Lax, ägg och must. Mitt påskbord har så länge jag minns varit dignande med mat och efter det har alla runt omkring mig tryckt i sig osunda mängder med godis. Denna frossa har så klart sina historiska rötter i kristendomen. Påskfastan inleds 40 dagar innan påsk till minne av Jesus frestelse. Jag som blir på dåligt humör över att hoppa över en lunch fattar verkligen grejen med några rejäla brakmåltider efter det. Men nu ser det ju inte riktigt ut så för de flesta av oss. Vi frossar ändå, trots att ingen jag känner har gått ut i en kristen påskfasta.
Istället äter vi för att vi gillar det. Det är det vi gör när vi är lediga och hänger med vänner och familj. Äter. Men nu när påskmaten snart ska inhandlas så är det något som gnager i bakhuvudet. Jag kan inte – som den festprisse jag är – låta bli att tänka på alla artiklar, rapporter och varningar jag läst det senaste året. Var nionde människa på vår planet – 828 miljoner – går och lägger sig hungrig, varje kväll. Och världshungern ökar. Det är en effekt av coronapandemin, kriget i Ukraina och även flera stora torkkatastrofer. Just nu känns FN:s mål 2 – som är att avskaffa all hunger till 2030 – avlägset. Det gör även flera andra av de 17 mål som världen har satt upp för en bättre utveckling.
Agenda 2030 som antogs 2015 är nu inne på halvtid och de närmsta månaderna kommer flera genomgångar om hur vi ligger till. Just nu ser det mörkt ut. Coronapandemi, klimatkris och Rysslands krig tillsammans med en ökad geopolitisk spänning mellan Kina och USA oroar. Flera experter varnar för att den politiska viljan att nå målen inte är tillräckligt stor. Under våren ska vi titta närmare på detta. Men nu tar vi ledigt en vecka vilket innebär att nästa nyhetsbrev kommer den 18 april.
