Tobias Baudin, dåvarande vice ordförande för LO (idag ordförande Kommunal), Eva Nordmark, dåvarande ordförande för TCO (idag arbetsmarknadsminister) och Göran Arrius, ordförande för Saco, vid bildande av Union to Union 2015.

Tobias Baudin, dåvarande vice ordförande för LO (idag ordförande Kommunal), Eva Nordmark, dåvarande ordförande för TCO (idag arbetsmarknadsminister) och Göran Arrius, ordförande för Saco, vid bildande av Union to Union 2015.

Turbulens och oro hos personalen på Union to Union

Minskade anslag, hög personalomsättning, få anställda med tidigare erfarenhet från facket och samarbetssvårigheter med fackförbunden. Det råder turbulens på biståndsorganisationen Union to Union visar en granskning som OmVärlden gjort.

Publicerad:

På biståndsorganisationen Union to Unions hemsida går det fortfarande att hitta en länk till en sida med kontaktuppgifter till personalen 2017. Jämför man med sidan som visar dagens kontakter framgår det att bara 12 av 23 personer, som var anställda 2017, är kvar i organisationen. Till detta går att lägga ytterligare två personer som sagt upp sig och slutar i början av nästa år.

Att anställda kommer och går inom organisationer och företag är inget ovanligt, men när OmVärlden börjar undersöka förhållandena på Union to Union framkommer en bild av en organisation som under en längre tid brottats med utmaningar; att vara biståndsmyndigheten Sida till lags för att få fortsatta bidrag, att samordna arbetet med fackförbunden inom LO, TCO och Saco och att i en allt hårdare konkurrens för civilsamhällorganisationer tydliggöra behovet av stöd till fackliga rörelser runt om i världen.

”Allt är så otroligt känsligt. Men i det här läget vore det värdefullt om fackföreningarna kollektivt stod bakom oss och stöttade tydligt utåt, både inför sina medlemmar och resten av omvärlden. Vi är ju deras egen organisation! Tyvärr är inte alla fack särskilt intresserade av att visa upp poängen med globalt, fackligt arbete. Och det är ju som sagt känsligt: vi får ibland kommentarer från medlemmar om att fackens pengar ska stanna i Sverige, särskilt nu under pandemin när folk förlorar jobbet”, säger en anställd på organisationen.

OmVärlden har talat med både nuvarande och tidigare anställda på Union to Union. De vill inte framträda med namn eftersom de är oroliga för att det kan försvåra deras nuvarande arbete, dessutom med tanke på att Biståndssverige är en tämligen liten värld, och för att framstå som besvärliga personer.

Sidas krav skapar oro

Oron inom Union to Union har sin upprinnelse i att Sida under många år kritiserat organisationen för att bedriva för många projekt i ett stort antal länder, samt för en bristande förmåga att prioritera och fokusera verksamheten. Kritik riktades även för bristande uppföljning och kontroll.

Som OmVärlden tidigare rapporterat har kritiken från Sida resulterat i minskade anslag för perioden 2018 och framåt. För 2021– 2022 rör det sig om en sänkning av anslaget från Sida med 4,5 procent, eller 15 miljoner kronor. Totalt får Union to Union 315 miljoner kronor i stöd av Sida under en tre årsperiod.

Kritiken från Sida ledde i början av 2018 till att dåvarande kanslichefen Kristina Henschen valde att lämna organisationen. Hon arbetar i dag som generalsekreterare på Radiohjälpen.

Kristina Henschen säger till OmVärlden att hon inte vill medverka i en intervju, men meddelar kort att den sista tiden på Union to Union blev en tråkig erfarenhet som hon har lagt bakom sig. Kraven som Sida ställde upplevde hon som orättvisa och ogrundade.

Även andra personer som OmVärlden talat med anser att biståndsmyndigheten inte förstod sig på Union to Union sätt att arbeta med större fackliga organisationer i utvecklingsländer. Sida betraktade organisationen som en onödig mellanhand, menar flera personer.

