Trafiken tjockar igen. Blåljuskorteger kör snabbt genom stan när besökare från hela världen träffas på Stockholm+50 för att diskutera det globala miljösamarbetet. Namnet på toppmötet som drar igång i dag, den 2 juni, är en blinkning till FN:s första klimatkonferens som hölls i Stockholm 1972.
– Till mötet 1972 kom det många stats- och regeringschefer till Stockholm. Det gör det inte i dag, säger Jonas Ebbesson, professor i miljörätt vid Stockholms universitet.
Till mötet för 50 år sedan kom representanter från 100 stater på plats. Aldrig tidigare hade så många regeringar samlats för att diskutera miljöfrågor. I år är det också många toppdiplomater , ministrar och höjdare inom civilsamhället på plats. FN:s generalsekreterares António Guterres och USA:s klimatsändebud John Kerry för att nämna några. Men närvaron av riktiga tunga stats- och regeringschefer har uteblivit.
"Svagt politiskt ledarskap"
Jonas Ebbesson säger att engagemanget inför årets möte är betydligt lägre än vad det var på mötet för 50 år sedan.
– Det har varit svårt att arrangera det här. Det fanns ingen jätteentusiasm inom FN. Just nu tycker jag att det är ett svagt politiskt ledarskap inom hållbarhetsfrågorna. Det gäller Sverige, men även andra länder. António Guterres är en av de få som håller trycket uppe. Det finns annars närmast en uppgivenhet, säger han.
Några nya miljöavtal ska inte tecknas under Stockholm+50. Syftet är i stället att få igång en klimatdiskussion. Flera aktörer har kritiserat arrangemanget. Klimatdebattören Anders Wijkman hävdade innan konferensen att målen för vad mötet skulle uppnå inte var tillräckligt tydliga. Han saknar även diskussioner om hur en ökad världsfattigdom efter pandemin påverkar en omställning, samt diskussioner om stöd till kvinnor vad gäller utbildning och reproduktiv hälsa.
En annan kritiker är Svenska Nasturskyddsföreningens Johanna Sandahl som beskriver Sverige som "en global bromskloss" som motarbetat internationella klimatöverenskommelser.
Jonas Ebbesson säger till OmVärlden att det är lätt att bli cynisk. Sedan 1972 har det hållits konferenser, slutits avtal och skrivit policydokument och gjort handlingsplaner samtidigt som de globala utsläppen har ökat och konsekvenserna av en upphettad planet blivit allt tydligare.
Han säger att det finns många och stora problem. Samtidigt tycker han ändå att Stockholm+50 har en viktig roll att spela.
– Vi ser att tidigare möten har haft en betydelse. Visst, jag och många med mig önskar att de haft en större betydelse. Men ingen hade mått bättre av att vi inte hade haft ett Stockholm+50. Mötet är viktigt för det kan bidra till att blåsa liv i civilsamhället, säger han.
Hoppas på ökat tryck i klimatfrågan
En förhoppning är, enligt honom, att Stockholm+50 ska bidra till att åter väcka det klimatengagemang med fredliga klimatdemonstrationer runt om i världen som vi såg för ett par år sedan, och att EU och USA, och kanske fler länder, som ett resultat av mötet kommer med konkreta utspel på miljöområdet.
En av de viktigaste lärdomarna vid mötet för 50 år sedan var att för att lösa globala miljöproblem så måste världen ta hänsyn till globala orättvisor, vilka förutsättningar som länder har att göra något åt de problem som finns, samt i vilken mån olika länder orsakat problemen.
– Det blev tydligt vid det förra mötet. Och det märks sedan dess i vartenda avtal. Om man ska presentera ett klimatmål måste man göra det på ett sätt som uppfattas som rättvist bland dem som berörs. Det gäller både globalt och nationellt. Annars får du en situation som med Gula västarna som i Frankrike eller upprörda diskussioner mellan stad och land, som med bränsleskatterna i Sverige.
Jonas Ebbesson tillägger att den politiska utmaningen är att hitta en balans mellan de berörda parternas intressen och utgångspunkter. Det hade, enligt honom, inte gått att fasa ut freoner om världen inte tagit hänsyn till rättviseaspekten.
Freoner användes tidigare i bland annat kylskåp, men utsläppen gjorde att planetens skyddande ozonskikt tunnades ut. Industriländerna gick i det här fallet först och började fasa ut ämnet och sedan skapat ett ekonomisk system för att anda länder skulle följa efter.
– Det man enades om vid konferensen, för 50 år sedan, blev legitimt för hela världen och är fortfarande relevant. Det uppfattas inte bara som ett dokument från de rika industriländerna.
Stockholm+50
För ett år sedan beslutade FN:s generalförsamling att hålla en stor klimatkonferens i Stockholm, mellan den 2 och 3 juni. Mötet hålls 50 år efter FN:s första stora klimatkonferens som skedde i Stockholm 1972. Därför kallas årets möte Stockholm+50. Företrädare från 110 länder, varav flera ministrar, deltar i mötet. Sverige är värld för mötet tillsammans med Kenya.
Några hårda bindande avtal är inte att vänta utan syftet är snarare att hålla klimatdebatten levande genom en rad dialoger. Temat är ”En hälsosam planet med välstånd för alla – vårt ansvar, vår möjlighet”. Konferensen kommer att fokusera på den ”trippelplanetära krisen” vilka är klimatförändringar, förlust av natur och biologisk mångfald samt föroreningar och avfall.
Källa och foto: Stockholm+50
