Go to main navigation
Barn leker utanför skolbyggnad.

Foto: Björn Mossberg

BILDSPEL

På skolrasten

En skola byggd i det svensk-etiopiska samarbetet. Det fanns två läger när det gällde vilket material som skulle användas. Ett som ansåg att skolorna absolut skulle byggas i betong för då höll de bättre och en grupp som menade att lokala material var det enda rätta eftersom det förenklade underhållet och gjorde det möjligt att bygga fler skolor.

Utvecklingssamtalet, avsnitt 2

Foto: Erik Halkjaer

BILDSPEL

Mats Sundgren, Anders Forsse och Ingrid Löfström-Berg under inspelningen av Utvecklingssamtalet.

Jordglob gjord av kruka.

Foto: Björn Mossberg

Jordglob

En stor del av undervisningsmaterialet I skolorna producerades lokalt av lärarna och eleverna själva. En kruka fick tjänstgöra som jordglob.

Skolklass.

Foto: Björn Mossberg

Gammal skola

Det blev trångt i skolorna eftersom befolkningsökningen i Etiopien var stor. I genomsnitt byggdes 450 grundskolor per år I det svensk-etiopiska samarbetet. Det räckte nödtorftigt till att hålla jämna steg med befolkningsökningen. Senare övergick Etiopien till att bygga billigare och enklare skolor med kortare hållbarhetstid.

Skolklass.

Foto: Björn Mossberg

Barn och skolstyrelse

Skolbyggandet blev mycket populärt och hela befolkningen tog aktiv del genom insamling av pengar och hjälp till bygget. Här står barn och den lokala skolstyrelsen framför sin skola.

Flickor skriver på svarta griffeltavla.

Foto: Björn Mossberg

Griffeltavla på skolväskan

Flickorna använder sig av en skolväska med en liten svart tavla på utsidan Väskan togs fram av två svenska arkitektstuderande som arbetade med projektet i mitten av 1980-talet.

UTVECKLINGSSAMTALET

Avsnitt 2: När Sida-chefens ilska blev en riksangelägenhet

Den skandal som Etiopienskolorna innebar var ingalunda den sista, utan blev snarare ett uppvaknande för Sida som insåg att man måste öppna sig för media och allmänhet. Hur skulle dagens Sida agera inför liknande kritik? Är biståndet idag mera öppet för insyn?

Avsnitt 2: Sidas marmorhallar

I en serie avsnitt av podden Utvecklingssamtalet kommer OmVärlden göra ett par historiska tillbakablickar i Sidas 50-åriga historia och försöka se sambanden med dagens bistånd. Först ut är skandalen som skakade Sidaledningen och gjorde generaldirektören känd för sitt temperament - Sidas "marmorhallar" i Etiopien.

I podden möts två personer som på olika sätt stod i händelsernas centrum 1969. Anders Forsse var då näst högste chef på Sida och skickades fram för att bemöta kritiken. Senare blev han verkets generaldirektör. Ingrid Löfström-Berg arbetade då som ung volontär i skolbyggnadsprojektet i Etiopien, som hennes pappa hade varit med och startat. Därefter har hon tillbringat ett helt liv med bistånd i många afrikanska länder, inklusive Etiopien där hon för några år sedan var ambassadråd och Sidas chef. Till detta andra avsnitt av Utvecklingssamtalet medverkar även Sidas nuvarande kommunikationschef Joachim Beijmo.

Programledare: Mats Sundgren

Bakgrund: Skolbyggnader som står kvar än idag

Byggnationerna av skolor i Etiopien startades av svenska fredskårister 1965 och växte snabbt. Bland de unga svenskarna och etiopierna rådde pionjäranda och entusiasm. En statlig organisation för skolbyggnad, ESBU, kom till genom ett femårigt samarbetsavtal mellan Etiopien och Sverige. Sida bidrog med hälften av byggkostnaderna och teknisk och administrativ personal.

Skolorna tog tre månader att bygga och bestod av sex klassrum, rektorsexpedition, lärarrum och ett förrådsutrymme. De uppfördes med väggar och golv av betong enligt en metod som utvecklats inom ESBU. Taket var av korrugerad plåt. Skolorna byggdes efter ett enkelt och standardiserat system, men vissa avvikelser var nödvändiga bland annat på grund av de stora klimatskillnaderna i Etiopien. Transporterna av byggnadsmaterial var en stor utmaning i det till stora dela väglösa landet.

De "svenska" skolorna blev riksbekanta i Etiopien inte minst tack vare berättelser om hur svenska fredskårister vandrat eller ridit på åsnor i hetta och regn för att byarna skulle få skolor. Lokalbefolkningen samlade in pengar och hjälpte till att bygga. Det kom att likna en folkrörelse.

Men projektet fick också kritik för att skolorna byggdes för avancerat och därmed blev dyra. Med en lägre nivå skulle man bättre kunna täcka det skriande behovet.

– Det låg en hel del i kritiken, skrev senare den Sida-anställde arkitekten Bengt Söderberg i tidningen Sida Rapport. Skolorna hade ingen förankring i den etiopiska byggnadskulturen och det fanns inte hellre några belägg för att undervisningen skulle få bättre effekt i en påkostad skola än i en enkel jordhydda eller till och med under ett träd.

– Men, konstaterar han också, ESBU var ett "populärt" projekt, många har till och med betecknat det som Sidas mest framgångsrika.

Så småningom tystnade kritiken och projektet fortsatte. Skolbygget införlivades i en övergripande, rent etiopisk, organisation för landsbygdens utveckling. I samband med störtandet av kejsar Haile Selassie 1974 och den efterföljande revolutionen spelade ESBU en roll genom att dess personal var medveten och aktivt deltog i strejkerna. 1975 antogs en plan för utbyggnad och reformering av hela undervisningssystemet. Sida fortsatte sitt stöd ytterligare två år. Med 38 procent läs- och skrivkunniga är analfabetismen i Etiopien fortfarande en av världens högsta. Men idag går 80 procent av alla barn i grundskola.

Fler av skolbyggnaderna står kvar än idag.