Vardagen kollapsar
I varje humanitär kris, om den så beror på konflikt eller en naturkatastrof, försvinner eller försämras ofta den dagliga service man tar för given. Det handlar om tillgång till säkerhet och tak över huvudet och om vatten, mat, sanitet och sjukvård. I många fall kan man behöva lämna sitt hem och tvingas då ta tillflykt till flyktingläger. Det ökar behoven för att snabbt etablera skydd och service. I krisens första stadie, då fokus ligger på att bistå med mat, vatten och bostad, så kan andra behov komma i skymundan. Det kan tillexempel göra flickor och kvinnor mer utsatta och sårbara.
– Filtar, mat, vatten och boende kommer i första hand. Men kvinnor föder barn även i kriser, de har rätt till en säker graviditet och till att föda på ett säkert sätt. Män och kvinnor fortsätter också att ha ett sexliv, här är det angeläget med tillgången till preventivmedel. Men det tar tid att etablera de här frågorna i humanitära insatser, säger Björn Andersson, regionchef på FN:s befolkningsfond UNFPA i Asien och Oceanien.
Människor drabbas olika
Vi människor drabbas olika när katastrofen kommer. Vilka följder krisen får beror delvis på var den inträffar. Särskilt sårbara är redan marginaliserade grupper, såsom kvinnor, barn, ungdomar, människor med funktionsnedsättning och hbtq-personer. Resurssvaga grupper drabbas i många fall hårdare än mer välbärgade.
Ojämlikhet mellan män och kvinnor förstärks ofta när ett land drabbas av en konflikt eller en katastrof, det sexuella våldet ökar, kvinnor stängs ute från beslutsfattande processer som till exempel mat-hierarkier och det blir svårare att röra sig fritt på grund av försämrad säkerhet.
– Om det så handlar om en konflikt eller om en naturkatastrof så utsätts kvinnor och flickor i större utsträckning för övergrepp, säger Björn Andersson.
Större konsekvenser för fattiga länder
Var katastrofen inträffar har stor betydelse för hur allvarlig den blir, ett lands sociala och ekonomiska utveckling kan vara avgörande för hur allvarliga konsekvenserna blir. I resursfattiga områden blir följderna ofta större och mer långvariga. Olika sociala grupper drabbas väldigt olika, visar forskning.
Fattigdom, ojämlikhet, politisk ostabilitet, bräckliga stater, vattenbrist, matosäkerhet, klimatförändringar, bristfällig infrastruktur – ju sämre förutsättningar ett land har desto svårare är det att vara förberedd på en katastrof. Den som till exempel bor på en bergsluttning är mer utsatt om området skulle drabbas av en översvämning eller jordbävning.
Men i takt med att länder utvecklas blir också motståndskraften större. De senaste 100 åren har dödligheten i katastrofer minskat dramatiskt, enligt statistik från Our World in Data.
Fjortonåriga Nazma utanför sitt hem i Bangladesh, hon oroar sig över att klimatförändringarna kommer leda till att hon blir bortgift som barn. Foto: Jhantu Chakma/Unicef
Barn extra utsatta
Barns utsatthet är ofta den som beskrivs som värst när katastrofer inträffar. Barn löper till exempel större risk att bli sjuka, och behöver därför snabbt få tillgång till vatten. Bland det första humanitära organisationer gör är att vaccinera för att förhindra att sjukdomar sprids, vilket de gör snabbare i krissituationer.
När den basala servicen finns på plats är nästa steg att etablera någon form av vardag – i långvariga kriser kan barn stå utan utbildning i flera år – något som kan hindra barns utveckling. I skolan kan barn få andrum från de svåra trauman de ofta gått igenom.
Mer än en tredjedel av de barn som inte går i skolan i världen lever i konfliktdrabbade länder, enligt Unicef. Det är vanligare att flickor uteblir än pojkar, eftersom det finns en större oro för deras säkerhet.
Det går också att se en kraftig ökning av tonårsgraviditeter i katastrofsituationer. Andelen barnäktenskap ökar ofta under kriser. Flickor gifts i större utsträckning bort, många gånger för att familjen inte klarar av att försörja alla barn eller hoppas på att äktenskapet kan skydda dottern från våld.
– Det är viktigt att skapa en meningsfull tillvaro även i krissutationer – att ge tillgång till skola och fritidsaktiviteter. Därigenom går det sedan att nå ut med information om tillexempel barnäktenskap och sexualhälsa, säger Björn Andersson.
