Staden Zhytomyr, i nordöstra Ukraina, bombades den 4 mars i år. Trots att kriget ännu pågår har diskussionen om hur världen ska samordna sina insatser för att återuppbygga landet börjat.

Staden Zhytomyr, i nordöstra Ukraina, bombades den 4 mars i år. Trots att kriget ännu pågår har diskussionen om hur världen ska samordna sina insatser för att återuppbygga landet börjat.

”Marshallplan” för Ukraina diskuteras

Samtidigt som kriget rasar för fullt i Ukraina börjar nu diskussionen om hur världen ska hjälpa till att återuppbygga landet. En fråga som svävar i luften är om det blir G7 eller EU som ska koordinera stödet.

Skadorna är enorma. Några exakta siffror finns inte men än så länge kan kriget i Ukraina ha kostat 100 000 människoliv. De finansiella förlusterna kan, enligt Världsbanken, uppgå till lågt räknat motsvarande 2900 miljarder kronor. Trots att kriget fortfarande pågår så har det startats en diskussion om vad en återuppbyggnad eventuellt kan kosta och hur världen kan bidra med stöd.

– Ett exempel som ofta lyfts fram är Marshallplanen, sa Maria Perrotta Berlin, forskare i nationalekonomi vid Östekonomiska Institutet,  under ett seminarium i Stockholm som handlade om EU:s roll i frågan om återuppbyggnad och migration från Ukraina. 

Marshallplanen var ett amerikanskt initiativ för att ekonomiskt bidra till återuppbyggnaden av Europa efter andra världskriget. Det stödet anses som en stor framgång. USA började skissa på den redan i början av andra världskriget, 1941. 

Maria Perrotta Berlin säger att nyckeln till en framgångsrik återuppbyggnad är att börja planera i tid.

– Slarvar man med det finns det stora risker att det inte går bra, sa hon.

Oklart vem som ska ta ansvaret

I fallet med Ukraina är en fråga nu vem det är som ska koordinera stödet till Ukraina. De alternativ som nämns är EU eller G7-gruppen, som består av sju av världens största industrialiserade ekonomier. 

Det naturligaste är att EU skulle leda en sådan koordinering av bistånd och stöd för återuppbyggnad. Ukraina är ett europeiskt land och EU-länderna har redan engagerat sig i konflikten. Dessutom så vill Ukraina gå med i unionen. EU-kommissionen föreslog nyligen att motsvarande 200 miljarder kronor ska betalas ut i stöd till Ukraina nästa år. Samtidigt så har det lyfts en del tvivel om EU, som har 27 medlemsländer, kan klara av att koordinera ett så stort stöd. Tidigare beslutade EU att avsätta nästan 100 miljarder kronor i stöd men unionen har inte klarat av att leverera hela det beloppet ännu. 

Globalt handlar det om ett stöd på dryg 1200 miljarder kronor fram till den 2 oktober i år, varav USA står för nästan hälften (inkluderat militärt stöd). EU:s samlade stöd uppgår till nästan 350 miljarder kronor.

Maria Perrotta Berlin skriver tillsammans med sin kollega Anders Olofsgård på Handelshögskolan i Stockholm och vice vd på Östekonomiska Institutet en rapport åt EBA som ska ge en översikt hur det globala stödet till Ukraina ser ut och vilken roll Sverige kan ta. 

Privata pengar behövs

Anders Olofsgård sa under seminariet att det är viktigt att även inkludera näringslivet i stödet. Många företag är intresserade av att vara med i återuppbyggnaden av Ukraina. De privata pengarna behövs eftersom de offentliga inte kommer att räcka till. Samtidigt finns risker.

– Kommersiella intressen brukar vara problematiskt eftersom det blandar ihop olika värden, sa han.

I Sverige och många andra länder så har kriget i Ukraina inneburit att biståndet mycket hastigt har riktats om till Ukraina. Det har lett till en oro för att de rika länderna nu minskar sitt bistånd till andra länder och regioner; som Afrikas horn, Jemen och Haiti. Dessutom stiger priserna på mat i stora delar av världen och klimatkrisen blir allt mer brännande.

­­– Det har lyfts oro och kritik om att andra delar av världen glömts bort. Inom FN har det skapat spänningar mellan nord och syd. Det är viktigt att dessa spänningar inte ges utrymme att växa ytterligare, sa Maria Perrotta Berlin.

Anders Olofsgård delade den åsikten. 

– De framtida utmaningar vi står inför kräver insatser att vi bidrar till Ukraina utan att vi minskar resurserna på andra håll, sa han på seminariet som arrangerades av Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO), Expertgruppen för biståndsanalys (EBA), och Delegationen för migrationsstudier (Delmi).

Mer läsning