Tidigare anställd kände sig utfryst

Som ny kanslichef rekryterades Sofia Östermark. Hon kom från utrikesdepartementet där hon arbetat med statsminister Stefan Löfvens initiativ för bättre villkor på arbetsmarknaden runt om i världen, Global deal. Union to Unions styrelse ansåg att hon med sin bakgrund var den rätta länken till Sida.

Under 2019 påbörjades en omorganisation av verksamheten för att möta upp Sidas krav, vilket lett till att en del anställda inte känner sig hemma längre och därför slutar.

Så här säger en tidigare anställd:

”Hennes [Sofia Östmarks] främsta medskick var att rätta till den sårade relationen med Sida. Jag fattade rätt snabbt att hon inte var intresserad av allt det som vi gjort tidigare, beslut fattades över våra huvuden och vi frystes mer eller mindre ut från verksamheten”.

Andra personer som OmVärlden talat med menar att kanslichefen är mer ”intresserad av byråkrati än grundfrågorna och en tydlig värdegrund”, och att det råder en odemokratisk icke-transparens. En sorts tystnadskultur i det dagliga arbetet som inte hör hemma i en organisation som arbetar med fackliga frågor.

Under de två år Sofia Östmark varit kanslichef är det sex personer som sagt upp sig och två som aviserat att de kommer att sluta. Några tjänster har gjorts om i omorganisationen.

Sofia Östmark säger till OmVärlden att hon inte känner igen bilden av ett utbrett missnöje bland personalen, utan menar att det funnits en stor förståelse på kansliet för vad den nya organisationen kräver.

– Det är ett tufft förändringsarbete och när man gör sådant kan det finnas enskilda individer som inte vill vara med på den resan, men det finns en stor samsynhet för de förändringar som varit nödvändiga.

Enligt uppgifter som inkommit från Union to Union är personalomsättningen under hennes tid som chef i linje med hur det varit tidigare år. Förändringsarbetet anser hon var helt nödvändigt och det hon rekryterades till att utföra.

– Det fanns när jag började en risk att Union to Union skulle förlora medel som stod för 90 procent av verksamhetens intäkter och på sikt en fråga om Union to Unions överlevnad. Det som nu är positivt är att Sida är nöjd med de åtgärder vi gjort och att vi fortsatt har säkrat en hög finansiering. Jag är stolt för det jag gjort för organisationen och att vi kan fortsätta med vår viktiga verksamhet, säger Sofia Östmark.

Marie Ende är representant och skyddsombud för Handels fackklubb på Union to Union. Hon har arbetat på organisationen i 20 år och säger att det mesta av turbulensen har varit på avdelningen för policy, påverkan och kommunikation.

– Union to Union har utvecklat ett nytt arbetssätt och därmed haft många processer igång samtidigt, vilket speciellt i våras gav en hög arbetsbelastning, som kan ha upplevts som stressande. Det har nog varit olika skäl till att personal har slutat, men situationen har varit mer stabil det sista året, säger hon.

Få med facklig erfarenhet

Trots att Union to Union arbetar med fackliga frågor är det få på kansliet som har erfarenhet av fackligt arbete. När OmVärlden med hjälp av webbtjänsten Linkedin går igenom de anställdas arbetslivserfarenhet framgår det att endast 2 av de 18 anställda som arbetar med innehåll, alltså inte med ren administration, har tidigare yrkeslivserfarenhet från ett svenskt fackförbund. Ytterligare en person har erfarenhet av fackligt arbete i annat land.

Marie Ende säger att när den ursprungliga organisationen, LO-TCO Biståndsnämnd, skapades var policyn att handläggarna skulle ha facklig kompetens.

