Ndiaga Diaw ser i ett senegalesiskt hiphop-projekt en lösning på ungdomsbrottslighet i Sverige. 

Ndiaga Diaw ser i ett senegalesiskt hiphop-projekt en lösning på ungdomsbrottslighet i Sverige. 

Hiphop som lösning på ungdomsbrottslighet

Ett hiphop-projekt i Uppsala och hiphop mot ungdomsbrottslighet i Senegal borde inspirera Sveriges regering till liknande satsningar. Aktivisten och hiphopspecialisten Ndiaga Diaw, finner lösningar på svenska problem utomlands.

Publicerad:

Allt sedan hiphopen föddes i USA på 1970-talet har den varit föremål för kraftig kritik. För kritikerna är hiphop inte någon konstform, utan något som uppmuntrar till våld och kvinnohat, avhumaniserar kvinnor och fördärvar unga. Men att döma hiphop utifrån några omedvetna artisters våldstexter eller obscena videofilmer avslöjar endast en ökänd intellektuell oärlighet.

Med grundare som Clive Cambel (DJ Kool Herc) och hans syster Cindy, Josef Saddler (DJ Grandmaster Flash), Curtis Fisher (DJ Grandmaster Caz), Kevin Donovan (Afrika Bambaataa), Richard Colón (Carzy Legs) och Kurtis Carter (Kurtis Blow) har hiphopens syfte alltid varit att öka medvetenheten hos, och främja, ungdomar från marginaliserade områden.

Liksom med eld kan du, om du inte ser upp, bränna dig. Om vi å andra sidan hanterar den varsamt kan vi använda den för att värma oss, laga mat och lysa upp vår väg.

Hiphop är en konstform som andra. Och det är upp till oss föräldrar, politiska aktörer och lärare att hjälpa ungdomar att utnyttja denna urbana konstform, som de älskar så mycket.

Som pedagog och specialist på urbana kulturer fick jag 2015 möjlighet att genom Studiefrämjandet, tillsammans med Uppsala kommun, arbeta med ett hiphop-projekt med syfte att få stopp på ungdomsbrottslighet, narkotikamissbruk och skolfrånvaro. Min bas var Uppsalaförorten Gottsunda.

Projektet erbjöd på tisdagar och torsdagar ungdomar kurser i att skriva, dj:a och rappa liksom diskussionsklubbar där de kunde prata om våld, skolfrånvaro, mångkultur, personlig utveckling, föräldrarskap och fred. Mina medarbetar och jag lade under under hela vår tid i projektet ner ett enormt arbete.

Jag har i projektet sett ungdomar, som tagit eller sålt droger, lämna sina olagliga verksamheter bakom sig. Vi har kunnat medvetandegöra många av dem och övertyga dem som fortfarande befunnit sig i konflikt med polisen, eller som fått utlopp för sin ångest genom att bränna bussar, om att kanalisera sin ilska genom rap eller dans.

Efter ett par år kunde vi se de resultat vi förväntat oss, men tyvärr avbröt Uppsala kommun samarbetet på grund av brist på resurser, enligt kommunen. Ett liknande projekt finns i Senegal, eller mer precist i Guédiawaye, en förort till huvudstaden Dakar.

Guédiawaye hiphop är ett utbildningscenter och återintegrationsprojekt för unga genom urban kultur, skapat i november 2010 av tre rappare och aktivister – Sarémzo, Malal Talla (Fou malade) och Papa Ali Gueye (Paco). I oktober förra året hade jag ett möte med Paco, då han sa:

”Vi använder hiphop som hävstång för frigörelse, men också för att skapa ett alternativ mot ungdomsbrottslighet. Som du vet är stadsdelar som Daroukhan, Wathinan, Baye Laye och Marche Bou Bess mycket osäkra kvarter där det ofta förekommer våld, väpnade rån och våldtäkter. Så vi frågade oss själva, som rappare som kämpar mot dessa fenomen, varför inte använda hiphop, som inte bara är gatukonst, utan också är något som alla unga älskar?”

Idag, efter att ha funnits i tio år, har Guédiawaye hiphop ökat medvetenheten hos, och utbildat och underlättat social återintegration bland, hundratals ungdomar, flickor och pojkar som tidigare varit kriminella eller använt droger. Jag tror att med lite mer politisk vilja skulle Sverige, som inte saknar resurser för att bedriva ungdomspolitik, kunna lyckas med samma sak.

Men det är av stor vikt att politikerna främjar det jag kallar medveten hiphop, som kan förmedla ett budskap om fred, jämlikhet och enhet. Till exempel skulle ubildningsdepartementet i samarbete med hiphopartister kunna ordna workshop om poesi, slam eller rap i skolor, två till tre gånger i månaden. De skulle kunna ta upp teman som medborgarskap, fred, tolerans, kärlek och respekt.

I de mest marginaliserade stadsdelarna där brottsfrekvensen bland ungdomar är som högst kan kommunerna även bygga sociala kulturcenter med mål att göra unga mer medvetna och bistå dem med social återintegrering, ledarskapsutbildning och entreprenörskap. Dessa kulturcenter skulle dessutom kunna fungera som mötesplatser för lokala folkvalda politiker och unga som då och då kan debattera frågor som berör de unga själva.

Sammanfattningsvis är ungdomsvåld ett socialt problem som fortfarande är en stor utmaning att lösa i alla länder. Emellertid saknas det inte genomförbara lösningar. Hiphop är gatukonst, men dess väsen, dess filosofi och det positiva budskap den förmedlar gör den till en verklig hävstång mot ungdomsbrottslighet.

Ndiaga Diaw, aktivist, krönikör och specialist på hiphopkultur från Senegal, numer språklärare i Upplands-Bro. Han kommer ursprungligen från Senegal. Under 2019-2020 deltog han bland annat i Reportrar utan gränsers projekt Kollega till Kollega.

Redigering och översättning från franska: Erik Halkjaer

Mer läsning

Gebre Selassie Araya, tigrean som bor i Malmö har inte längre någon kontakt med sin familj i Tigray.

“Det är inget annat än ett folkmord”

Förföljelse, godtyckliga gripanden och försvinnanden. Situationen för etniska tigreaner i Etiopiens huvudstad Addis Abeba blir allt svårare. ”Hatpropagandan mot tigreaner började efter att Abiy Ahmed tilldelades Nobels fredspris. Han säger öppet att tigreaner är ett ogräs som måste utrotas, säger Gebre Selassie Araya som växte upp i Tigray men nu bor i Malmö.