I oktober 2010 enades världens länder om en tioårig strategisk plan för att skydda den biologiska mångfalden. Tio år senare har Sverige inte lyckats uppnå målen.

I oktober 2010 enades världens länder om en tioårig strategisk plan för att skydda den biologiska mångfalden. Tio år senare har Sverige inte lyckats uppnå målen.

Sverige når inte FN:s mål för biologisk mångfald

Tio år har gått sedan Sverige skrev under de så kallade Aichimålen, en plan för att skydda biologisk mångfald och ekosystem. Sverige har ännu inte lyckats nå målen. Det visar en rapport från Naturskyddsföreningen och WWF Sverige.

Publicerad:

I oktober 2010 enades världens länder om en tioårig plan för att skydda den biologiska mångfalden, inom ramen för FN:s konvention om biologisk mångfald (CBD). Planen innehöll 20 mål som kallas Aichimålen och Sverige var ett av de länder som skrev under på att genomföra planen fram till 2020.

I den rapport som Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden (WWF) Sverige släppt framgår att Sveriges genomförande av målen brister. Sverige har inte uppnått 12 av de 20 målen och ytterligare fyra mål är endast delvis uppnådda. Sverige brister alltså i hela 16 av 20 mål.

– Det är väldigt oroande. Vi vill ju se att Sverige ska vara ett föredöme och driva de här frågorna i ett globalt sammanhang. Om inte ett rikt land som Sverige ens klarar att ta sitt ansvar, hur ska då Tanzania, Myanmar eller Kambodja klara av det som har betydligt mindre möjligheter och resurser än vi, säger Peter Westman, tf generalsekreterare för WWF Sverige till OmVärlden.

En akut kris

Klimatförändringarna är nära sammanlänkade med utarmningen av den biologiska mångfalden. Det är ett allvarligt läge som Naturskyddsföreningen och WWF Sverige beskriver som en akut kris.

Den konvention som undertecknades av världens länder 1992, i Rio de Janeiro, Brasilien, syftar till att bevara den biologiska mångfalden, säkerställa att den nyttjas hållbart och att nyttigheterna av genetiska resurser fördelas rättvist.

År 2010 antog de länder som undertecknat konventionen en strategisk plan som innehöll 20 delmål, de så kallade Aichimålen. Dessa innefattar bland annat mål för hur stor andel mark och hav som ska skyddas, men också andra aspekter av arbetet för bevarandet av den biologiska mångfalden.

Peter Westman på WWF Sverige säger till OmVärlden att han ser mycket allvarligt på att Sverige inte lyckats nå flera av målen på utsatt tid.

– Resultatet är allvarligt både på global och svensk nivå. Att inte ens Sverige som är ett väldigt rikt land har kunnat prioritera tillräckliga resurser för att nå målen som världens stater satte upp för tio år sedan är oroande. Det har heller inte gjorts på global nivå.

Ett nytt globalt ramverk

Nu pågår förhandlingar om ett nytt globalt ramverk för biologisk mångfald som ska ersätta Aichimålen, men förhandlingarna har försenats med anledning av pandemin. Ett avslutande partsmötet är planerat att äga rum den 14–16 oktober i kinesiska Kunming.

Inför de fortsatta förhandlingarna vill Naturskyddsföreningen och WWF Sverige se en samlad nationell plan för biologisk mångfald som liknar klimathandlingsplanen. Förutom att skydda och restaurera värdefull natur, anser organisationerna även att drivkrafterna bakom förlusten av biologisk mångfald måste åtgärdas, inte minst krävs en omställning till hållbar produktion och konsumtion.

– Det som måste till är en rejäl förståelse för att de socioekonomiska frågorna hänger väldigt nära samman med en hållbar naturresursförvaltning och biologisk mångfald. Vi hoppas att covid-19-pandemin kan vara en ögonöppnare på det sättet. Vi vet att orsaken till pandemin kan kopplas till att naturmiljöerna försvinner, vilket medför att virus överförs från vilda djur till människor, säger Peter Westman.

Inför förhandlingarna i Kunming i Kina vill de båda organisationerna, som står bakom rapporten, se ett starkt politiskt ledarskap där Sverige ska vara pådrivande i de här frågorna globalt.

– Vi har fört fram det här till miljö- och klimatminister Per Bolund och hoppas få se honom och Sverige på barrikaderna i förhandlingarna och verkligen driva på de här frågorna. Inte bara utifrån ett naturvårdsperspektiv, utan från ett samhällsperspektiv med de ekonomiska och sociala dimensionerna.

Hur ska Sverige kunna vara pådrivande internationellt när vi inte lyckats nå målen själva?

– Det är en av de viktigaste frågorna i de här förhandlingarna, att säkerställa att det finns en finansiell mekanism som gör att även de fattigaste länderna kan fortsätta att ta ett ansvar för sin biologiska mångfald. Vi i Sverige har resurserna, men vi har inte prioriterat dem, säger Peter Westman.

Susanna Sköld

Mer läsning