– Jag har ofta påtalat att vi borde få in fler personer med den erfarenheten men det tycks vara svårt. Det är få sökande från facken till tjänster som vi utlyser. Kanske beror det på att biståndsarbete av idag handlar mer om administration och kontroll än rent fackligt arbete, dessutom kan lönen och andra villkor vara bättre som ombudsman på ett förbund än hos oss, säger Marie Ende.

Att Union to Union inte lyckats bygga upp den fackliga kompetensen under de senaste åren är även något som lyfts upp av andra OmVärlden talat med. De anser att det är en brist att ingen av dem som anställts omorganisationen 2018 har facklig bakgrund.

Sofia Östmark säger till OmVärlden att hon är mån om att det ska vara en mix av folk och strävar efter att hitta en balans i rekryteringarna.

Konkurrens med facken

De flesta Sidafinansierade projekt som Union to Union driver sker i samarbete med de internationella grupperna/kommittéerna inom fackförbunden LO, TCO och Saco. Fler av OmVärldens källor vittnar om att det i denna relation då och då uppstår makt- och intressekonflikter om vilka som ska hantera och synas i globala biståndsfrågor. En del förbund, som till exempel Lärarförbundet har en egen organisation för utvecklingssamarbete som fungerar väl.

”Union to Union driver inte längre opinionsarbete och har blivit en biståndsteknisk organisation som tappat sitt syfte”, säger en person.

Det här var även en fråga som togs upp under Union to Unions förbundsrådsmöte den 2 oktober i år. Under en lång tid, även innan Union to Union bildades, har man pekat på att det förekommit skilda uppfattningar om organisationens mandat och roll. Det har länge varit en känslig fråga.

För att se hur man skulle kunna överbrygga klyftan togs en extern konsult med erfarenhet av internationellt fackligt arbete in. En av hans slutsatser är: ”Det finns ett behov av att bygga förtroende, samarbete och respekt. Viktigt att prata med varandra och det måste komma ifrån att handla om vi och dom utan Union to Union är den gemensamma organisationen”.

OmVärlden har kontaktat konsulten, men han hänvisar till att det är internt uppdrag och att han inte vill tala om det med media. Peter Hellberg, vice ordförande i TCO och ordförande i Union to Union, säger att det pågår en dialog mellan Union to Union och fackförbunden om hur man ska överbrygga problematiken.

– Det är väldigt olika förutsättningar för olika fackförbund, vissa har gamla kunskaper i utvecklingsarbete och man måste hitta samarbetsmetoder. Vi har säkert olika bild av hur det ska gå till, det är en komplex miljö, men det finns en självklarhet att Union to Union ska vara en förenande organisation.

Under rådet talades det om att osämjan har pågått ett tag nu och att det kanske är värt att tillsätta en utvärdering. Ska man tolka det som att en del förbund anser att Union to Union inte behövs?

– Nej, jag har själv inte hört att någon av förbunden vill gå vid sidan av Union to Union.

Det är förbunden som står för egeninsatsen i Union to Unions projekt, det rör sig om mellan fem och tio procent. Nu när en del medel försvinner, är ni beredda att öka era anslag till organistionen, till exempel från ditt förbund TCO?

– TCO är nöjd med den nivå vi har idag och jag kan inte se att vi ska utöka den. Vi vill snarare diskutera hur vi kan bli effektivare tillsammans och få ut mer av de pengar som vi får. Sedan ska vi sträva efter att få in mer medel exempelvis från stiftelser eller postkodpengar, säger Peter Hellberg.

När OmVärlden talade med Sida tidigare i år ställde sig myndigheten positiv till om fackförbunden kunde gå in med mer pengar i Union to Union.

– Fackföreningarna har stora nätverk och det borde gå att organisera för ett större solidaritetsarbete och stöd till andra länder nu, sa Elisabeth Berg Khan, programansvarig specialist på Sida, i juni i år.

Union skapades 2015 när Saco gick med i organisationen. Från 1977-2014 hette organisationen LO/TCO Biståndsnämnd.

David Grossman

Mer läsning