Erik Larsson, OmVärldens chefredaktör.

Erik Larsson, OmVärldens chefredaktör.

Spionlagen riskerar att sätta strypsnara på svenska medier

Turkiets president låg bakom bombdådet i Istanbul. Svenska soldater mördade ett dussin civila under en FN-insats. Även om detta vore sant är risken att medier i framtiden inte kan rapportera om det, skriver OmVärldens chefredaktör Erik Larsson. 

Vägen till helvetet kantas av goda föresatser, brukar det heta. I morgon, onsdagen den 16 november, förväntas riksdagen rösta igenom en grundlagsändring om utlandsspioneri.

Det låter bra när ändringen presenteras. Sverige ska få större möjligheter att sätta stopp för IS och andra terrorsekters spioneri. Hålen i dagens lagstiftning ska täppas till. Men många fruktar att ändringen ofrivillig kan leda till att medier och organisationer inom civilsamhället tystas. Enligt förslaget kan det bli straffbart att röja uppgifter som kan skada Sveriges förhållande till Nato, FN, EU eller en annan stat eller mellanfolklig organisation.

Det har fått en rad debattörer att undra över vad svenska medier och organisationer kan publicera i framtiden.

• Vad skulle hände om en svensk tidning kom över bevis som visade att det var Turkiets president Erdogan som låg bakom bombdådet i Istanbul? Skulle den nyheten kunna publiceras ostraffat om det hotade det svenska Natomedlemskapet? Det undrade debattören Stina Oscarson under en debatt på Publicistklubben.

• Vad skulle hända om medier publicerade uppgifter om att svenska soldater massakrerat ett dussin civila under en FN-insats?

Det är två fiktiva exempel.

Ett annat exempel är om den nya lagen hade kunnat användas för att straffa den svenska FN-diplomaten Anders Kompass. Mellan 2014 och 2015 läckta han information om hur FN-soldater begick sexuella övergrepp på barn i Centralafrikanska republiken, vilket inte fick FN att framstå i god dager.

Det är inte bara journalister som riskerar att vingklippas. Även organisationer inom civilsamhället kan drabbas. Vad händer om Civil Rights Defenders, Svenska Freds eller Swedwatch kommer över uppgifter som skapar riktigt dålig stämning mellan Sverige och till exempel Nato? Är det att betrakta som spioneri?

Lagstiftarna i riksdagen lovar dyrt och heligt att vi inte behöver vara oroliga. Om det anses ”försvarligt” så ska det inte vara straffbart att publicera. Egentligen är det ingen som tror att partierna som backar förslaget om att förändra yttrande- och tryckfrihetsgrundlagen – alla utom Miljöpartiet och Vänsterpartiet – är ute på en klappjakt efter journalister.

Problemet är att oavsett intention så leder den nya lagen till att urholka meddelandeskyddet och sätta en strypsnara på svenska medier. Redan i dag är det svårt att få källor att överlämna uppgifter om missförhållanden. Att lägga till ett hot om att riskera att straffas som spion för att man orsakat dålig stämning lär inte göra det lättare.

Flera tunga chefer på medieorganisationer; såsom Föreningen för grävande journalister, Journalistförbundet, Publicistklubben, Reportrar utan gränser, Svenska Pen, Sveriges Television, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Tidningsutgivarna och Utgivarna sågar förslaget. De skräder inte orden. Förändringen hotar både demokratin och yttrande­friheten. Vem vågar bli en visselblåsare efter det här, undrar de.

Våra folkvalda gör allt vad de kan för att lugna och trösta. Det blir inga stora förändringar. Vi tar er oro på allvar. Demokratin är inte hotad. Så låter det nu. Och visst, svenska medier kommer säkert att våga lägga ut jobbiga nyheter efter den första januari 2023 då lagen ska träda i kraft. Men att ändra i en grundlag är ingen liten sak. Det är att ge framtida regeringar ett kraftfullt verktyg.

På något sätt är det lite fint att riksdagens ledamöter tror så gott om sina efterträdare. Det är fint, men naivt. För det behöver ju inte nödvändigtvis vara så att framtida regeringar månar lika mycket om civilsamhällets och mediers oberoende. Begravningen av den svenska press- och yttrandefriheten är ännu inte här. Men innan inbjudningskorten skickas ut vore det bra om riksdagsledamöterna kunde fundera på det faktum att vägen till helvetet ofta kantas av goda föresatser.

Mer läsning