Det är oklart vad som händer efter döden.
Ibland blir det bråk. Anhöriga slåss om pengar. Egendom skingras. Det gäller inte bara efter att människor kilat vidare, utan även företag. De digitala kyrkogårdarna är fyllda med floppar som trodde sig vara odödliga. Altavista, Passagen och Boo.com står det på några av gravstenarna.
I dag – när vi ser hur företag som Twitter och Facebook – skakas så finns det anledning att fundera över vad som händer om deras digitala dödsbon skulle plundras. Biståndsorganisationer – och andra – använder Facebook för att sprida information. De använder plattformen då de har kontakt med demokratiaktivister och oppositionella som jagas av auktoritära myndigheter.
Företagens servrar är fullproppade med smaskiga hemligheter. Informationen är en guldgruva för underrättelsetjänster, företag och politiska motståndare. Man kan bara fråga sig vad som skulle hända om den ryska underrättelsetjänsten fick tag på datan?
Det finns inget som talar för att vare sig Twitter eller Facebook (Meta) går under de närmaste veckorna. Vi kan dock konstatera att företag som upplåter sina tjänster till folkilskna troll eller har ålderstigna användare står inför framtida problem.
Uppsägningar av tusentals anställda skvallrar om att allt inte står rätt till. Ett annat tecken på det är att företagen knappt går att få tag på, de bryr sig inte om sina användare. Det är ingen hållbar strategi. Häromdagen berättade Agneta, 77 år, i Sveriges Radios Studio ett om hur hon utsattes för ett bedrägeriförsök på Facebook. Trots ihärdiga försök att komma i kontakt med företaget lyckades hon inte. Det känns igen. Själv har jag i flera månader försökt få tillbaka mitt Facebook-konto efter att ha strulat till det med en tvåfaktorsautentisering, men det är tyst som i graven. Att bli av med sitt konto kan svida, men det finns större problem i livet. Som till exempel hotet med demokratin.
När Facebook och andra plattformar växte fram i början av 2000-talet rådde ett geopolitiskt töväder. Aningslöst lät vi plattformsbyggarna hållas. Till en början var det till nytta för demokratiaktivister. Sociala medier användes i uppror mot diktatorer. Snart insåg dock de auktoritära regimerna att de kunde vända på vapnet och kartlägga och smutskasta oppositionella.
I Myanmar blev Facebook en bidragande orsak till övergreppen på rohingyer. I USA och flera andra länder användes det för att påverka val. I Ukraina drabbades hackergruppen InformNapalm. Sedan kriget började, 2014, har de öst ut hemlig rysk militär information. För de ryska trollen blev måttet rågat då InformNapalm i april 2018 släppte en databas med hemliga dokument. Trollen piskade då ingång sina botfarmar som anmälde hackare, journalister och aktivister som tillfälligt fick sina Facebookkonton frysta. Det ledde till att det blev svårt för de ukrainska hackarna att få ut sin information. När hackarna sedan skrev till Facebook så fick det inte några vettiga svar, skriver den finska journalisten Jessika Aro i sin bok Putins troll.
Under flera år har Facebook och andra plattformar ignorerat sina användare. Det är helt enkelt inte lönsamt att lyssna på kritik. I deras ögon är det vi – användarna – som är varan som säljs vidare. Det är informationen om våra liv som företagen köper. Vi har låtit detta passera i många år men vad händer nu då vi börjar känna av flodvågen av AI-producerat hat som är på väg emot oss?
I en ny rapport från Nordiska ministerrådet konstateras att unga drar sig för att debattera politik. Det demokratiska samtalet tynar bort på grund av hat och hot. För att motverka det föreslås bland annat att de nordiska public service-bolagen tillåtas att ta ett större digitalt utrymme och att länderna ska öka stödet till oberoende faktagranskare.
Gott så, men det är inte tillräckligt. När plattformarna inte tar sitt ansvar måste samhället gå in. Att underminera demokrati, inte svara på frågor och polarisera kan i längden inte vara en hållbar affärsmodell. Därför bör vi redan nu fundera på vad som händer efter döden.
