Det är ingen överdrift att säga att jag går bland hundratusentals israeliska flaggor. Stämningen är mer som en karneval än ett upplopp. Vi går längs Kaplan mot Azrielicentret med sina ikoniska höghus, en fyrkantig, en rund och en triangulär. Hela Israel verkar vara här. Folk sjunger och uppträder lugnt, även om oron som drivit ut folk på gatan är påtaglig. Det pratas om att detta är en sekulär revolt, med ”staten Tel Aviv” som epicentrum.
Nationalflaggan är, förutom regnbågsflaggan och hemmagjorda skyltar, den enda flaggan. Jag har aldrig sett mig själv som sionist – jag är inte ens jude – även om jag har bott i Tel Aviv i 14 år och gjort Israel till mitt hem. Nu går jag hursomhelst här med en flagga i handen och sjunger nationalsången HaTikva.
Det är något oerhört som händer. Högern och de religiösa har korsat en röd linje. De vill välja och vraka bland lagarna och ändra dem till egen fördel i ekonomin, politiken och juridiken. För dem som går här med sina flaggor är det uppenbart att Netanyahu har diktatur som mål, eller "illiberal demokrati" det vill säga när demokratin är underkastad regeringens godtycke.
I samma anda som de flesta av revolterna under den arabiska våren eller Maidanrevolutionen i Ukraina så samlas man kring flaggan, mot regeringen. Man vänder på nationalismen och påstår att det är vi som är nationen även om ni har makten. Sveriges förhållande till sin flagga är märklig i sammanhanget, för hissar man den på gårdsplan eller på båten betyder den just mest ingenting, men tar nån med den på en demonstration kan man på goda grunder förmoda att det är en högerextremistisk demonstration. Kanske är det för att vi glömt bort hur det är att leva i en nation under hot. Oftast har hotet mot den Israeliska nationen kommit utifrån. Men nu kommer det inifrån. De flesta jag känner kollar om det går att få tag i utländska pass, och det är en trygghet att jag och min fru och mina barn har sina svenska.
Så vad innebär detta israeliska flagghav i demokratins tjänst? Uppenbarligen har flaggan en helt annan betydelse i dessa demonstrationer än då den hissas i bosättningarna. I demonstrationen betyder den demokrati, liberalism, prideparader, tolerans, Start Ups, kulturevenemang, coola restauranger, kanske till och med sandstrand och informell klädstil. Allt detta finns i Israel, men landet är mer skört än vad många kan föreställa sig. Judar kom från hela världen, med olika traditioner och olika världsbilder. Det enda gemensama är de nationella symbolerna. Den underliggande splittringen handlar om dem som ser sig som först och främst israeler och de som ser sig först och främst som judar. Detta är unikt för Israel, judar i diasporan kan naturligtvis inte välja på detta sätt. För demonstranterna är israeliskhet – snarare än judiskhet – och en liberal demokratisk stat det som Israel står för och allt som behövs. En egen flygplats och en judisk armé, snarare än de tio budorden, är den viktigaste delen av deras judendom och identitet.
Högern och de religiösa har en helt annan vision. Den är baserad i judiskhet snarare än israeliskhet. Tradition snarare än demokrati, ett land och ett folk som blivit lovad detta av ingen mindre än Gud själv. Trots att den förra gruppen kan fylla gatorna med hundratusentals människor. Demonstrationer till demokratins försvar. Men jag oroar mig över att vi är i minoritet. Kanske vill en majoritet av judarna i Israel premiera judendomen över demokratin. Och här kommer paradoxen: flaggan är kanske det enda som kan mobilisera oppositionen i Israel, men den håller samtidigt också potentiella allierade borta.
Det finns knappast några araber med på demonstrationerna, och de utgör trots allt 20 procent av alla israeliska medborgare. Vidare lyser andra minoriteter, såsom de judar som har sin härkomst i Etiopien, med sin frånvaro. Självfallet kommer minoriteter – särskilt araber – vara de första att drabbas av de nya diktatoriska lagarna. Jag kan inte låta bli att undra. Kan det vara flaggorna som håller dem borta?
Tobias Gisle, student på Stockholms Universitets där han skriver sin Mastersuppsats i ämnet Mellanösternkunskap.
