En polis grep tag i hans nacke, knuffade honom mot marken släpade hans kropp mot den väntande polisbussen. Vi kan kalla honom Igor. En medelålders man som bor i en förort till S:t Petersburg. Precis som många andra var han upprörd över det krig som Ryssland inledde mot Ukraina den 24:e februari. Han tog sig in till city för att demonstrera.
– Vi var tusentals. Vi stod hand i hand. Sen kom polisen, säger han.
Det blev en brysk behandling, häktning och en snabb juridisk process som slutade i böter på motsvarande 1 000 kronor. Precis som flera andra demonstranter som OmVärlden varit i kontakt med straffades Igor för att ha brutit mot coronarestriktionerna och inte hållit avstånd. Men några dagar efter demonstrationen knackade polisen på dörren. De krävde att Igor skulle skriva under ett papper, som han inte tittade på. Polismännen sa att han aldrig mer skulle demonstrera och lade undrades till om han inte var extremist av något slag.
De efterföljande dagarna dunkade det på dörren igen.
– Jag öppnade inte, fast att de fortsatte att dunka länge. Jag var säker på att det var polisen. Nu vill jag inte vara hemma längre. Jag bor hos olika vänner, säger Igor när vi pratar med honom via videolänk.
Ryska polisen gör hembesök
OmVärlden har varit i kontakt med flera demonstranter som gripits och de berättar liknande historier. Ofta döms de för brott mot pandemilagstiftningen, ofta gör polisen hembesök de efterföljande dagarna och talar om eventuell ”extremism”. Det är en farlig antydan.
2013 fick Ryssland en lagstiftning mot extremism. Till en början användes den för att förbjuda islamistiska organisationer, bland annat Al-Qaida. Problemet blev att domarna som föll mot flera av dessa terrororganisationer var generellt skrivna. I vissa fall endast några korta meningar om det var känt att dessa organisationer ägnade sig åt terror och att en fällande dom därför var okej, förklarar Aleksandr Verchovskij, från det ryska forskningsinstitutet SOVA-centret, i en intervju med Östgruppen.
Det skapades en rättspraxis som innebär att lagen, enligt honom, är luddig och kan riktas mot en massa organisationer som staten anser vara obekväma.
Riskerar fängelse
Något försenad dyker hans ansikte upp på skärmen. Sergey Smirnov är chefredaktör för ryska Mediazona. Han sitter i en sliten fåtölj framför sin dator och säger att hans tidning vägrar att kalla kriget i Ukraina för något annat än just ett krig, och inte en militär specialoperation.
Mediazona bryter därmed mot rysk lag för spridande av ”fejknyheter” och kan riskera upp emot 15 års fängelse och de ryska myndigheterna blockerar tidningen på nätet.
– Jag tycker att det är fegt av vissa andra kolleger att ändra sin rapportering. Vi fortsätter som vanligt trots blockeringen, säger han.
Artiklar läggs ut på den krypterade appen Telegram, Instagram och det går även att nå nätsidan via VPN-tunnlar.
Strax innan kriget ökade intresset kraftigt för deras rapportering. Den låg ett tag då på mellan 300 000 och 400 000 unika sidvisningar per dag. Nu, efter blockeringen, ligger den siffran kring 170 000 per dag vilket var normala siffror innan konflikten hettade till.
Tidningen har 30 journalister som rapporterar om Ryssland och ett antal reportrar som är stationerade i närliggande länder. De publicerar nyheter och podcasts, och skriver om känsliga rättsprocesser, Navlny och oppositionen och även om fredsdemonstrationer och protester mot kriget.
Redan innan kriget, i september förra året, klassades Sergey Smirnovs tidning som en ”utländsk agent”.
– Det var helt absurt. Vi hade Googleannonser på vår hemsida och fick max kring 1 000 euro (motsvarande 10 000 kronor) i månaden för det. Det räckte för att vi skulle stämpelas som utländska agent, säger han.
Att få den stämpeln innebär att nästan allting blir krångligare. Myndigheterna kräver komplicerade redogörelser för ekonomin var tredje månad. Varenda rubel ska redovisas. Om något blir fel kan det leda till höga böter. Dessutom ska artiklarna märkas på ett särskilt sätt. Med ord i versaler måste tidningen deklarera att materialet är framtaget av en organisation som anses vara en utländsk agent.
– Om vi till exempel ska twittra om en nyhet så måste vi först skriva i versaler att vi är klassade som utländska agent. Det är massa tecken som går åt till det. Sen har vi inte så många tecken kvar att berätta om vår nyhet. Men nu när kriget brutit ut överväger vi på att ta bort den märkningen och därmed bryta mot lagen, säger Sergey Smirnov.
Myndigheterna går nu hårt åt de som vågar demonstrera mot kriget. Det finns flera rapporter om våldsamma polisingripande, tortyr, blockering av media. Tidningar tystas och företrädare för organisationer grips.
– Det räcker med att man twittrar ett ”nej till kriget” så kan man råka mycket illa ut. Första och andra gången blir man bötfälld, men tredje gången kan man straffas med upp till 15 års fängelse.
