Det är fars dag och Constantino Coronel skålar med vin i blodets färg. Halva ansiktet är upplyst av vintersolen som skiner över familjens marklott utanför Santa Rosa, i departementet Misiones i södra Paraguay.

Värme, solsken och ljus har annars inte varit några bestående delar av den 91-årige bondeledarens liv. Han minns tillbaka till motståndets gryning i Paraguay. 1954 grep general Alfredo Stroessner makten i en militärkupp och därefter förvandlades tillvaron för befolkningen till ett trettioårigt undantagstillstånd.

– Under Stroessner var Paraguay inte ens ett land, bara ett enormt fängelse, och det värsta var att du inte visste hur länge du skulle sitta inne, säger Constantino Coronel.

Med en handfull andra jordbrukare grundade han landets första bonderörelse: Ligas Agrarias Cristianas. Av många ansedd vara Paraguays ledande icke-beväpnade oppositionsrörelse under Stroessners terrorvälde som föll samma år som Berlinmuren, 1989.

– Vi reste oss mot diktaturen för att organisera oss mot utförsäljningen och privatiseringen av det som ingen egentligen bör kunna äga: naturresurser, mark, till och med vatten, säger Constantino Coronel.

Det är en situation han delar med många småbönder i Sydamerika. Hoten från staten, företag har gjort det svårt att bedriva jordbruk och för att klara sig har de varit tvungna att organisera sig.

För Ligas Agrarias Cristianas har tillgången till jord alltid varit en fråga om liv eller död. Paraguay är ett av de mest ojämlika länderna i världen ifråga om markdistribution. en minoritet äger över 90 procent av all mark.

– Ockupation var mångas enda chans till överlevnad, säger bondeledaren och tömmer vinglaset.

Men i ett land där samhällseliten investerat i mark blev priset för organisering högt i Stroessners diktatur. Constantino Coronel sammanfattar sitt liv i form av sorger – fem år i isoleringscell, otaliga tortyrsessioner och exil. Några bestående politiska eller ekonomiska avtryck för Paraguays småskaliga bönder kan han inte räkna upp – snarare var kampen i sig som ett slags seger:

– Det handlade om att kämpa för mänsklig värdighet – och den kampen pågår än i dag, säger Constantino Coronel.

Om 1900-talets kamp fördes i en brutal militärdiktatur förs den 2022 i ett land styrt av president Mario Abdo Benítez – kistbärare vid diktatorn Alfredo Stroessners begravning och son till hans privata sekreterare. Det är en kamp i ett klimat där ”korruption förblir utbredd och organiserad brottslighet, miljöförstöring och systematisk diskriminering skadar landsbygdens och ursprungsbefolkningens rättigheter”, enligt Freedom House.

Paraguay hör till världens ledande sojaexportörer samtidigt som landet är en växande köttproducent tack vare en politiskt uppmuntrad skövling av orörda skogar i norra landsänden, i Chacoregionen.

Överlevnad för ett land granne med mäktiga ekonomier som Argentina och Brasilien handlar om ständig anpassning. För Paraguay har stabila kapitalinkomster säkrats via en expanderande jordbrukssektor som sedan 1800-talet utnyttjat sina ekonomiska muskler och åtnjutit stort politiskt inflytande. Det gör Paraguay till ett av världens mest avreglerade länder ifråga om licenser till genmodifierade varianter av bomull, majs, ris, vete och – framför allt – soja.

Över 90 procent av landets årliga sojaproduktion – fyra miljoner ton (en minskning till följd av utdragen torka) – är stöpt ur genmodifierade bönor. Paraguay är en av världens ledande sojaproducenter. En produktion i mångt och mycket initierad av brasilianskt kapital och kunnande.

Brasiliens historiska inflytande över sitt västra grannland sträcker sig tillbaka till ”Trippelallianskriget” i mitten av 1800-talet då enade arméer från Argentina, Brasilien och Uruguay kostade Paraguay stora portioner av sitt territorium och tog livet av två tredjedelar av befolkningen. För att betala av sin krigsskuld sålde Paraguay marker till utländska jordbruksintressen, framför allt från Brasilien, vilket sparkade gång en markkolonialism som gör att brasilianare numera uppskattas kontrollera minst 14 procent av landets totala markbestånd.

– Paraguay har sig själva att skylla för det här: landet har odlat sin egen misär och dess ekonomiska modell påverkar samtliga samhällsnivåer med ojämlikhet, klassklyftor och hunger, säger Guillermo Achucarro, mark- och klimatforskare vid BASE Investigaciones Sociales, en social rörelse som dokumenterar situation när det gäller markfrågor, demokrati och mänskliga rättigheter.

