Första veckan i juni målas Stockholm grönt! Överallt ska det att pratas om hur vi ska stoppa vår tids största ödesfrågor: klimatförändringarna, artdöden och de globala föroreningarna. Världsledare kommer att samlas på Älvsjömässan för FNs internationella miljömöte som markerar 50 år av miljöarbete sedan FNs första miljökonferensen hölls i Stockholm 1972, skriver Framtidsjorden.
FN-mötet går under parollen ”en hälsosam planet för välstånd till alla – vårt ansvar, vår möjlighet!” - ett kraftigt budskap om ansvarstagande och handling! På mötets officiella hemsida står i fet stil att det är hög tid för modiga val och brådskande handling. Det är tid för en bättre framtid. Man skulle nästan kunna tro att det är vi på Framtidsjorden som fått formulera budskapet. Framtidsjorden är ett internationellt nätverk som jobbar för ett ekologiskt hållbart och socialt rättvist samhälle tillsammans med de mest marginaliserade och diskriminerade. Vi står upp mot ohållbart brukande av naturresurser som utarmar och underminerar miljö, klimat, biodiversitet och ekosystem. Samt ökar världens ojämlikhet och förtrycket av marginaliserade grupper vars levebröd ofta står i direktkopplat till omgivande ekologi. Vi står bakom parollen att det är brådskande och modiga val som måste tas för en bättre framtid.
Men det är alltså FN som stämmer in i den talkör där folkrörelsen under 50 års tid skanderat för rättvisa. Tänk om det varit så att gemensamma paroller också inneburit att orden blev sanna. För trots att mötet ska markera 50 år av handling för miljön så väntar (nästan) alla avgörande avtal på att införlivas och inga av de viktiga målen som spikats har nåtts. Det har, tyvärr, inte varit fem decennier av agerande, som FN vill få det till, utan snarare fem decennier av bla bla bla.
Olof Palmes öppningsanförande från 1972 kan återanvändas rakt av! Det skulle spara lite av den importerade pappersmassa som EU-Mercosur frihandelsavtalet skulle bidra till skövlingen av Amazonas. För trots att Palme redan för 50 år sedan slog fast att mänskligheten gör sig skyldig till folkmord på miljö och natur, så fortsätter det obehindrat nu 50 år senare.
Människans hänsynslösa beteende har försatt jorden i det sjätte massutdöendet, temperaturökningen närmar sig med stormsteg 1.5 grad (idag 1.1, snart 1.2), människor som försvarar naturens rättigheter och sina hem mördas eller tvingas på flykt. Vi ser bränder och sinande brunnar på fler platser än någonsin tidigare med katastrofala följder för människor och djur. Det är snart mer plast än fiskar i havet och arter (inklusive människan) har allt svårare att fortplanta sig som följd av cocktailen av kemikalier som nu finns i alla jordklotets miljöer.
Det är dock inte bristen på paroller eller utredningar som gör att vi misslyckas. Exemplen på fina inrättningar är många, i Sverige har exempelvis det klimatpolitiska rådet (KPR) instiftats som årligen presenterar Sveriges koldioxidutsläpp och med konkreta handlingsförslag listar vad vi måste göra för att nå Parisavtalet. Vi har även en klimatlag som ska säkra att regeringens beslut samstämmer med uppsatta miljömål. Men vad hjälper expertpaneler och lagar när samtliga politiska partier vägrar inse att klimatomställningen faktiskt kräver en systemförändring?
Samtidigt som expertpaneler som KPR och IPCC förtvivlat framhärdar att vi MÅSTE sänka våra CO2 utsläpp med mellan 6-10% per år (beroende på hur man räknar) så når vi inte ens till halva det under ett bra år.
I stället för att sänka koldioxidutsläppen tävlar våra politiker om vem som bäst gynnar privatbilismen, vem som bäst kan försäkra oss om att jordbruket verkligen cementerar sitt fossiloberoende och att Sverige behåller sin rätt att skövla den sista urskogen. Staten subventionerade fossilbränsle till den törstande kapitalmarknader långt över klimatinsatser och bistånd tillsammans. Istället för att slå flera koldioxidspyende flugor och en ryss med samma smäll, väljer regeringen att göra Sverige till den största mottagaren av svenskt bistånd, under samma period som vi ser minskat demokratiskt utrymme, ökad fattigdom och hungersnöd sprida sig över större delar av världen än någonsin. När ska beslutsfattare inse att en biståndsslakt är totalt förkastligt och kontraproduktivt - både för den sociala rättvisan och den ekologiska hållbarheten?
För att bryta med den inslagna vägen måste nuvarande och kommande regering, under Stockholm +50 och efter riksdagsvalet, agera på följande:
att människors och miljöns behov står i centrum för de beslut som fattas och för politikens inriktning. Eventuella Frihandelsavtal och internationella samarbeten ska utformas att de främja människa, miljö och biologisk mångfald. Tiden då Sverige går till sängs med diktaturer är förbi, vi kräver att våra förehavanden med odemokratiska och diskriminerade stater upphör.
att skogen och jordbruket uppgraderas och dess ekosystemtjänster tas tillvara i omställningen. Möjligheten till att lagra CO2 i skogen och jorden måste beaktas och förmågan att bygga resiliens och ekosystemtjänster uppvärderas. Jordbruket måste användas som den omställningsmotor för klimatet som det kan vara. Främst måste stödet till kontraproduktiv verksamhet få ett stopp - miljö och klimat måste ges större tyngd i harmoniseringsprocessen.
att nuvarande och kommande regeringen måste verka för en generell höjning av biståndet från svenskt civilsamhälle till civilsamhälle i syd, och biståndsdelen som går till hållbart jordbruk för matproduktion enligt agroekologiska metoder måste ökas. Detta är avgörande för lokal klimatanpassning och försvaret mot auktoritära klimatförnekare.
att ungas röster prioriteras och hörsammas. Som ett mantra har löftet att vi ska lämna planeten till kommande generationer i samma skick som vi ärvde den upprepats på FNs miljömöten genom åren - också med den maktfördelningen misslyckas vi kapitalt.
Med dessa punkter nedtecknade av alla som ska föreställa vuxna i rummet så kan vi tänkas oss att enas under parollen ”en hälsosam planet för välstånd till alla – vårt ansvar, vår möjlighet!”. Behöver punkterna utvecklas så görs det på Folkets Forum i ABF-huset, där verkliga lösningar representeras av verkliga människor. Vi har kunskapen, vi har nycklarna och vi har parollen – nu är det dags för modiga val och brådskande handling.
Sonja Markovic, Ordförande Framtidsjorden
Tobias Petersson, Omvärldsbevakare Framtidsjorden
Linn Rabe, PhD. Miljövetenskap och klimataktivist Framtidsjorden
