer att vara i behov av humanitärt stöd under 2022.

Före kuppen var motsvarande siffra tre miljoner, även om FN betonar att det inte är fullständigt jämförbara siffror då situationen ändrats så radikalt på många sätt samtidigt som beräkningsmetoden justerats.

Militärkuppen har också lett till att Myanmars ekonomi fallit samman, vilket knappast underlättats av pandemin.

FN:s arbetslivsorgan ILO beräknar att 1,6 miljoner jobb försvunnit i Myanmar under 2021. Experter spår nolltillväxt för 2022, priserna på livsmedel ökar och på landsbygden kämpar människor för att skaffa mat.

Många vill ta till vapen

– Trots våldet har människor visat prov på enorm vilja till motstånd, säger Lian Sakhong, minister för federala frågor i skuggregeringen National Unity Government, (NUG).

Förutom protesterna under den första tiden och den omfattande motståndet genom civil olydnad och strejk har flera visat sig villiga att ta upp vapen för att slå ner juntan. Inte endast i de etniska områdena.

– Det hade vi inte förväntat oss. Människor är så arga och har helt enkelt fått nog och de vet hur frihet känns. De vill inte ha diktatur, säger Lian Sakhong.

Etniska väpnade grupper samarbetar med NUG och de som vill ansluta sig får, enligt Lian Sakhong, träning av de etniska arméerna och militärer som lämnat juntans armé för motståndsrörelsen.

– Vi bidrar genom att tillhandahålla militär uppförandekod och kunskap om internationell lagstiftning kring hur man ska bete sig i strid och för att skydda civila.

Han säger att ”folkets försvarsstyrkor”, som de kallas, är många nu. Men han vill inte uppge hur många. Problemet är dock att de inte har tillräckligt med vapen. Ändå klarar de, enligt honom, av att bjuda militären motstånd i vissa av de etniska områdena.

– Jag är väldigt, väldigt hoppfull. Men vi måste också vara realistiska. Vi måste inse att fienden som kontrollerar statsapparaten fortfarande är väldigt stark militärt. Vi kan inte underskatta dem.

Stöd över gränsen

Lian Sakhong, som själv befinner sig i Sverige, säger att det som behövs nu är ytterligare stöd från omvärlden. De ekonomiska sanktioner som riktats för att skära av militärens tillgång till pengar är, enligt honom, inte tillräckliga.

– Vi behöver humanitärt stöd som kommer in över gränsen från grannländerna, Indien och Thailand, och in i områden som inte kontrolleras av militären och där de humanitära behoven är väldiga. Från Indien in i Chinstaten, till exempel.

Men det är inte enkelt. Under den förra juntan och under demokratiseringsåren då inbördeskrig fortfarande skakade flera etniska områden är det genom att ta in hjälp över gränsen som människor kunnat få det humanitära stöd de behöver.

I flera gränsområden finns välorganiserade nätverk av lokala organisationer som deltar i arbetet. Men det har blivit svårare och militären försöker på en del ställen att stoppa hjälp att ta sig in över gränsen.

För NUG:s del kommer man att intensifiera sitt motstånd på flera fronter framöver.

– Vi måste arbeta för att ha ett system klart när militärens störtas.

Mer läsning