Say Yangs drömmar om att bli lärare krossades under kriget i Kambodja. Under Khmer Rouge tvingades Say Yang gifta sig i en stor kollektiv cermoni med någon hon inte ens visste namnet på. Foto: UNFPA/Marta Kasztelan
Kvinnor och flickor mer sårbara
Att vara med om en naturkatastrof eller fly från en konflikt blir en större kamp för flickor och kvinnor generellt. Kampen för överlevnad för gravida kvinnor och småbarnsmammor är ännu större. Trauma och undernäring är särskilt farligt under graviditeten vilket gör att missfall och för tidigt födda barn är vanligare i kriser. Det är också vanligare att kvinnor och flickor blir knuffade eller trakasserade vid matutdelningar eller i toalettköer.
– I konfliktsituationer ökar det könsbaserade våldet, det kan bero på att familjestrukturen har splittrats upp – att många kvinnor och flickor blir ensamma, i flyktingläger kan det till exempel bero på att det saknas belysning efter mörkrets inbrott.
Varje dag dör fler än 500 kvinnor och flickor i katastrofområden under graviditeten eller i samband med förlossning, framförallt på grund av brist på barnmorskor och osäkra aborter. En av fem kvinnor på flykt har upplevt sexuellt våld, enligt FN:s befolkningsfond UNFPA som i kriser etablerar så kallade kvinnofridshus (women friendly spaces) dit kvinnor kan få psykosocial hjälp, skydd eller träffa andra i samma situation.
I naturkatstrofer är dödligheten högre för kvinnor än män, visar en studie med 141 länder. I tsunamin 2004 var över 70 procent av de som dog i Indonesien och delar av Indien kvinnor.
Jemen, som återkommande beskrivs som världens värsta humanitära kris, har särskilt drabbat kvinnor och flickor. Det sexuella våldet, som redan innan konflikten utbröt för fem år sedan var utbrett, har ökat. Barnäktenskapen blir fler. Mödradödligheten har gått upp. 2017 listades landet som det värsta att vara kvinna i.
Kvinnors roll som omsorgsgivare innebär att de oftare offrar sin egen andel av maten för att andra familjemedlemmar ska må bra. Hushållen med en kvinna som ensam ansvarig för familjen blir många gånger fler under en kris, vilket gör att den ekonomiska sårbarheten ökar. Risken för att då ta dåligt betalda jobb eller hamna i prostitution blir större.
Under ebolautbrottet i Sierra Leone utbildades tiotusentals volontärer för att informera om hur man kan förhindra spridning av ebola, till exempel att tvätta händerna ordentligt. Kvinnligt ledarskap var vanligt. Foto: UN Women/Emma Vincent
Viljan att förändra
De som drabbas av en kris blir inte bara offer för en katastrof eller en konflikt. I många fall blir människor förändringsaktörer och ofta spelar kvinnor en central roll i arbetet med att förebygga och agera mot humanitära kriser.
– Det är jätteviktigt att inte se någon som ett offer utan istället se kvinnor som aktörer. Kvinnors egna deltagande är centralt, säger Björn Andersson.
Kvinnor eller lokala kvinnoorganisationer är ofta först på plats och är aktiva i att mobilisera hjälp till sin familj eller närområde. Studier har visat att när kvinnor inkluderas i humanitära insatser, och i fredsprocesser, så gynnas hela samhället. I humanitära insatser kan dessutom möjligheter för nya och mer progressiva könsroller och relationer växa fram, menar UN Women.
När kvinnor mobiliseras i humanitära insatser går det bättre att garantera att utsatta grupper får det skydd de har rätt till. I samband med orkanen Matthew på Haiti 2016 var Action Aid på plats, då deltog Nadege Pierre i återuppbyggnadsarbetet, hon hade själv sett hur män erbjudit matkuponger mot sexuella tjänster.
– Det är väldigt viktigt att kvinnor kan ta en ledarroll under nödsituationer. Detta kan förhindra allvarliga brott som fysiskt, psykiskt och sexuellt våld mot kvinnor, sa Nadege Pierre.
I många fall gör också krisen att människor vill hjälpas åt och samlas för att gemensamt hitta lösningar. När Kerala, Indien, drabbades av översvämningar förra året ryckte tusentals civila ut för att mobilisera hjälpinsatser, bland annat med hjälp av sociala medier.
Louise Gårdemyr