Ugandas i hög grad privatiserade hälsovårdssystem är hårt ansatt av korruption, vilket riskerar att slå mot såväl patienter som biståndsgivare. 

Ugandas i hög grad privatiserade hälsovårdssystem är hårt ansatt av korruption, vilket riskerar att slå mot såväl patienter som biståndsgivare. 

Sida ber inte om ursäkt för samarbete med regimen i Uganda

Sida stödjer genom Världsbanken den hårt kritiserade regimen i Uganda med flera hundra miljoner kronor. Pengarna går till landets korruptionsanklagade hälsovårdssystem. ”Inget vi ber om ursäkt för”, säger Sidas representant i landet.

Publicerad:

Det blodiga presidentvalet i januari i Uganda visade hur den ugandiska statens övergrepp på de mänskliga rättigheterna ökat de senaste åren. Den sittande presidenten Yoweri Museveni valdes om för en sjätte period, men oppositionen avfärdade resultatet som riggat.

Knappt tre veckor efter valet stängde presidenten bland annat en svenskstödd demokratifond. I ett brev skrev Yoweri Museveni till landets finansminister att demokratibiståndet använts "till att finansiera aktiviteter och organisationer som syftar till att undergräva regeringen".

Presidentens beslut fick hård kritik, bland annat från svenska makthavare, som menade att Yoweri Museveni nu gått för långt. Dåvarande statssekreterare vid utrikesdepartementet, och numer Sveriges minister för internationellt utvecklingssamarbete, Per Olsson Fridh var en av dem som var öppet kritisk.

Han hade tidigare också välkomnat de röster som lagts på oppositionen i det ugandiska valet: ”Även om vägen till valdagen var långt ifrån fri och rättvis så har över en tredjedel av väljarna valt att lägga sin röst på #BobiWine och ett nytt #Uganda. Det här var starten på en ny gryning”, skrev han på twitter.

– Vi har sedan ganska många år tillbaka en tydlig riktning i vårt utvecklingssamarbete i Uganda att vi inte samarbetar med den ugandiska staten, sa Per Olsson Fridh strax därefter när OmVärlden frågade honom om bekymren med att samarbeta med en regim som Yoweri Musevenis.

Uganda är Sveriges fjärde största biståndsland, med 643 miljoner kronor i stöd förra året, enligt biståndmyndigheten Sidas sajt openaid.se. Fram till 2011 fick landet direkt budgetstöd av Sverige, bland annat till hälsovårdssektorn. Efter en korruptionsskandal inom regeringen, där svenska pengar var inblandade, beslutade Sverige att avsluta budgetstödet.

Senare har en rad korruptionsfall uppdagats inom hälsovårdssektorn, som anses vara en högrisksektor för korruption i form av upphandlingsfusk, mutor och svarthandel med läkemedel. Sida har också själva rankat Uganda som ett av de samarbetsländer med störst risk för korruption.

Riskerna till trots gick Sverige 2017 in i ett biståndsprojekt där pengarna – 250 miljoner kronor över fem år – går till Världsbanken, som i sin tur betalar ut större delen av dem till den ugandiska staten. Programmet ska stötta grundläggande sjukvård med fokus på reproduktiv-, mödra- och barnhälsovård. Utförare är Ugandas hälsovårdsdepartement.

Peter Wandera, chef för Transparancy International i Uganda, betonar att korruption finns överallt i Uganda, att nivån är hög och risken stor. På lokal myndighetsnivå kan risken skifta väldigt.

– Det kan vara så att på ett sjukhus är det hög nivå av korruption, men på andra ingen alls, säger han till OmVärlden på telefon från Ugandas huvudstad Kampala.

Mycket avgörs av hur antikorrupionsåtgärderna från givarna följs och hur väl de kontrolleras, säger han. Det måste göras noggrant.

Korruptionsrisk

Ola Hällgren är biståndsråd på Sveriges ambassad, i Ugandas huvudstad Kampala. Han säger till OmVärlden att Sverige inte har något avtal med den ugandiska staten, men att ett samarbete med staten trots allt är en förutsättning för att komma åt väldigt utmanande problem i landet, som till exempel mödradödlighet.

– De fattigaste är alla hänvisade till den offentliga sjukvården som uppvisar stora brister både vad det gäller kvalité och tillgänglighet. Det här programmet har bidragit till stärkande av systemen, även om det inte är några lysande siffror, säger han.

