Vanliga infektioner blir allt svårare att behandla när ett större antal antibiotikasorter blir ineffektiva.

Vanliga infektioner blir allt svårare att behandla när ett större antal antibiotikasorter blir ineffektiva.

Kampen mot antibiotika­resistens kan lära av pandemin

Den globala spridningen av antibiotikaresistenta infektioner tar minst 2 000 människoliv varje dag. Ändå händer inte tillräckligt mycket, varken inom forskningen eller från politiskt håll, menar Otto Cars, professor i infektionssjukdomar vid Uppsala universitet.

Antibiotikaresistens är ett av de största globala hälsohoten enligt WHO. Vanliga infektioner blir svårare att behandla när allt fler antibiotika blir ineffektiva, vilket främst drabbar befolkningen i låg- och medelinkomstländer. Särskilt utsatta är nyfödda barn. Otto Cars, professor i infektionssjukdomar vid Uppsala universitet och grundare av det internationella nätverket ReAct som finansieras av Sida, är ledande på området från svenskt håll. Han anser att läget är alarmerande och skräder inte orden när det gäller allvaret.

– Vi har ju sett det här problemet och det har varnats för det i decennier, men ändå har så lite hänt. Jag tror att många är invaggade i en villfarelse att vi alltid kommer ha nya antibiotika när de gamla inte fungerar, men så är det inte. Det har inte kommit något riktigt nytt på över 30 år, säger Otto Cars. 

Professor Otto Cars på ReAct vill att krafttag tas mot den långsamma och nästan osynliga utbredningen av antibiotikaresistens.
Professor Otto Cars på ReAct vill att krafttag tas mot den långsamma och nästan osynliga utbredningen av antibiotikaresistens.

Läkemedel fungerar inte

Han konstaterar att antibiotikaresistens inte är en sjukdom i sig och att det fortfarande finns för lite data för att riktigt beskriva hur hög dödligheten är, men att de studier som finns är alarmerande.

–  Många av de läkemedel som rekommenderas av WHO fungerar inte i låginkomstländer. Det här problemet har legat under radarn, och det är först runt 2015 som man insett vidden av problemet.

I oktober 2016 antog FN en deklaration om hur världens regeringar skulle angripa problemet. Bland annat skulle man mobilisera finansiering och infrastruktur för att nationella handlingsplaner i alla länder skulle kunna genomföras, samt att forsknings- och utvecklingssystem för nya antibiotika, diagnostiska metoder och vacciner skulle reformeras i grunden. 

Men av detta har inte mycket realiserats. En fond för att stödja låg- och medelinkomstländernas arbete bildades 2019, men bara fyra länder (bland annat Sverige) har bidragit med ett belopp på motsvarande 150 miljoner kronor. Fickpengar, i jämförelse med den globala fonden för hiv, tuberkulos och malaria som drog in drygt 11 miljarder kronor när den startade.

– Tanken med fonden är att hjälpa låginkomstländer att komma i gång med sitt arbete för att säkerställa tillgång till effektiva antibiotika, men medlen räcker ingenstans, det är alldeles för lite.

Hur ser det ut i södra Afrika? 

– Resurssvaga länder behöver stöd. Det stora problemet är att det finns alldeles för lite kapacitet, bland annat för samordningen av det nationella arbetet. Det finns en bra kunskap i alla de länder vi varit i kontakt med i södra Afrika; man ser problemet, man förstår vad man måste göra. Men det finns inte tillräcklig expertis, och ingen kapacitet att leda arbetet från regeringarna eftersom det är så tunt med arbetskraft som kan ta sig an frågan, de har fullt med andra uppgifter, säger Otto Cars.

De som ska implementera de nationella handlingsplanerna arbetar bara en deltid av en tjänst, i Zambia så lite som tio procent. ReAct har nyligen inlett ett samarbete med Zambia hälsoministerium som ska stärka denna funktion.

Hur ser du på användande av antibiotika generellt?

– Det krävs en begränsning av den frikostiga förskrivningen av antibiotika till människor, såväl som i djuruppfödningen. Och många rika länder slösar fortfarande bort väldigt mycket antibiotika samtidigt som låginkomstländer saknar tillgång. Det är skamligt.  

En grundläggande orsak till att så lite gjorts beror enligt Otto Cars på den långsamma och nästan osynliga utbredningen av antibiotikaresistensen.

– Det underminerar hela sjukvården, men syns ändå inte, och det är frustrerande. Och covid-19 har förstås fått antibiotikaresistens att i likhet med många andra hälsohot fått stå tillbaka, säger Otto Cars.

Men inget ont som inte har något gott med sig. Coronapandemin kan faktiskt leda till förbättringar av läget om vi tar lärdom av riskerna med den bristfälliga vaccineringen i länder utanför västvärlden. För drabbas en, drabbas alla.

– Hela världen har nu lärt sig att förstå hur viktig hälsa är och hur viktigt det är med fungerande sjukvård och hälsosystem. Och inte minst de förebyggande åtgärderna: att ha rent vatten och en god hand- och vårdhygien. Om det får leva kvar kommer det att hjälpa antibiotikafrågan. 

Mer läsning