Go to main navigation
Aung San Suu Kyi på besök i Sveriges riksdag 2017.

Glorian falnar. Aung San Suu Kyi har gått från hyllad fredsikon till starkt kritiserad för att hon inte tar ansvar för den etniska rensning som nu pågår i Burma. I juni besökte hon Sveriges riksdag.

Foto: Ylva J. Bergman

PODD

Avsnitt 45: Etnisk rensning i Burma – vad gör Aung San Suu Kyi?

Fasansfulla scener utspelar sig nu för royhingafolket, på bägge sidor om gränsen mellan Bangladesh och Burma. OmVärlden Podd reder ut vad som lett fram till krisen.



 

Från Burma rapporteras det nu om människor som halshuggs inför sina släktingar, kvinnor som våldtas, barn som flyr ensamma och desperata till enkla läger där det råder stor brist på mat, skydd och mediciner.

I början av 2016 tillträdde Aung San Suu Kyi som regeringschef efter att ha vunnit valet 2015. Världens förhoppningar på denna fredspristagare och förespråkare av icke-våld var många: att hon skulle öppna landet och påskynda demokrati och främja mänskliga rättighter för alla – så även för den utsatta muslimska minoriteten rohyinga, i delstaten Rakhine.

Men den senaste tiden har utvecklingen gått i motsatt riktning. Det uppskattas att 400 000 rohingyer har flytt från Burma sedan slutet på augusti, i vad som beskrivs som etnisk rensning eller till och med folkmord.

Anledning är den offensiv som militären genomför i Rakhinestaten i västra Burma, som ett svar på attacker från militanta rohingyer den 25 augusti, då 12 burmesiska poliser dödades.

Att Aung San Suy Kyi inte öppet fördömt det som nu pågår förbryllar – och förargar – en hel värld.

Axel Kronholm är reporter på OmVärlden och har bevakat och rapporterat från Burma i flera års tid.

Axel, hur ska man förstå det här. Aung San Suu kyi var ju allas älskling i västvärlden. Vad hände?

– För det första har Aung San Suu Kyi och hennes civila regering ingen direkt makt över de poliser och militärer som begår övergrepp mot rohingyer: militären står fri från civil översyn och kontrollerar själv inrikesministeriet under vilket polisen lyder. Det är alltså inte på Aung San Suu Kyis direkta order som säkerhetsstyrkorna går till attack mot rohingyafolket. Med tanke på detta är det märkligt att inte fler länder i väst också riktar fördömanden mot överbefälhavare Min Aung Hlaing, som ju ytterst är den person som är ansvarig för det som nu sker. Med det sagt så har Aung San Suu Kyi förstås ett stort ansvar som regeringschef, och som en person med ett så stort folkligt stöd och internationell uppbackning, att agera när människors rättigheter kränks och när hundratusentals människor flyr från landet för att inte bli mördade. Där har hon misslyckats fatalt, och helt klart ställt sig på fel sida av historien, så att säga, säger Axel Kronholm.

Så varför tar hon inte ställning för rohingyerna? Hon står ju fast vid att det inte pågår någon etnisk rensning.

– Det är där mycket av omvärldens besvikelse ligger. Även om hon inte kan ge militären order hade hon, liksom hon gjort förut i Burmas historia, kunnat ställa sig på de svagas sida i opposition mot militären. I stället har vi sett hur hennes regering hindrat oberoende journalister och utredare att resa till området, använt propaganda för att sopa övergreppen under mattan och genom desinformation i stället eldat på islamofobin och hatet mot rohingyafolket. Detta har ju tydliggjort att hon själv, och hennes partiledning, faktiskt inte tycker att rohingyafolket hör hemma i Burma.

Aung San Suu Kyi har flera gånger talat om möjligheten för flyktingar att återvända och genomgå en "verifikationsprocess", hur ska man se på det?

– Det är inte mycket till eftergift. Burmas nationella säkerhetsrådgivare U Thaung Tun har sagt att bara de som kan bevisa medborgarskap eller hemvist i Rakhine skulle kunna få återvända. Medborgarskap är direkt uteslutet, eftersom rohingyerna är statslösa och förvägras medborgarskap enligt 1982 års lag om medborgarskap. Att bevisa att man bott i Rakhine kan också vara problematiskt. De här människorna har ju flytt för sina liv och det är inte säkert att de har sådan dokumentation med sig. Och även om de har det är det svårt att ha tillit till rättssäkerheten i en sådan verifikationsprocess, med tanke på hur myndigheterna behandlat rohingyerna hittills.

Kritiken är ju hård mot Aung San Suu Kyi internationellt, men vad tycker burmeserna själva?

– Det ser ut som att hon har en tydlig majoritet av det egna folket med sig. Många är negativt inställda mot rohingyerna: det har funnits sådana åsiktsströmningar sedan gammalt, men de har förstärkts kraftigt på senare tid delvis av regeringens och propaganda och media. I debatten i Burma i dag diskuterar man snarare om det är så att regeringen varit för slapp när det kommer till att hantera hotet från militanta rohingyer. Så även om Aung San Suu Kyi skulle vilja stå upp för rohingyafolket, vilket alltså inte verkar vara fallet, så hade det varit svårt rent opinionsmässigt. Mitt intryck är att folk tvärtom verkar sluta upp bakom henne nu, och att många burmeser tycker att västvärldens kritik mot henne är både orättvis och hycklande.

Lyssna på hela intervjun med Axel Kronholm här.

 

Ylva Bergman