Programmet har stött på en del patrull. Bland annat har det visat sig att en del kliniker lagt pengar på lågprioriterade områden. Sida konstaterar i sin egen utvärdering av projektet att sättet som pengarna används på kan förbättras.

Ola Hällgren ser inga problem med att de svenska pengarna går som bidrag in i den ugandiska staten genom en annan organisation.

– Det är inget vi ber om ursäkt för. Om vi ska nå de allra fattigaste och utsatta, vilket är det grundmandat som biståndet har, så är det här ett stöd som fungerar, säger han.

I sin egen projektbeskrivning identifierar Sida flera risker med programmet. Förutom en generell korruptionsrisk tar man upp bekymret med att delar av pengarna kommer att skickas vidare till privata vårdaktörer, vissa av dem vinstdrivande.

Vinstdrivande, privata vårdaktörer anses medföra ökad korruptionsrisk, men Sida oroas också av de privata klinikernas religiösa inriktning. Majoriteten av de privata, icke-vinstdrivande, klinikerna drivs av kyrkor och främst när det gäller katolska kyrkor finns en oro eftersom en del av dem motsätter sig familjeplanering.

Uganda är ett land som successivt har blivit allt mer konservativt i fråga om sexuella rättigheter. Hbtq-personer fruktar för sina liv.

”En utmaning”

När Per Olsson Fridh var med i OmVärlden podd strax efter att han tillträtt som minister i februari sa han att det är rimligt att svenskt stöd kan slussas in i auktoritära stater genom till exempel FN-organ – så länge man ser till att pengarna hamnar hos de fattiga i slutändan.

– Där gäller det att man hela tiden följer upp vem som faktiskt får del av stödet. Det är en utmaning och den behöver vi ha en fortsatt, nyanserad och fördjupad diskussion om, säger han i podden, och påpekar att det ibland är det bästa sättet att nå de i mest nöd.

Han tar som exempel ett annat stort projekt som Sverige finansierar i Uganda, som bland annat handlar om stöd till flyktingar. Inom det projektet samarbetar FN:s livsmedelsprogram (WFP) med lokala ugandiska myndigheter.

Sådana stöd måste dock åtföljas av politik, säger Per Olsson Fridh i podden.

– Vi måste komplettera det med en tydlighet mot den ugandiska regimen, att den väg som de valt att gå, den accepterar inte vi.

Det projekt som Per Olsson Fridh nämner finansieras av Sida med 250 miljoner kronor över fem år. Programmets ledningskommittén styrs av staten genom en rad departement och ett av syftena med programmet är att hjälpa staten med att förse medborgarna med socialt trygghet. Programmet har också en annan del, som FN:s barnfond (Unicef) ansvarar för i form av bidrag till ugandiska myndigheter.

– I Unicefkomponenten, som handlar om mödrahälsovård, där går huvuddelen till staten, säger Ola Hällgren på ambassaden i Kampala.

Det handlar bland annat om stöd till löner för förstärkning med vårdpersonal på hälsokliniker. Pengarna överförs dock från Unicef mot i förväg godkända planer där aktiviteter är specificerade och kostnader förutbestämda, påpekar Ola Hällgren. All upphandling av större utgiftsposter görs enligt honom direkt av Unicef.

Kan det finnas problem med att samarbeta med staten i ett land som Uganda?

–Ja, det är ju samma frågeställningar som har lett till debatt i Tanzania och Kambodja. Vi jobbar ju i de svåraste länderna och jag tycker att vi jobbar både flexibelt och agerar långsiktigt. Hälsoministeriet i Uganda är en bra och viktig samarbetspartner, de jobbar utifrån de målsättningarna som vi själva vill driva och vi är överens i många sakfrågor, säger Ola Hällberg.

Moa Kärnstrand

Mer läsning

Vaccinering mot covid-19 i USA.

Avsnitt 125: Vaccin till alla

Trots stora vetenskapliga framgångar med att få fram vaccin mot covid-19 råder en kraftig global snedfördelning mellan vilka som får vaccinet. Gäster i OmVärldens sommarpodd är Stefan Swartling Peterson, professor i global hälsa, och Pieter-Jan van Eggermont, humanitär rådgivare på Läkare utan gränser.