Go to main navigation
OmVärldens chefredaktör Erik Halkjaer och miljö- och klimatminister Isabella Lövin, januari 2021.

Miljö- och klimatminister Isabella Lövin beskriver både framgångar och motgångar i poddsamtalet med OmVärldens chefredaktör Erik Halkjaer. 

Foto: Mattias Boström

podd

Avsnitt 113: Isabella Lövin – från Mogadishu till Paris

Isabella Lövin lämnar regeringen efter mer än sex år. I OmVärlden Podd berättar hon om hur världen förändrats sedan 2014 och hur såväl globalt utvecklingsarbete som klimatavtal kämpar i uppförsbacke. En resa som tagit henne från de allra fattigaste till maktens korridorer. 

I början av februari lämnar Isabella Lövin regeringen, efter mer än sex år. Detta sedan hon avgår som språkrör för Miljöpartiet på partiets extrakongress den 31 januari. Statsminister Stefan Löfven planerar sedan en regeringsombildning ett par dagar därefter.

De senaste åren har Isabella Lövin tjänstgjort som miljö- och klimatminister, men var innan dess minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat. Sedan partikollegan Peter Eriksson avgått i december förra året ansvarar Isabella Lövin för alla tre frågorna fram till regeringsombildningen.

När OmVärlden Podd träffar henne utomhus på ett snötäckt Värmdö, utanför Stockholm, känns det lite som sista skoldagen innan lovet. Hon sticker inte under stol med att det varit sex tuffa år och hon ser fram emot att få tid för sig själv och familjen.

– Det första jag ska göra är att städa skrivbordet, mitt eget alltså, och se vad som ligger där, säger hon.

När OmVärlden sände sitt första poddavsnitt, under namnet Utvecklingssamtalet, i april 2015, var Isabella Lövin första gäst. Tillsammans med Moderaternas dåvarande biståndspolitiska talesperson, Sofia Arkelsten, fördes ett samtal som idag kan kännas som en annan tid.

Ännu hade inte Europa och Sverige fått uppleva den stora ström av migranter som skulle komma, med kraftiga avräkningar på biståndsbudgeten som resultat. Ännu hade världens länder antagit varken de globala målen för hållbar utveckling eller Parisavtalet för klimatet. 

– Det har hänt väldigt mycket under den här tiden. Det allra största ur ett globalt perspektiv och utvecklingssamarbete är Agenda 2030 och Parisvalet. Nu ligger de i utrikespolitikens DNA, att det är dit vi ska nå, säger Isabella Lövin i podden. 

Hon beskriver sedan den uppförsbacke som slog till med Brexit och valet av Donald Trump till USA:s president. 

– Vi ser rejäla hot mot det vi försöker uppnå. Det är ingen walk in the park att uppfylla Agenda 2030 och Parisvalet.

Det blir ett samtal om hur hon, trots uppförsbacken ändå känner att hon lyckats föra in miljö och klimat i hjärtat av det internationella utvecklingssamarbetet, vilket hon beskriver som långt ifrån självklart för ett par år sedan. Hur hon, hennes kollegor och partikamrater fått stångas med tjänstemän, företrädare för andra länder och även delar av sin egen regering. 

Hon sätter nu sitt hopp till att USA fått en ny regering som i tandem med EU kan få mycket uträttat, vilket varit svårt under fyra år med Donald Trump. Samtidigt lyfter hon ett varningens finger för hur en grupp människor i världen tycks ointresserade av att värna demokratin. 

– Det finns länder inom EU som vill att vi inte använder ordet gender, utan vill att vi bara ska prata om män och kvinnor. Trumps första dekret var global gag rule, och häromdagen fick jag brev från Sverigedemokraternas Björn Söder som frågade mig som biståndsminister hur jag skulle stoppa aborter för att det är den största orsaken till att ofödda barn i världen dör. Det här är en utveckling som är värre än pandemier och covid-19, en agenda som sitter ihop med klimatförnekare och reaktionära och allmänna populistiska idéer, säger Isabella Lövin. 

Samtidigt skakar inte folk länger på huvudet åt Sveriges feministiska utrikespolitik. När den lanserades ryggade många tillbaka, enligt Isabella Lövin, men idag pratar allt fler i dessa termer. Hon exemplifierar med att länder som Kanada, Mexiko, Frankrike och Spanien gått i Sveriges spår. 

När hon om ett par dagar avslutar sina uppdrag som statsråd har hon färdats långt, från flyktingläger i Kenya och inbördeskrigets Mogadishu till maktens korridorer i Paris, Bryssel och New York. Hon råder sina efterträdare att sätta höga mål, ha höga ambitioner och inte vara blyg inför de stora utmaningar mänskligheten står inför. 

Erik Halkjaer