Hanna Stutzinsky, MUF, Göteborg

Hanna Stutzinsky, MUF, Göteborg

”Här är tre åtgärder för ett mer effektivt bistånd”

Sveriges biståndsstrategi behöver ett omtag om vi inte vill finansiera vare sig talibanerna eller extremism. Det skriver Hannah Stutzinsky, styrelseledamot MUF Göteborg. Hon vill slopa enprocentmålet, skapa incitament för människor att återinvestera i sina verksamheter och ge stöd åt till färre länder. 

Publicerad:

Den fruktansvärda situationen i Afghanistan har lett till en diskussion om det svenska biståndet till landet. Diskussionen är välkommen, men låt den inte stanna vid Afghanistan. Sveriges biståndsstrategi behöver ett omtag om vi inte vill finansiera vare sig talibanerna eller extremism någon annanstans. Det är dock inte bara extremism som är problematiskt. Ett omtag behövs också för att biståndet överhuvudtaget ska gå till rätt saker och vara effektivt. 

Biståndet är uppdelat mellan humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd. Det totala biståndet för år 2020 landade på 58,46 miljarder kronor. Av det gick bara cirka 5 miljarder till akut hjälp, vilket ofta är vad allmänheten förknippar med begreppet ”bistånd”. Resten är avsett att stödja länder i deras utveckling jämte förvaltning och vissa omkostnader. Det humanitära biståndet behövs i akuta situationer runt om i världen, men det är alltså inte dit som lejonparten av det svenska biståndet går. Följande tre åtgärder kan vara en början på ett långsiktigt hållbart utvecklingsbistånd, för såväl mottagare som för Sveriges skattebetalare. 

1. Slopa enprocentsmålet

Sedan 2006 strävar regeringen efter att betala ut bistånd till en summa som motsvarar 1 procent av Sveriges BNI. Utfallet av biståndsinsatserna blir sekundära när det övergripande målet för biståndsmyndigheten Sida är att nå upp till den indexreglerade summan för utbetalningar. Biståndet styrs därför ofta till vad som framstår som upphostade projekt, såsom exempelvis ”feministisk snöröjning”. Man kan inte underlåta att fundera över hur många fler poliser som hade kunnat anställas i Sverige om vi avstått från att finansiera den nämnda snöröjningen. Att slopa enprocentsmålet är något som nästa regering bör göra omgående för att ett hållbart bistånd ska kunna utvecklas framöver. 

2. Prioritera äganderättsperspektivet 

De bilaterala insatserna styrs av Sidas fyra prioriterade perspektiv vilka är; fattigdom, konflikt, jämställdhet och miljö. Biståndsinsatserna ska, enligt regeringen, kunna motiveras utifrån något av dessa perspektiv. Något äganderättsperspektiv beaktas inte. I arbetet för utveckling måste det skapas incitament för människor att återinvestera i sina verksamheter. I många av samarbetsländerna lever en stor del människorna på jordbruk och småskalig handel, men utan lagfarter eller erkänd äganderätt. Verksamheterna finns inte i den formella ekonomin och riskerar därför att exkluderas när biståndsinsatser görs i samarbete med ländernas regeringar. Det är orimligt att biologisk mångfald får legitimera biståndsprojekt samtidigt som den äganderätt som i praktiken styr mycket av de insatser som behövs för att säkerställa mångfald negligeras.

3. Minska antalet samarbetsländer 

Det stora antalet samarbetsländer innebär problem inte minst för möjligheten till kontroll av biståndets effektivitet. Sverige har idag bilateralt bistånd till 36 olika länder. Det är mer än dubbelt så många mottagarländer som Finland har. Det stora antalet länder medför höga krav på Sidas kompetensförsörjning för att säkerställa att biståndet inte går till antidemokratiska verksamheter eller försvinner i korruption. Eftersom biståndet också är indexreglerat kommer de summor som Sida ska kanalisera att fortsätta öka år för år, vilket riskerar att göra utbetalningarna ännu mer osäkra. Antalet mottagarländer behöver minska för att göra arbetet mer fokuserat. Ett mer fokuserat bistånd är eftersträvansvärt för mottagarna i de valda samarbetsländerna, tryggare för skattebetalarna och mer långsiktigt hållbart. 

I flera delar av världen pågår akuta kriser, som i Afghanistan. Där behövs det humanitära biståndet. Det behövs emellertid en ny strategi för det svenska utvecklingsbiståndet. En strategi som prioriterar utveckling framför välgörenhet för att det förhoppningsvis ska bli möjligt att i framtiden eliminera det humanitära biståndet. 

Hannah Stutzinsky, styrelseledamot MUF Göteborg 

Mer läsning

Vänsterpartiets biståndspolitiska talesperson Yasmine Posio vill se mer fokus på jämställdhet i biståndsbudgeten.

”En procent av BNI är ett golv inte ett tak”

Vänsterpartiet anser i stort att dagens svenska biståndspolitik är bra och relevant. Men Yasmine Posio, biståndspolitisk talesperson Vänsterpartiet, efterlyser mer fokus på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, och additionella klimatsatsningar. 

Sarah Afrasiabi

"En kvinna är inte någons ägodel!"

Hedersmord står för 25 procent av alla mord i Iran. Det på grund av en patriarkal kultur som råder i det iranska samhället. ”Hur många fler kvinnor måste offras, hur många sörjande mödrar och hur många föräldralösa barn måste vi se, innan denna hederskultur får ett slut?”, skriver Sarah Afrasiabi från organisationen  #I_am_christian_too.

EU-kommissionärerna Stella Kyriakides och Jutta Urpilainen

”Vaccinrättvisa är en geopolitisk nödvändighet”

Som Team Europe måste vi infria löftet om att stödja låg- och medelinkomstländer genom att dela med oss av över 250 miljoner doser före årets slut. Så här långt har EU-länderna endast delat med sig av ungefär 50 miljoner doser. Nu är det dags att fullgöra detta åtagande, skriver EU-kommissionärerna Stella Kyriakides och Jutta Urpilainen.