Det finns internationella överenskommelser och principer om vad som är bra bistånd. Överenskommelser som bygger på forskning och beprövad erfarenhet och som fått stöd av både Sveriges regeringar, FN, Världsbanken, civila samhället och näringslivet.
Överenskommelserna handlar om att det mest effektiva biståndet utgår från lokala behov och prioriteringar. Biståndet ska utgå från demokratiska, lokalt framtagna planer, med ett gemensamt ansvarstagande från både givare och mottagare.
Däremot är det givarna – länderna i industriländernas gemensamma organisation OECD – som bestämmer vad som får räknas och redovisas som bistånd. Det innebär att givarländer enligt reglerna kan redovisa vissa inhemska flyktingkostnader som bistånd. Detta har mött kraftig kritik från biståndsaktörer som utgår från mottagarnas perspektiv. Med en bestämd biståndsnivå, som i Sverige, blir det helt enkelt mindre bistånd när kostnader för mottagande av flyktingar dras av.
Den svenska biståndsnivån om en procent av BNI uppnåddes första gången i mitten av 1970-talet. Inför valet 2006 ville Moderaterna sänka biståndet, men Kristdemokraterna och Liberalerna stod fast vid sina vallöften och biståndsnivån behölls både under alliansens åtta år i regering och under åtta år med socialdemokratiskt ledda regeringar.
Men avräkningarna för flyktingkostnader har stegvis ökat. Under regeringen Bildt avräknades som mest 5,1 procent av biståndsramen. Regeringen Persson avräknade som mest 8,1 procent och regeringen Reinfeldt 13,0 procent. Under 2015 kom drygt 160 000 asylsökande, enligt Migrationsverket. Då avräknade regeringen Löfven 22 procent av biståndsramen.
När den socialdemokratiska partikongressen 2021 skulle besluta om ett nytt internationellt program, fanns en stark kritik till att använda biståndspengar för inhemska flyktingkostnader. Många motionerade om att Socialdemokraterna skulle verka för att systemet med avräkningar slopades helt. Kongressens kompromiss blev att partiet ”accepterar avräkningar enligt OECD-DAC:s riktlinjer, men det ska hanteras restriktivt”.
Migrationsverket presenterar normalt prognoser om migrationen fyra gånger om året. Efter Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 beräknade Migrationsverket att det skulle komma 27 000 flyktingar. Med stöd av en extra prognos från Migrationsverket den 17 mars 2022, bestämde den dåvarande regeringen att summan för avräkningarna från biståndet skulle öka från 1,1 till 10,3 miljarder kronor. Syftet var att finansiera extra kostnader för flyktingar från Ukraina.
Den socialdemokratiska regeringen valde alltså att ta nio miljarder extra från biståndet, motsvararande 18 procent av biståndsramen. Då fanns inget kvar av den ”restriktiva” hållning som Socialdemokraternas partikongress beslutat om.
Både biståndsorganisationer och den dåvarande politiska oppositionen var kritiska.
”Hunger och fattigdom ökar i världen. Enligt FN:s livsmedelsprogram WFP är utvecklingen alarmerande. Att i detta läge göra den största nedskärningen någonsin och minska det internationella biståndet med 9,2 miljarder kronor är uppseendeväckande”, skrev bland andra Diakonia och Olof Palmes Internationella Center.
I juni 2022 beslutade regeringen att återföra drygt en miljard av de medel som avräknats.
”Vi förväntar oss att regeringen återför minst det som man har tagit för mycket utifrån sitt eget system för avräkningar, vilket innebär att ytterligare 4,3 miljarder ska betalas tillbaka till biståndet”, skrev Diakonia då i ett pressmeddelande.
Inför valet 2022 lovade Liberalernas partisekreterare att partiet ska fortsätta stå upp för biståndet i en ny regering. Hon sa att bistånd ska vara bistånd och att flyktingmottagandet bör finansieras i separat budgetram. Dessutom skulle Liberalerna driva att OECD-DAC:s regler om avräkningar ses över.
Även Kristdemokraterna kritiserade avräkningarna och menade att de är ”ineffektiva och riskerar att förvärra konflikter och kriser i andra delar av världen”. Partiledare Ebba Busch svarade i Diakonias partiledarenkät 2022 att ”stora avräkningar skapar bristande långsiktighet, vilket riskerar drabba de mest utsatta” och att ”avräkningar på biståndet bör generellt undvikas, av principiella och effektivitetsskäl”.
Ändå har den nya regeringen inte återfört mer pengar till biståndet nu när det visar sig att budgeten för 2023 blev felaktig.
Nu har jag tre frågor till Liberalerna, Kristdemokraterna och Socialdemokraterna:
• Kommer Liberalerna och Kristdemokraterna se till att pengar återförs till biståndet redan i vårbudgeten, så att det inte avräknas mer än vad myndigheternas prognoser anger?
• Kommer Liberalerna och Kristdemokraterna att verka för att systemet med avräkningar avvecklas?
• Kommer Socialdemokraterna i opposition att verka för att avräkningar sker med ”restriktivitet”?
Magnus Walan, senior policyrådgivare på Diakonia
Texten har uppdaterats.