Den enda gången som Paraguays ojämlika markfördelning har utmanats på allvar var 2008. Då tillträdde befrielseteologen och den före detta katolske biskopen Fernando Lugo som president med ett bräckligt regeringsunderlag bestående av en ohelig allians mellan vänster- och högerpartier. Löften om en jordreform och en rad sociala reformer sjösattes för att förbättra tillgången till sjukvård, särskilt på landsbygden.

En fredag i juni 2012 utbröt skottlossning i samband med en stormning av en markockupation i departementet Canindeyú i östra Paraguay. Utanför staden Curuguaty hade ett 30-tal jordlösa bondefamiljer bosatt sig på ett stycke statlig mark som tidigare hade tillhört den paraguayanska marinen men som via krokiga väger hamnade i händerna på en inflytelserik affärsman och politikers kontroll.

Stormningen mynnade ut i en massaker som släckte elva jordlösa bönder och sex polisers liv. Trots att det inte gick att klarlägga exakt hur och när skottlossningen bröt ut fastslog riksåklagare skyndsamt att de jordlösa bar ansvar för händelsen och att president Fernando Lugos radikala markpolitik indirekt bar skulden för polisernas död.

En vecka efter massakern i Curuguaty avsattes Lugo i en missförtroende-omröstning. Vicepresident Federico Franco tillträdde som president och den gamla ordningen återställdes. Bland annat godkändes ytterligare licenser för genmodifierade varianter av bomull, majs, ris och soja. Hösten 2021 godkände kongressen också en kriminalisering av markockupationer med potentiella straff på upp till tio års fängelse.

Kriminaliseringen har emellertid inte lett till någon evakuering från ockuperade marker som utgör såväl hem som levebröd för tusentals jordlösa i Paraguay. Enligt Guillermo Achucarro är kriminaliseringen det senaste tecknet på att landet försöker smeta över enorma sociala och ekonomiska utmaningar med kortsiktiga politiska initiativ.

– I ett land där 65 procent av den vuxna befolkningen är utelämnade åt informella jobb och överlever en dag i taget är ockupation enda alternativet, säger han.

Vid sidan om en ohållbar skogsskövling som bereder väg för boskapsrancher och jordbruksplantager med genmodifierade grödor talas det om en tyst epidemi i de småskaliga böndernas försvinnande gröna öar.

Epidemin kallas ”El Derrame” och handlar om ökade fall av högt blodtryck, hjärt- och kärlsjukdomar och matsmältningsproblem bland småskaliga bönder. Problem fanns inte innan sojabönan blev Paraguays guldgruva. Kring millennieskiftet introducerades genmodifierade grödor, först illegalt och därefter legalt via två nya lagar, 2004 respektive 2012. Den genmodifierade sojaplantan dör inte av besprutningsmedel och besprutning är därför en effektiv metod att bekämpa ogräs vilket då ger större skördar av soja.

Det är oklart hur många som blivit sjuka på grund av besprutningsmedel vid GMO-plantager, men fältstudier utförda av Paraguays hälso- och välfärdsdepartement 2017 visade på ökade antal fall av cancer och hjärtinfarkter på en landsbygd där tillgången till offentligt finansierad sjukvård är liten. Men hur många som drabbats är osäkert eftersom departementen inte fokuserat på att ta fram sådan statistik, konstaterar BASE Investigaciones Sociales i rapporten ”Con la soja al cuello” (”Med soja runt halsen”). 

2019 publicerades en studie I Indian Journal of Medical Research som fastslog att barn bosatta på den paraguayanska landsbygden i anslutning till GMO-sojaplantager exponeras för ”bekämpningsmedel som kan skada deras DNA och leda till cancer, diabetes, luftvägssjukdomar och neurodegenerativa störningar”. Även denna rapport konstaterade att det saknas undersökningar om hur bekämpningsmedel påverkar hälsan.

FN:s människorättskommitté OHCHR Paraguay har uppmanat regeringen att inleda ”en effektiv och grundlig utredning av bruk av jordbrukskemikalier och dess dokumenterade förgiftningar av människor, inklusive barn, och förorening av vatten, jord och mat”.

– Alla bekämpningsmedel som används i samband med odlingar av soja, majs och vete har inte bara förgiftat marken – utan även floder och brunnar, säger Marle Villalba Caballero, på kvinnoorganisationen och bonderörelsen Conamuri utanför staden Edelira i sydöstra Paraguay.

Sedan starten 1999 har Conamuri inspirerat småskaliga jordbrukare att gå samman, odla organiskt och överleva som en enhet i stället för att gå under som enskilda öar. Men hindren är många: utarmningen av Paraguays ekosystem, utbredningen av boskapsindustrins betesmarker, det industriella jordbruket.

