Alla – såväl privatpersoner som länder – måste hålla koll på sina saldon. Det är svårt när nöden är stor. Men livet handlar ofta om att väja en sak och välja bort en annan.
Det är ett grymt val.
Ska vi lindra en akut hungersnöd i Afrikas horn? Långsiktigt stärka kvinnor i Afghanistan? Ska vi bistå till en oberoende media i Belarus eller Ryssland, vilket kan få i gång en demokratisk utveckling?
Det är som sagt tuffa val, men det har varit vardag för de som jobbar med biståndsfrågor. Det har vävts fram metoder för hur valen ska göras, men när kriser uppstår akut ändras spelplanen. Beskedet från regeringen att avräkna tio miljarder kronor från biståndet för att finansiera flyktingmottagandet fick en chockvåg att gå genom biståndssverige.
”Var är känslan för rättvisa och vanlig jäkla anständighet?” undrade Åsa Thomasson på Concord på Twitter. Diakonia gick tillsammans med We Effect och Plan International Sverige ut med att minskat svenskt stöd skulle kunna göra det svårare för en miljon människor att klara sin livsmedelsförsörjning, för två miljoner att få tillgång till rent vatten och flera andra konsekvenser.
Exakt vilka konsekvenser neddragningarna får vet vi ännu inte. Det beror även på vad som händer med såväl krig, vetepriser och covid-19-pandemin. Men efter kritiken här i Sverige så har även utländska organisationer börjat reagera.
Nyligen skrev 70 organisationer till biståndsminister Matilda Ernkrans där de uttrycker sin oro för vad som kan hända om det svenska stödet till en demokratisk utveckling minskar.
Samtidigt som Sida nu jobbar med att förhandla om de kring 2000 avtal som de har med olika biståndsaktörer för att anpassa kostymen så fortsätter demokratin att backa i många länder.
I Honduras har We Effects partnerorganisation Copinh dragit igång den internationell e-postkampanjen #DearMagdalena, där civilsamhällesorganisationer från runt om i världen vänder sig direkt till Magdalena Andersson för att uttrycka sin oro för vilken effekt ett minskat svenskt bistånd kan få.
Däribland finns klimatorganisationer som undrar vad som händer med träplanteringen i östra Afrika, eller den albanska organisationen Agrinet som är orolig över vad som händer med matförsörjning.
Ibland ifrågasätts biståndets effekt, men reaktionerna tyder i alla fall på att de svenska pengar som satsas ses som viktigt i andra länder. Och rimligtvis inte bara där.
Sverige är ingen isolerad ö. Vi påverkas av vad som händer omkring oss, och vi påverkar vår omgivning. Våra satsningar handlar inte bara om att vara "snäll", utan att förändra ett hörn av världen så att vi i framtiden slipper drabbas av obehagliga överraskningar. Därför kan ett demokratistöd till Ryssland reta Vladimir Putin mer än några extra robotar till svenska försvaret.
Det är begripligt att när krisen viner i knutarna så är det dags att se över sitt saldo, fundera över vilka val som är viktiga och vad vi har råd med. Men är det verkligen besparingar på satsningar på demokrati, klimat och mänskliga rättigheter som är bäst just nu? Jag kan inte låta bli att tänka att de val vi gör, eller inte gör, är det som också definierar vilka vi är.
