Jahanara Nuri fann som hotad journalist en fristad i Sverige

Jahanara Nuri fann som hotad journalist en fristad i Sverige

“Nytt ljus på Myanmars unga aktivister”

En general från kritaperioden tar makten i Myanmar, men landets unga gör motstånd. Journalisten Jahanara Nuri lyssnar på de ungas vädjan om omvärldens stöd för att slippa rädsla för våld och förtryck.

Publicerad:

Statskuppen kom knappast som någon överraskning. Men vem välkomnar en kupp år 2021? I dessa dagar är folk inte redo för artilleriets, medaljernas och rangordningens anarki.

Det tycks inte Myanmars general Min Aung Hlaing ta mycket hänsyn till. Det är också därför som han kunnat störta en vald regering, gripa civila ledare och ta deras plats.

Hans art utrotades under kritaperioden. Överraskande nog har han lyckats bida sin tid.

Samtidigt berättar de unga sin version av vad som sker, på Myanmars gator och i sociala medier. I civil olydnad bär de varje dag plakat på gatorna förbi konvojer och gyllene pagodor.

Tre veckor efter kuppen har medias rubriker och foton förändrats radikalt. Desperata militärer i bepansrade konvojer och stridsvagnar rullar runt i Yangon. Räder och gripanden sent på natten har ökat.

Nyheter om användning av dödligt våld och avstängt internet når ut. Militären och polisen har rapporterats söka upp folk på deras innergårdar. Bland de trupper som satts in märks den ökända 77:de lätta infanteribrigaden som tidigare inte tvekat att använda dödliga kulor mot demonstranter.

Myanmars generalers värsta mardröm är "en folkets regim, för folket och av folket". I 70 år har de präglat nationens historia med övergrepp och kaos.

Myanmars folk håller en ikonisk soldat nära sina hjärtan – general Aung San, som kämpade mot britterna, grundade Myanmars första armé och drev igenom de historiska Panglong-avalet som enade Myanmars 130 stridande etniska folkgrupper.

År 1958 bjöd den civila regeringen med U Nu i spetsen in militären att sitta med vid makten. Fram till 2011 har sedan Myanmar hållit andan genom decennier av styre med maktövertagande, stillasittande och isolering.

Att Aung Sans dotter Suu Kyi klev fram som ledare var ett nödvändigt val för världen. Det var majoritetens val, uppburet på en legendarisk faders arv.

Under hennes första demokratiska fas av maktdelning tog hon avstånd från de etniska minoriteter som fallit offer under militärens och polisens förtryck. När Gambia anklagade Myanmars militär för folkmord på miljoner rohingyer, försvarade hon militären.

Hennes försvar kom vid en tid när 723 000 rohingyer flydde död, våldtäkt och mordbrand för trängseln i flyktingläger i Bangladesh. En demokrati som rättfärdigar förtryck på minoriteter är en fascistisk stat.

Myanmar utmålades länge som platsen där Kina möter Indien, viktig för den växande asiatiska maktkampen. En militär med gränslös makt och exklusiva handelsförmåner kämpar desperat för kontroll över Myanmars naturresurser.

Demonstranterna i Myanmar har uppmanat till bojkott av de handelsprodukter som kontrolleras av militären. De vill också se hinder för militärens kontroll över miljarder dollar i utländska valutareserver.

Samtidigt kräver FN:s generalsekreterare att militären ska släppa in hans särskilda sändebud, Chrisitine Schraner Berzner, för att besöka landet under ”överenskomna förhållanden för att få direkt tillgång till situationen”.

Detta dynamiska ögonblick när Myanmars unga aktivister på sociala medier uppmanar oss ”att förena era röster med våra”, sprids ett nytt ljus över detta mystiska land. Ja. Förenad med andra känner du ingen rädsla.

Jahanara Nuri, frilansjournalist, författare och människorättsaktivist från Bangladesh. Hon har också varit biståndsarbetare. Hon blev på grund av sina texter förföljd i sitt hemland och är sedan 2018 fristadsförfattare i Linköping, där hon bland annat deltagit i Reportrar utan gränser Sveriges projekt Kollega till Kollega för exiljournalister.

Översättning från engelska: Erik Halkjaer

Mer läsning

Gebre Selassie Araya, tigrean som bor i Malmö har inte längre någon kontakt med sin familj i Tigray.

“Det är inget annat än ett folkmord”

Förföljelse, godtyckliga gripanden och försvinnanden. Situationen för etniska tigreaner i Etiopiens huvudstad Addis Abeba blir allt svårare. ”Hatpropagandan mot tigreaner började efter att Abiy Ahmed tilldelades Nobels fredspris. Han säger öppet att tigreaner är ett ogräs som måste utrotas, säger Gebre Selassie Araya som växte upp i Tigray men nu bor i Malmö.