Attacken mot Ukraina har inte blivit den framgång som president Vladimir Putin hoppats på. När ryska soldater nu stupar och de hårda sanktionerna sätter sina spår så har det varit av största vikt för myndigheterna att kväsa opposition. Ryssland har blockerat flera utländska nyhetssajter och organisationer, som till exempel Amnestys hemsida. Efter EU:s förbud mot de ryska RT och Sputnik News – som av många anses som ryska propagandakanaler – så stoppades ännu fler utländska sajter. De hårda attackerna har fått flera att lämna Ryssland.
– I dag krävs det ett enormt mod för att fortsätta protestera. Man riskerar höga böter och fängelse. Dessutom uppger många att de utsätts för tortyr efter att de gripits. Det är väldigt mycket våld och hot som riktas mot varje person som demonstrerar och man riskerar även bli av med sitt jobb, säger Sergey Smirnov som själv befinner sig i säkerhet.
Sen sänker han sin röst, tittar ned och säger att han egentligen inte vill prata så mycket om det.
– Det är mycket värre i Ukraina.
Sergey Smirnov säger sig ha stor förståelse för att sanktioner införts mot Ryssland. Samtidigt skapar de problem. När bankerna blockeras kan inte tidningen ta emot donationerna från de 10 000 läsare som tidigare betalade för att få sina nyheter.
– De pengarna får vi inte nu.
Sergey Smirnov säger att han vill att vi i Sverige ska veta vad som pågår i Ryssland just nu.
Han tror själv inte alls på de officiella sifforna som säger att 68 procent stöder kriget.
– Vi är inte anhängare av regimen. Jag vill att ni ska veta att det har funnits motstånd men det har slagits ned, säger han.
Leonid Drabkin, som jobbar för OVD-Info, säger också att han vill att resten av världen ska veta att det finns kritiker mot Putins regim. Hans organisation räknar hur många demonstranter som anhållits av polisen och försöker bistå med juridiskt stöd. Enligt OVD-Info har drygt 14 000 demonstranter frihetsberövats i över ett hundra städer sedan kriget startade den 24 februari.
På deras hemsida läggs det ut vad personerna som gripits heter och vilka domstolar som handlägger deras fall. De rapporterar även om hot och husrannsakningar mot människorättsaktivister. Även domar tas upp. På hemsidan står det bland annat om människorättsaktivister som organiserat protester mot annekteringen av Krim och de har dömts till 19, 17 och 15 års fängelse
– Just nu är det mycket farligt att gå på demonstrationer eller ens posta inlägg på sociala medier. Om man anklagas för att sprida fejknyheter kan man bli dömd till 15 års fängelse. Som jämförelse kan ett mord här ge kring tio års fängelse, säger Leonid Drabkin.
OVD-Info har ett 60-tal anställda och tusentals personer som jobbar frivilligt för att hjälpa de demonstranter som gripits.
De finansieras främst av donationer och en mindre del kommer från internationella organisationer, vilket inneburit att de har stämplats som ”en utländsk agent”.
De har byggt upp telefoncenter och den som grips, eller har en vän som gripits, rapporterar vad som hänt och till vilken polisstation som demonstranten har förts till. Idéen är att uppmärksamma polisens gripanden.
Leonid Drabkin säger att OVD-Infos bild är att det sker en mängd mindre demonstrationer mot kriget över hela Ryssland just nu.
– Men dessa aktioner är inte koordinerade. Några demonstrerar på morgonen, andra efter jobbet på eftermiddagen. Det är ofta mindre grupper som möts på olika ställen vid olika tidpunkter.
Leonid Drabkin tar också upp sanktionerna som nu riktas mot Ryssland och han tycker att det är bra att de har införts. Samtidigt är han orolig för att det ska utvecklas en ”russofobi” och att ryssar som flytt sitt land för att de inte kunnat vara kvar under den rådande regimen ska behandlas dåligt då de kommer till andra länder.
Många ryssar skäms
Just nu är det många ryssar som skriver att de numera skäms över att vara ryss efter Vladimir Putins beslut att invadera Ukraina.
– Det var min första känsla också. Att jag skämdes. Men vi borde inte skämmas, vi borde agera.
Det säger Marina Slashcheva som söndagen den 13 mars står i skuggan på Norrmalmstorg i Stockholm. Knappt 200 personer, mest ryssar, har samlats för att protestera mot kriget och uttrycka sitt stöd för Ukraina. Marina Slashcheva är en av dem som precis hållit ett tal och fördömt den ryska invasionen. Många är märkbart rörda, med tårar i ögonen.
Marina Slashcheva håller upp en vit och blå flagga. Det är flagga som nu sprider sig över hela världen när den ryska diasporan demonstrerar.
– Det sägs att det var demonstranter i Tbilisi i Georgien som började använda den här flaggan mot kriget. Men nu används den i New York, Toronto, Wien, Berlin, Krakow och en massa andra städer.
Precis som den ryska flaggan så har den tre fält, men den röda färgen – som står för blod – har ersatts med vitt.
En annan demonstrant förklarar att flaggan har ett historiskt ursprung. Att den härstammar från Novgorod, som ligger söder om S:t Petersburg. Det är i dag en liten rysk stad som historiskt haft starka skandinaviska influenser. Vikingarna kallade den Holmgård och invånarna för ”fria män”. I Novgorod höll medborgarna tidigare ting, ungefär som vikingarna gjorde, och styret var mer demokratiskt än andra städer i närheten.
