Från Hornsgatan leder en trappa upp till Globala gymnasiets entré. I den kyliga vinden vajar en färgglad flagga som det står "Globala målen” på. Temperaturen är en helt annan än i Kerala. Där var det svettigt och extra varmt blev det för eleverna från Globala gymnasiet eftersom de skulle ha på sig heltäckande kläder.
– Vi hade på oss traditionella kläder för att vi skulle smälta in, säger Jackie Lindman varpå hennes kamrater skrattar och hon förklarar att skolflickor de mötte i Kerala skrattade åt de svenska gymnasisterna och undrade varför de klädde sig på det viset.
Det är klasstimme och Lillie Bengts, Victoria Rajeus, Leon Kasapi och Jackie Lindman har följt med till ett grupprum för att berätta om sina upplevelser från resan. Vi slår oss ner runt ett avlångt mötesbord.
– Första dagen var en chock, säger Leon Kasapi. Vi var uppe på ett berg där det var massa får och 40 kvinnor som arbetade i skogen. De satt runt oss i en ring och ställde massa frågor till oss. De undrade varför vi var där.
Två klasser åkte till Indien i januari, den ena klassen bodde hos värdfamiljer i Thrikkaipatta och den andra klassen bodde i Mitraniketan. Mitraniketan är en organisation och ett litet samhälle med ungefär 500 medlemmar som Globala gymnasiet samarbetat med i flera år. Under resan skulle eleverna samla kunskap inför sitt gymnasiearbete genom att göra intervjuer. Människorna de mötte ställde nästan alltid upp på att bli intervjuade och ofta blev eleverna inbjudna på té eller kakor. Gästfriheten och mötena med människor har stannat kvar hos Lillie Bengts, Victoria Rajeus, Leon Kasapi och Jackie Lindman.
– Det fick mig att känna mig väldigt trygg att alla var så vänliga och hade tilliten att dela saker med mig som var en främling, säger Lillie Bengts.
Eleverna från Globala gymnasiet berättar att de fick höra livsberättelser, berättelser om familjerelationer och till och med om hemliga förhållanden.
– Vi träffade kvinnor som hade väldigt tuffa livsöden. Det var en kvinna som var runt 70 år och väldigt fattig. Hon hade valt att inte gifta sig och sa att det var för att hon inte ville bli slav åt en man. Det är väldigt konservativt i Kerala och det var uppfriskande att höra henne för att hon gav en helt annan sida. Hon hade gått emot vad hennes familj ville att hon skulle göra och vad alla runtomkring henne gjorde, berättar Jackie Lindman som under resans gång studerade jämställdhet för kvinnor.
– Jag är själv från Afghanistan och skulle gärna arbeta med att hjälpa kvinnor i Mellanöstern. Att vara i Indien stärkte känslan av att det är ett viktigt arbete. Men jag skriver också poesi och skulle vilja fortsätta med det i framtiden. Att skriva rapporter är inte riktigt min stil, säger Victoria Rajeus.
Nu när eleverna är tillbaka i globala gymnasiets korridorer och klassrum ska de skriva varsin rapport utifrån intervjuerna. Det kommer bland annat att handla om återvändande migranter, om jämlikhet i relation till kastsystemet och jämställdhet för arbetande kvinnor. Resan har även inspirerat eleverna inför framtiden. Att se en ny del av världen och göra intervjuer har gjort Leon Kasapi och Jackie Lindman nyfikna på journalistik. Victoria Rajeus har sedan länge varit intresserad av att arbeta med kvinnor i utsatta länder.
Det är mötena som verkar ha gjort störst intryck på eleverna.
– Det har varit en reality check att få ansikten på en del av världen som det pratas mycket om, säger Jackie Lindman och får medhåll från Lillie Bengts säger att hon uppskattar att ha fått en upplevelse bortom siffror och rapporter.
Att ge eleverna nya perspektiv på världen är även vad som är skolans tanke bakom resan.
– På globala gymnasiet har vi en grundtanke om att eleverna på samhällsprogrammet ska lära från världen och framför allt från syd. Tanken är att skolan ska ut i världen och att världen ska in i skolan, säger Katrin Bienzle Arruda som är geografilärare och var med på resan.
Vi har slagit oss ned i ett annat grupprum och Katrin Bienzle Arruda säger att man kan problematisera att det just är svenska ungdomar som får möjligheten att resa och ifrågasätta hur hållbart det är att resa långt med flyg. I år åkte en av klasserna i stället med tåg till Ungern.
– Jag har svårt att föreställa mig en hållbar värld utan möten med människor som har andra typer av livsberättelser och perspektiv. Det får en synergieffekt när barriärer minskar och förståelse ökar. Det bidrar till en mer hållbar värld. Resan ger kunskap på ett annat sätt och eleverna växer oerhört mycket.
