Go to main navigation
Maria Eriksson Baaz

Foto: Joakim Roos

Maria Eriksson Baaz:

"Man missar värdefull kunskap"

– Diskriminering mot personer med utländsk bakgrund är något som finns generellt i samhället och då även i biståndsbranschen, säger forskaren Maria Eriksson Baaz.

Hon är anställd vid institutionen för Globala studier på Göteborgs universitet och på Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala. År 2002 skrev hon sin doktorsavhandling om paternalism och postkoloniala identiteter i biståndet, baserad på fältstudier i Tanzania.

– Alla arbetsplatser styrs av förväntningar och bilder. Det går att dra paralleller till genusfrågan, där man till exempel förväntar sig att en sjuksköterska ska vara kvinna. På samma sätt finns det omedvetna förväntningar i biståndsbranschen om att biståndsarbetare är vita människor. Denna bild bygger, i sin tur, på en lång kolonial historia med berättelser om hjältemodiga européer som räddar hjälplösa människor i syd, säger Maria Eriksson Baaz.

Att det är relativt få i biståndsbranschen med bakgrund i de länder man jobbar med tror hon delvis beror på detta. Det gör att det är en bransch som drar till sig främst vita människor, samtidigt som det också gör att personer med annan bakgrund än den svenska är mindre benägna att söka.

– I insamlingskampanjer och berättelser om bistånd står den vita människan fortfarande ofta i centrum, trots att organisationernas arbete i stort i dag bärs upp av lokalt och nationellt anställda. Detta gör att personer med utländsk bakgrund ofta inte känner igen sig. Och en del irriterar sig på detta och vill därför inte vara en del av det. Flera jag har pratat med upplever branschen som paternalistisk.

Bilden av den vite biståndsarbetaren menar hon är mer vanligt förekommande inom organisationer som arbetar med humanitärt bistånd. Till stor del tror hon att det beror på att det är mer effektivt ur insamlingssynpunkt.

– Folk är mer villiga att ge pengar om det är en svensk på bilden som de kan identifiera sig med. Och humanitära organisationer ursäktar ofta förekomsten av dessa bilder med ett ganska problematiskt resonemang om att ändamålen, det vill säga att hjälpa människor i akut kris, skulle helga medlen, säger hon.  

Hon menar även att det på arbetsplatserna ofta råder en ”svensk kultur” där det är vanligt att man diskuterar andra kulturer utifrån ett svenskt perspektiv. Det sociala samspelet blir därför svårare om man arbetar med personer som har ursprung i andra länder.
Med någon i gruppen som kommer utifrån känner man att man inte kan prata på samma sätt.

– Omedvetet blir det ett störande moment. Man kan jämföra det med genusfrågan och hur det blir när det kommer in en tjej mitt i grabbsnacket, förklarar hon. 

 Konsekvensen av en likriktad anställning på organisationerna i Sverige innebär, förutom att representationen blir dålig, även att man missar värdefull kunskap, anser Eriksson Baaz.

Hon tror dock att situationen kanske kommer att förändras med tiden eftersom vi haft invandring från en del partnerländer under en relativt kort period. Samtidigt vill hon förtydliga att man inte ska förvänta sig att personer med utländsk bakgrund ska arbeta på ett speciellt sätt jämfört med de med svensk bakgrund, eller att de nödvändigtvis skulle vara mindre fördomsfulla.

Sigrid Petersson