– Det handlar om att ena människor, framför allt kvinnor vars plats historiskt har varit tillbakatryckt i ett patriarkalt och machopräglat land, säger Marle Villalba Caballero medan hon hackar lök och skalar potatis till en gemensam lunch vid ett jordbrukskooperativ grundat på ockuperad mark i början av 1980-talet och som inkluderar ett hundratal familjer.

Det är tidig morgon och första dagen av årets yerba mateskörd. Många har varit uppe sedan före gryningen. Fordonslyktor lyser upp slingrande grusvägar som leder till yerba matefälten. I tystnad och under en ännu gryningsrodnande himmel börjar män med arbetshandskar att bärga blad, kvistar och grenar till det som slutligen via packning, rökning och torkning blir den koffeinrika teliknande brygd som konsumeras flitigt i Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay.

Längs raderna av mateträd förblir arbetstempot högt trots solens ankomst. Skördeperioden är kort men intensiv och mångas enda återkommande stabila inkomst. Plockarna ersätts per kilo och levererar i snitt mellan 80–120 kilo på en arbetsdag, något som ger en dagsinkomst på cirka 50 kronor.

Det expanderande jordbruket hotar yerba mates-odlingarna. För familjerna knutna till jordbruksprojektet utanför Edelira är mateproduktionen en ekonomisk hörnpelare – men deras matelundar är omringade av sojaplantager, samtliga i brasiliansk ägo. Och alla marker besprutas flera gånger per år, förklarar Marle Villalba Caballero.

– Många dör i tysthet med vetskapen om att deras hälsoproblem är rotade i jorden, säger hon.

Jordens förruttnelse till följd av bekämpningsmedel löper jämsides med en eskalerande klimatkris och utdragna sommartorkor med värmeböljor på närmare 50 grader åtföljda av kallare vintrar vars tjäle hindrar gräset från ett växa innan boskap återintar sina betesmarker.

– Det finns ingenstans att fly, även om du packar ihop och drar till Asunción eller någon annan stad. Klimatkrisen hinner ifatt oss alla till slut, säger Marle Villalba Caballero.

Hoppet bland småskaliga bönder och sociala rörelser är politiska förändringar i 2023 års presidentval. Befolkningens vardag präglas av klimatkris, en tyst hälsoepidemi och utbredda sociala umbäranden.

Den 91-årige Constantino Coronel är en av de som hyser framtidshopp. Han säger att en social organisering är nödvändig för att förverkliga drömmen om ett bättre Paraguay.

– Vi måste förstå att jorden endast är till låns och inte är något som vi kan äga eller exploatera. Det får katastrofala konsekvenser, säger han.

Några vedkubbar sätts i brand i en eldkorg för att bringa ljus åt dem som fastnat i mörker. En ceremoni i byn som avslutar en familjesammankomst. Historier har berättats om Paraguays förflutna, de kommande generationerna har fått ge sin syn på den samhällsutveckling som lägger grunden för deras framtid. 

23-åriga Ypoty Coronel Cuenca leder sin far mellan taggtråd och över kohagetrösklar i procession mot en dunge. In i en oas av lugn och historia. Det var hit Constantino Coronel alltid vallfärdade efter varje återkomst. Från tortyrkammaren, Liga Agrarias Cristianas kongresser eller tillvaron i politisk exil. Hit, till kampens källa.

– Där, säger han och pekar på en präktig stam i dungens hjärta. Min mor planterade mangoträdet innan jag föddes.

Innan Alfredo Stroessners terrorvälde. Före GMO-jordbrukets ankomst och de brasilianska sojaintressena. Innan klimatkrisen.

– Mangoträdets rötter tränger djupt, säger Constantino Coronel. Allt omkring oss tillhör alla och är ämnade åt alla, inte bara människor. Ändå finner fåtalet nya sätt att utnyttja moder jord till sin egen vinning.

Men så länge trädet står kvar fortgår kampen om ett rättvist Paraguay, hävdar den 91-årige bondeledaren medan han lutar sig mot den solida stammen. Dottern Ypoty Coronel Cuenca nickar instämmande till faderns tidlösa ord.

– Vår familj har lidit så mycket bara för att vi inte gjort vad som förväntats av oss, att bara acceptera orättvisor och systematisk förstörelse av naturen – men mänskliga rättigheter är inte förhandlingsbara, säger hon.

Mangoträdets lövverk dansar högt ovanför den röda jorden. På andra sidan tänds stjärnor längs himlavalvet. Det är svårt att tyda varthän vinden blåser.

– Allt som kommer med att vara människa är förbundet till jorden, säger Constantino Coronel och greppar sin dotters hand.