Konfirmander besöker minnesmärke för terrorattacken på Utøya.

Konfirmander besöker minnesmärke för terrorattacken på Utøya.

”Pandemin kan öka risken för våldbejakande extremism”

Tio år efter terrorattacken i Oslo och på Utøya, i Norge, är det viktigt att ta krafttag mot den våldsbejakande extremism som kan följa i spåren på pandemin. Det skriver Arvinn Gadgil, nytillträdd chef för UNDP:s Oslo Governance Center.

Publicerad:

Vi i de nordiska länderna glömmer inte den 22 juli 2011. Inte sedan andra världskriget har våra mestadels fredliga länder upplevt ett sådant meningslöst våld. 

Attacker mot regeringsbyggnader i Norges huvudstad Oslo och ett ungdomsläger på ön Utøya lämnade 77 människor döda. Förövaren motiverades av en extrem och våldsam ideologi.

Jag förlorade människor jag kände och har vänner som förlorade sina barn. För extremisten fanns det inget meningslöst med hans handlingar, det var helt enkelt den logiska slutsatsen av hans ideologi.

Jag finner ofta tröst i den enorma mängd sympati vi upplevde då. Under den tiden arbetade jag inom den norska utrikesförvaltningen. 

Måndagen den 25 juli reste jag till Rom, i Italien, för att delta i en nödkonferens om den akuta svälten på Afrikas horn – den värsta på 60 år. Efter mitt tal höll församlingen med ministrar från hela världen en tre minuters stående ovation för att visa solidaritet med folket i Norge.

Jag har tänkt på den överväldigande empatin och på varför just denna attack fick så mycket global uppmärksamhet. Jag tror att mycket ligger i det starka motstånd mot våldsbejakande extremism som människor direkt enades i. Det fanns ingen skillnad mellan oss i det där rummet i Rom – vi var alla lika sårbara. 

Antalet dödsfall på grund av våldbejakande extremism visar en nedåtgående trend sedan toppnoteringen 2014, men nyckelfrågan nu är hur pandemin kommer att påverka dessa trender.

Idag vet det internationella samfundet mycket mer om hur vi kan förebygga våldsbejakande extremism än för tio år sedan. Grundorsakerna till våldsbejakande extremism är komplexa, mångfacetterade och sammanflätade. 

Våldsbejakande extremism är en produkt av historiska, politiska, ekonomiska och sociala omständigheter, inklusive effekterna av regional och global maktpolitik. Forskning och erfarenhet har visat att det finns vissa kopplingar mellan större trender i våra samhällen och stöd för våldbejakande extremism. Dessa kopplingar bör få större uppmärksamhet nu när vi kommer ut ur pandemin.

Arbetslöshet, fattigdom och exkludering – eller andra pådrivande faktorer – kan inte i sig självt förklara varför människor radikaliseras. Uppfattningar om orättvisor, kränkningar av mänskliga rättigheter, socialpolitisk exkludering, utbredd korruption eller långvarigt förtryck av vissa grupper är dock bland de starkaste drivkrafterna. När dessa faktorer förenas och påverkar vissa grupper av människor är det mer sannolikt att radikala rörelser och våld bryter ut.

Nedbrytning av social sammanhållning, bristfälliga statliga institutioner, förstärkt känsla av marginalisering, arbetslöshet, könsbaserat våld, hets mot folkgrupp och desinformation, är alla pådrivande faktorer som vi vet kan bli vägar till radikalisering. Alla dessa faktorer har intensifierats i spåren av pandemin. 

Så vad betyder detta när det kommer till trender kring våldbejakande extremism framöver? Och hur kan vi bäst förhindra det?

"Vi kommer att konfrontera denna terror med mer demokrati, mer öppenhet och mer mänsklighet."

Dessa ord uttalades av Norges dåvarande statsminister Jens Stoltenberg strax efter Oslo- och Utøya-attackerna. Denna inställning är i linje med agendan för att förhindra våldbejakande extremism och symboliserar kärnan i vad de nordiska länderna kan erbjuda världen genom främjandet av mänskliga rättigheter.

Den nordiska gemenskapen och freden attackerades den dagen i juli. Det är vår plikt att göra vad vi kan för att förhindra att det händer igen, trots pandemins effekter på radikalisering. 

Det är viktigare än någonsin för Norden att samlas för att fokusera på att utrota grundorsakerna till våldbejakande extremism. Om vi ​​vill sätta stopp för våldbejakande extremism och radikalisering måste vi ta itu med de pådrivande faktorerna på det bästa sätt vi i Norden vet – genom samverkan och samarbete.

Mer läsning