Under loppet av ett år har Afrikas näst största land Etiopien ändrat politisk inriktning. Sedan Abiy Ahmed svors in som premiärminister i april 2018 har regeringen benådat mer än 7000 politiska fångar, avkriminaliserat oppositionspartier och välkomnat dess ledare hem. Man har tillsatt landets första kvinnliga president och sett till så att hälften av ministrarna i regeringen är kvinnor. Den lag som tidigare förbjudit civilsamhället att jobba för mänskliga rättigheter är nu hävd.
Det mest uppmärksammade som Abiy Ahmed drivit igenom är fredsdeklarationen med grannlandet Eritrea, efter 20 år av konflikt. De demokratiska reformerna som vi under det gångna året med glädje har sett växa fram, ger inte bara hopp om en ljusare framtid i Etiopien, utan kan även inspirera fler afrikanska länder att satsa på demokrati, fred och försoning. Men för att denna utveckling ska fortsätta, behöver omvärlden intensifiera sitt stöd till civilsamhället och dialogen med landets ledning.
Orättvisor och maktobalans kvarstår
Premiärminister Abiy Ahmed har en unik bakgrund som ger honom extra legitimitet i ett konfliktfyllt Etiopien. Hans pappa är muslim och tillhör folkgruppen oromo, och hans mamma var ortodox och från folkgruppen amhara. Abiy Ahmed själv tillhör pingströrelsen. Men vi får inte glömma att hans parti är samma som med odemokratiska och auktoritära medel har styrt landet sedan 1991.
I Etiopien finns 80 folkgrupper. Decennier av politik som byggt på etniska identiteter och etniskt definierat styrande regioner har bidragit till stor misstänksamhet och spänning mellan olika folkgrupper. Den senaste tiden har etniska konflikter eskalerat med tragiska konsekvenser som följd och tvingat omkring 2,4 miljoner människor på flykt inom landet. Våra partners i Etiopien vittnar om konflikter inom församlingar och mellan kyrkobesökare, där en del haft med sig vapen till kyrkan, något som aldrig tidigare har förekommit. Detta är realiteten i ett land med en stor och ung befolkning, där historiska orättvisor och maktobalans mellan folkgrupper aldrig har hanterats konstruktivt.
Fortsätta bygga fred och demokrati
Premiärministern har utlovat parlamentsval i Etiopien år 2020. Det globala civilsamhället, och inte minst kyrkorna, och andra biståndsaktörer, behöver ställa krav på att det utlovade valet förbereds i god tid och att alla partier får samma möjlighet att genomföra sina politiska kampanjer. Redan nu finns tecken på bakslag i den demokratiska processen, då den många gånger uppskjutna folkräkningen har skjutits upp ytterligare, på grund av bristande säkerhet. En aktuell folkräkning är viktig för att legitima val ska kunna hållas.
Kyrkorna samlar människor från olika etniska grupper och har ett språk och en teologi som handlar om försoning och förlåtelse, samtidigt har de trovärdighet och auktoritet bland folket. En viktig aspekt är de olika kyrkliga ledarnas relation med andra religiösa ledare. Både PMU och Act Svenska kyrkan arbetar nära religiösa partners, till exempel ECFE (etiopiska evangeliska alliansen), Lutherska- och ortodoxa kyrkor och interreligiösa råd, som alla vill verka för att stärka freds- och demokratibyggandet i landet.
Sverige måste hålla hoppet vid liv
Tidigt i april offentliggjordes Sveriges regerings ökade stöd till demokrati i landet, något som är både välkommet och nödvändigt. Vi vill uppmana alla aktörer - civilsamhälle, företag och myndigheter, att samverka för att på bästa sätt bidra till ett demokratiskt och fredligt Etiopien. Inte minst med sikte på det utlovade valet. Etiopien är just nu ett positivt exempel på den afrikanska kontinenten och Sveriges regering och det svenska civilsamhället måste tillsammans med partners i landet, arbeta för att hålla lågan brinnande för hopp om fred och demokrati, både inom landet och i regionen i stort.
Sveriges relationer med Etiopien går tillbaka till 1860-talet, då de första missionärerna från Sverige anlände, och Etiopien blev 1954 Sveriges första biståndsland. Vi i det svenska civilsamhället behöver stödja de goda krafter som finns i landet, utan att ta partipolitisk ställning.
De konflikter som vi har sett efter att demokratiseringsprocessen i landet inleddes kan delvis förklaras som ett uttryck av historiska orättvisor och trauman som människor upplevt. Fortfarande finns många utmaningar för landet att hantera, som till exempel risken för ökad politisering med etniska och religiösa förtecken och konkurrens om både makt och resurser. Om vi inte agerar nu kan chansen till ett fredligt och demokratiskt Etiopien gå om intet.
Vi uppmanar regeringen och Sida att bjuda in till breda strategisamtal om hur vi som olika aktörer kan samverka för att uppmuntra och påverka den positiva process som är igång. I Etiopien är kyrkorna en av de absolut startkaste civilsamhällesaktörerna. PMU och Act Svenska kyrkan kan tillsammans med religiösa partners bidra till myndigheternas och civilsamhällets byggande av fredsstrukturer i samhället och därmed till försoning, fred och demokrati.
Ove Gustafsson, programchef, PMU
Johanna Bergsten, projektledare för fredsbyggande och traumabearbetning i Etiopien, PMU
Peter Karlsson Sjögren, chef för Afrikaenheten, Act Svenska kyrkan
Berhanu Yismaw, regional representant i Etiopien, Act Svenska kyrkan