Här är de tio värsta länderna för facken

Telefonen ringer. Ursäkta, jag kunde inte svara. Jag satt i en rättegång, förklarar en röst genom luren.

– I dag var jag i rätten i Ankara för att visa mitt stöd till bekant. Men imorgon är det jag som ska åtalas tillsammans med 94 andra fackliga företrädare.

Det säger İşçi Osman som är internationell sekreterare på den turkiska centralorganisationen Kesk som organiserar offentliganställda.

– Det är så här det är. Antingen går vi på varandras rättegångar eller så åtalas vi själva. Jag är i rätten två-tre gånger i veckan, fortsätter han.

Turkiet är ett av världens tio värsta länder för fackliga aktiva, enligt världsfacket Ituc:s rapport som gått igenom situationen för arbetstagare i 148 länder. 

– Om jag fälls av domstolen får jag minst sex år och tio månaders fängelse. Jag är anklagad för att vara medlem i en otillåten organisation samt anklagas för terrorism, säger İşçi Osman till OmVärlden.

Mönstret känns igen. Fackligt anslutna och demokratiaktivister binds upp i rättegång efter rättegång, ofta med anklagelser om att vara terrorister.

Den turkiska definition av terrorism är svepande och gör knappt skillnad mellan politiska åsikter eller användandet av våld. Flera fackliga har därför kunnat ställas inför rätta och fällas. Myndigheterna har också svarat våldsamt då anställda gått ut i strejk.

Varje år listar världsfacket Ituc de tio värsta länderna för fackligt aktiva. Även detta år är Turkiet med på listan. Två nya länder på årets värstinglista är dock Guatemala och Eswatini som petar ned Honduras och Zimbabwe som var med på förra årets lista.

Den årliga rapporten är en genomgång över läget för facken runt om i världen. Det är en mörk bild som tecknas. 

Fackens främsta vapen – strejkrätten – har beskurits. 

I 129 av 148 undersökta länder var rätten att strejka förbjuden eller belagd med kraftiga restriktioner. I många av länderna åtalades även fackliga aktivister som organiserat strejker.  Runt om i världen får facken allt svårare att teckna kollektivavtal för anställda. 

I 117 länder bedömer världsfacket det som att det finns starka restriktioner för att teckna avtal med arbetsgivare. 

17 fackliga ledare i 13 länder har, enligt rapporten, mördats det senare året.

Den värsta regionen för facken är Mellanöstern och Nordafrika. Konflikterna i Syrien, Palestina, Jemen skapar osäkerhet. I Tunisien, som sedan den arabiska våren har setts som det demokratiska hoppet i regionen, har utvecklingen vänt och presidenten Kais Saied har löst upp parlamentet och styr nu via dekret. 

Den näst värsta regionen är Asien–Stillahavsregionen. I både Bangladesh och Indien har strejkande arbetare dödats. I Hongkong har de oberoende facken upplösts eller tystats. I Myanmar och Filippinerna fortsätter kränkningarna av mänskliga rättigheter medan Kina sätter delar av sin minoritetsbefolkning i tvångsarbete inom bland annat textilindustrin. 

I Europa är läget bättre. Facken har större möjligheter att förhandla och organisera sig. Men även här har utvecklingen backat. Antalet länder där det skett våldsamma attacker mot fackliga aktivister har ökat och under covid-19-pandemin har flera länder infört nya lagar som inskränkt yttrandefrihet.

I världsfacket genomgång saknas flera länder. Ryssland, Ukraina, Nordkorea, Nicaragua, Turkmenistan och Eritrea för att nämna några. Det är länder där det av olika skäl varit svårt att kunna göra bedömningar av arbetares rättigheter på grund av samhällssituationen.