Två år efter kuppen i Myanmar: En miljon har flytt sina hem

– Valet är bara ett sätt för dem att tvätta sitt smutsiga anseende, säger aktivister Nway.

Rapporteringen i media har klingat av. Men i Myanmar pågår i allra högsta grad det inbördeskrig som följde på militärkuppen den 1 februari 2020. Striderna står mellan militären, den så kallade Tatmadaw, etniska väpnade grupper samt de styrkor som bildats av civila. Ett land som innan 2020 utvecklats i en demokratisk riktning med en allt starkare ekonomi, är nu en plats i kaos, där framtidsutsikter och vardagsliv ligger i spillror.

Över en miljon människor har tvingats fly sina hem sedan kuppen, i vad som nu är en flyktingkris.

I storstaden Yangon, som kontrolleras av juntan, försöker människor leva sina liv som vanligt. Men det är svårt när våldet ständigt är närvarande och soldater står i varje gathörn med sina tunga vapen. Det berättar Nway, 32 år och aktivist, för OmVärlden. Hon lämnade Yangon för ett par månader sedan då hon till slut kände att hon inte orkade stanna i sin hemstad.

– Jag klarade inte att leva i den skräcken. De flesta av mina vänner hade redan lämnat landet eller gett sig ut i djungeln för att strida, säger Nway som nu är i Thailand.

Sedan kuppen har militären dödat över 2 940 civila och tillfångatagit över 17 500, enligt organisationen Assistance Association for Political Prisoners (Burma) (AAPPB) Under 2022 bombades till exempel 100 människor som samlats för ett bymöte i i Kachinstaten till döds och elva barn dödades i en helikopterattack mot en skola. Avrättningen av de fyra demokratiaktivisterna Phyo Zeya Thaw, Ko Jimmy, Hla Myo Aung och Aung Thura Zaw blev det blodiga crescendot.

I Yangon är vardagen fylld av stress och ständig oro för att göra en liten miss som skulle leda till att någon fångas eller dödas, berättar Nway. Man vet inte var militärens gränser går och därför kan man inte navigera inom dem.

Mobiltelefonen, som med sina sociala medier och krypterade chatt-appar varit ett redskap för aktivisterna, blir snabbt ett vapen när den hamnar i juntans händer. Den som blir tagen med sin riktiga mobiltelefon på sig riskerar att avslöja både sig själv och det nätverk av aktivister och demokratikämpar de har runt sig.

Nway berättar att de därför utarbetat ett system för att byta ut sin mobiltelefon och SIM-kort ofta och ha extra telefoner med fejkat innehåll att visa upp för militären.

– Ibland har jag gömt mobilen i underkläderna. De är konservativa, så jag tror inte att de går igenom underkläderna, säger Nway.

Samtidigt har juntan haft betydande förluster på slagfältet. Etniska väpnade grupper i kombination med de gerillastyrkor som bildats av aktivister har visat sig vara ett tufft motstånd, och det har spekulerats i hur mycket kraft militären har kvar.

– Det är enorma delar av landet som militären inte kontrollerar, säger Elizabeth Rhoads, forskare vid Lunds universitet, specialiserad mänskliga rättigheter i Sydostasien.

De stora bombningarna som militären genomfört visar tydligt det, menar hon. Men det är svårt att få trovärdiga uppgifter kring hur stora områden de olika grupperna egentligen kontrollerar på grund av brist på tillgänglighet och ibland obefintliga kommunikationsmedel.

– Under 2022 införde militären dessutom ett system som försvårar för civila på landsbygden att röra sig utanför sin by. Det har fått farliga konsekvenser, säger Elizabeth Rhoads.

Tanken är att människor ska hindras från att fly eller att delta i motståndsrörelsen, men det har också fått konsekvenser i form att människor som är akut sjuka inte fått vård.

– Eller att gravida kvinnor som behöver hjälp inte kunnat åka ambulans till sjukhuset, säger Rhoads.

Den stora oron bland de som kämpar mot Tatmadaw är att omvärlden har tappat intresset för vad som pågår i Myanmar och är redo att köpa vad de ser som en hyfsad lösning för landet: Ett val.
Överbefälhavare Min Aung Hlaing har sagt att man kommer att hålla ett allmänt val senare under 2023. Under tiden ska undantagstillståndet lyftas. Juntans styre ska formas om till ett ”övergångsråd”, där – enligt trovärdiga tidningskällor i Myanmar – vicepresidenten som är en mindre framstående militär figur ska få mer makt. Eventuellt stoppas fler civila in i rådet, enligt källorna.

Aktivisten Nway kallar det hela en ”vittvättning” av den våldsamma juntan för att legitimera dess styre.

Juntan har skapat en ny vallag som innebär att ingen med koppling till protester eller motståndsrörelse tillåts delta i ett politiskt parti, om partiet ska få ställa upp i valet. Det innebär till exempel att Aung San Suu Kyis parti National League for Democracy (NLD) måste byta ut större delen av sitt styre, konstaterar Elizabeth Rhoads.

Nway tror inte att det längre finns en politisk vilja i omvärlden att kämpa för demokrati i Myanmar.

– De vill bara att det ska bli ett läge som de kan acceptera. Det är väldigt oroande, säger hon.

Det finns dock även positiv utveckling att hålla fast vid. I FN innehar fortfarande Kyaw Moe Tun, den ambassadör som Aung San Suu Kyi utsåg, Myanmars plats trots att juntan försökt byta ut honom.

Strax innan årsskiftet antog FN:s säkerhetsråd dessutom sin första resolution om Myanmar någonsin och uttryckte i den djup oro över det pågående våldet i landet. Även om resolutionen inte är bindande – kritik har riktats mot det – så innehöll den bland annat en uppmaning att släppa politiska fångar inklusive Aung San Suu Kyi. Till mångas förvåning lade varken Kina eller Ryssland sitt veto.
Den sydostasiatiska samarbetsblocket ASEAN har också visat sig vara tuffare mot denna junta än den förra, särskilt Indonesien som nu innehar det roterande ordförandeskapet i blocket.

I ett internationellt perspektiv är det viktigt hur ASEAN agerar mot Myanmar.

– Stormakterna, som USA, kommer antagligen att följa ASEAN, säger Elizabeth Rhoads.