Sarah Afrasiabi

Sarah Afrasiabi

"En kvinna är inte någons ägodel!"

Hedersmord står för 25 procent av alla mord i Iran. Det på grund av en patriarkal kultur som råder i det iranska samhället. ”Hur många fler kvinnor måste offras, hur många sörjande mödrar och hur många föräldralösa barn måste vi se, innan denna hederskultur får ett slut?”, skriver Sarah Afrasiabi från organisationen  #I_am_christian_too.

Publicerad:

Det finns ett iranskt talesätt som kan översättas ”Kvinnan är mannens heder”. Det låter ju mycket bra, men verkligheten är en annan. Bakom uttrycket ligger nämligen uppfattningen, att mannen bestämmer över kvinnan som om hon skulle vara hans ägodel.

Könsdiskriminering och sexism bygger på att ett kön värderas lägre än ett annat. Som jag  visar nedan leder det ofta till diskriminering och våld där kvinnor, flickor och HBTQ-personer blir offer. Våldet tar sig många uttryck och är både fysiskt och verbalt, som hot, våldtäkt och mord. Hedersmord är ett tydligt exempel på detta våld.

Några exempel i närtid: En 16-årig flicka från Kermanshah knivhöggs flera gånger av sin far. Romina Ashrafi, 13 år, från Talesh – hennes far skar halsen av henne med en skära. En annan far i Kerman slog ihjäl dottern Reyhaneh Ameri, 22 år, med en järnstång. Fatemeh Farahi dödades i Abadan av sin man, som också var hennes kusin. Ali Fazeli Monfared, 20-år gammal, dödades av sina familjemedlemmar i Ahvaz – de misstänkte att han var homosexuell. Galaleh Sheikhi, flicka från Seqez, dödades av sin fästman som sedan eldade upp kroppen. 

Det här är bara några i en lång lista med personer som har fallit offer för hedersmord i kurdiska städer på grund av det patriarkala systemets trångsynthet. Sedan början av året har nio kvinnor och flickor dödats i provinserna Khuzestan, Kurdistan, Ilam, Sistan och Baluchestan, alla områden som toppar listan över begångna hedersmord.

I december 2019 skrev Iranian Students News Agency om hedersmord och hänvisade då till studier som visar att mellan 375 och 450 hedersmord sker årligen i Iran. Det innebär alltså att hedersmord står för cirka 25 procent av alla mord och 50 procent av familjemorden i Iran.

Men statistiken har inte med alla fall – mörkertalet är stort. De senaste tio åren har flera hedersmord som polisen inte registrerat kommit till medias kännedom. De flesta av dessa kallas självmord eller självbränning, men det är familjens press och hot som tvingat fram dem. 

På grund av den patriarkala kulturens dominans i det iranska samhället och med stöd från den iranska regeringen för dessa mord, har kvinnornas egna hem och livsmiljö blivit osäkra. Kvinnorna saknar stöd av lagarna och samhället försöker kväva deras protester i sin linda. 

Grundlösa ord som heder och värdighet har blivit en förevändning för fysiskt och psykiskt våld och även dödandet av kvinnor av män i familjen. Kvinnor ses inte som fria och beslutsfattande människor, utan som objekt och en del av männens ägodelar. Om de gör någonting som skadar äran och värdigheten för männen i familjen, utfärdar dessa deras mordorder. 

Skilsmässa, motstånd mot arrangerade äktenskap, våldtäkt eller vänskap med motsatt kön kan alla vara tillräckliga skäl för att döda en kvinna i en patriarkal och kvinnofientlig kultur. När en kvinna är en ägodel till männen i familjen måste hon leva enligt deras önskemål och åsikter, och all olydnad och motstånd mot männens önskemål kommer att straffas. Ibland planeras och utförs hedersmorden med samtycke från alla familjemedlemmar, ibland initieras de av en far, make eller kusin.   

Iran är ett av de få länder som inte har anslutit sig till FN:s konvention om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor. Det finns få lagar till skydd för kvinnor, desto fler för att reglera dem. Enligt artikel 220 i den islamiska strafflagen straffas inte fadern för mord, när han mördar sin son, utan påföljden blir endast penningböter. 

Artiklarna 1180 och 1181 i civillagen överlåter rätten som vårdnadshavare till fadern eller farfadern och betraktar inte modern som barnets vårdnadshavare. 

Även artikel 630 i den islamiska strafflagen ger mannen en fördel: om en man påstår sig ha sett sin frus otrohet och därefter dödar henne och hävdar, att hon begått äktenskapsbrott, undgår mannen straffet för mord och klarar sig undan med ett bötesbelopp.  

Dessa kvinnofientliga lagar, tillsammans med det patriarkala systemet som styr det iranska samhället, har gjort hemmen och samhället till ett slakthus för kvinnor. Män betraktar kvinnorna i familjen som sin heder och sina ägodelar. De tar med dessa inhumana lagar på sig plikten att ”skydda” dem vilket i realiteten innebär att kvinnor berövas rätt till frihet, och till och med kan mista livet. 

Man måste ställa sig frågan: Hur många fler kvinnor måste offras, hur många sörjande mödrar och hur många föräldralösa barn måste vi se, innan denna hederskultur får ett slut?  Jag vill hoppas att med rätt utbildning och kultur kommer nästa generation vara välinformerad och ansluta sig till jämställda rättigheter för män och kvinnor, både i lagen och i praktiken. Det är varje människas mest grundläggande rättighet att inte bli förföljd och utsatt för våld på grund av sitt kön eller sin sexuella läggning. Jag hoppas att löjliga ord som heder, värdighet och iver en dag inte längre kommer att döda en människa. 

Sarah Afrasiabi, Master of General Psychology, medlem i organisationen  #I_am_christian_too

Mer läsning