– Vi är jättetydliga när det kommer till avräkningar. Generalklausulen är att vi inte ska han några avräkningar över huvud taget. Vi har varit kritiska mot det tidigare och nu sätter vi ned foten ordentligt, säger Gudrun Brunegård, Kristdemokraternas biståndspolitiska talesperson.
Kristdemokraterna vill att avräkningar endast ska vara möjligt om det aviseras i god tid och ska inte få göras under pågående budgetår.
– Dessutom får inte avräkningarna var mer än 10 procent av den totala biståndsramen, säger hon till OmVärlden.
Nytt program för bistånd
I det nya biståndsprogrammet står partiet fast vid sitt tidigare mål om att en procent av bruttonationalinkomsten (BNI) ska gå till bistånd. De argumenterar att utvecklingsstödet har bidragit till att Sverige har fått ett ”stort internationellt inflytande i förhållande till vår storlek som nation”.
Partiet anser att det så kallade kärnstöd som går till FN och andra multilaterala organisationer ska minska. Kärnstödet innebär att pengarna inte är öronmärkta, vilket uppskattas av många FN-organ eftersom då kan pengarna användas vid hastigt uppkomna kriser.
Det senaste årtiondet har kärnstödet ökat och uppgick 2020 till 44 procent av det totala biståndet. Dessutom har antalet FN-organ som Sverige stödjer också ökat och är nu 47 stycken.
Kristdemokraterna vill att en mindre del av det svenska biståndet ska gå till kärnstöd samt minska antalet FN-organ som ska få del av det. Ett av skälen som partiet anger är att det är svårt att få en överblick över hur biståndspengarna används, vilket Riksrevisionen bland annat har tagit upp.
Diakonia kritiserar delar av programmet
Kristdemokraterna skriver att de vill att demokrati och mänskliga rättigheter ska värderas högre och bli en överordnad princip för svensk utrikespolitik, inklusive biståndspolitiken. Dessutom vill partiet inrätta en frihetsfond för demokrati- och människorättsförsvarare.
Diakonia, som är Svenska Alliansmissionen och Equmeniakyrkans biståndsorganisation, är överlag positiv till Kristdemokraternas nya biståndsinriktning. Samtidigt är de kritiska mot att partiet i stället för feministisk utrikespolitik vill baka in jämställdhetsarbetet under begreppet demokratisk utrikespolitik.
– Att lägga jämställdhet under demokrati är olyckligt och räcker inte för att komma till rätta med strukturella orättvisor mellan könen. Kvinnors och flickors rättigheter kräver egna strategier och det är ett värde i sig att lyfta upp och benämna det feministiska perspektivet, uppger Diakonias generalsekreterare Lena Ingelstam i en kommentar till OmVärlden.
