”Vetorätten måste slopas – gör FN till ett globalt parlament”

Kriget i Ukraina har visat på FN:s bristande förmåga. Nu måste vetorätten slopas och det kan göras genom att införa ett FN-parlament, föreslår Hans Leander, styrelseledamot på Demokrati utan gränser.

Fredagen den 25 januari samlades säkerhetsrådet för att ta ställning till en resolution som fördömer Rysslands invasion av Ukraina. På mötet som ironiskt nog leds av den ryske ambassadören Vasily Nebenzya lägger Ryssland in sitt veto, vilket han motiverar genom att bland annat påstå att resolutionen är “inhuman”. Den ukrainske ambassadören Sergi• Kyslytsya får sedan ordet och yttrar då ödesmättat att den ryska motiveringen “var en detaljerad ansökan om en /…/ plats i helvetet”. Samtidigt med den hätska och låsta debatten rullar de ryska stridsvagnarna in i Ukraina från norr, väster och söder.

Det är svårt att finna en bättre illustration av FN:s bristande förmåga att uppfylla sitt uppdrag att “rädda kommande släktled undan krigets gissel”, som FN-stadgan formulerar det. Det påminner om ett bankrån, där bankrånaren för befäl över polisstyrkan. 

Enligt Column Lynch, skribent på tidskriften Foreign Policy, finns en ”stigande förbittring över vetorätten” som innehas av FN:s fem permanenta medlemmar. Just nu är det Ryssland som står i fokus, men även USA och Kina har använt sin vetorätt för att blockera initiativ med brett internationellt stöd.

I samma artikel rapporteras om initiativet från Liechtenstein och en grupp små och medelstora länder för att generalförsamlingen ska kunna begränsa och se över vetot.

Länderna, som inkluderar Costa Rica, Estland, Irland, Mexiko, Nya Zeeland, Qatar och Sverige, vill se en resolution från generalförsamlingen som automatiskt kräver att generalförsamlingen sammankallas efter att en permanent medlem lagt ett veto i säkerhetsrådet. 

När säkerhetsrådet nu blockerades genom Rysslands veto sammankallades faktiskt generalförsamlingen, om än inte per automatik, i ett extrainkallat möte i enlighet med resolutionen "Uniting for Peace" och röstade med överväldigande stöd för att stoppa angreppskriget: 141 stater röstade för, 5 röstade mot och 35 avstod. Tanken bakom Liechtenstein-förslaget är att om ett veto automatiskt utlöser en extra session i generalförsamlingen höjs tröskeln för att använda vetot.

Men detta är knappast tillräckligt. Frågan är vad som egentligen gäller i vårt globala samhälle: Är det “den starkes rätt” (might makes right) eller “lagens rätt” (right makes might)? Vi vill gärna tro att det finns en lagstyrd ordning och många säger att vi måste värna den. Men med vetorätten kan den starke göra som den vill. Att kalla det nuvarande FN-systemet för lagstyre är därför att tänja och urvattna begreppet till oigenkännlighet, även om det skulle bli aningen högre tröskel för vetot. 

Trots det breda stödet för resolutionen i generalförsamlingen är det endast en rekommendation. Det blir alltså en moralisk vädjan från världssamfundet till Ryssland om att dra tillbaka trupperna. Det är viktigt men otillräckligt, vilket framgår av att invasionen fortskrider med oförminskad styrka. Det är som att samhället skulle nöja sig med att vädja till bankrånaren att sluta råna och ge tillbaka pengarna.

En ändring av FN-stadgan och en ny global beslutsstruktur som är verkligt lagstyrd är helt nödvändig. Inte bara för fredlig konflikthantering och gemensam säkerhet utan också för att kunna tackla ett ökande antal globala existentiella hot.

Och frågan är om det är klokt att börja med säkerhetsrådet. Visst behöver det förändras, men det kräver att FN-stadgan ändras, vilket i sin tur kan stoppas av veto-makterna. Ett moment 22, med andra ord. Men det finns en väg runt detta stora hinder: Ett FN-parlament som till en början är rådgivande. Det kan skapas enligt artikel 22 i FN-stadgan och alltså utan möjlighet för vare sig Ryssland eller någon annan veto-makt att blockera. Det kan sedan gradvis ges ökat mandat och på sikt bli ett underhus i ett lagstiftande tvåkammarsystem där generalförsamlingen blir överhus.

Ett FN-parlament skulle bestå av delegater med uppdrag att representera den enskilda människans och den samlade mänsklighetens intressen. Den skulle inte bara kunna spela en viktig roll här och nu för att föra FN närmare världens medborgare, utan skulle också utgöra det självklara navet och motorn för vidare nödvändiga FN-reformer, och alltså på sikt driva fram en rejäl översyn av FN-stadgan. Vetorätten måste slopas – gör FN till ett globalt parlament.

Vi kräver att Sveriges regering skyndsamt tar initiativ för att etablera en koalition av progressiva stater som gemensam kan lägga fram ett förslag i generalförsamlingen om att inrätta ett FN-parlament. Behovet av FN-reform kan knappast bli tydligare än så här. Alternativet är förstås att vänta till ett tredje världskrig. 

Hans Leander, styrelseledamot i Demokrati utan gränser