Go to main navigation
UN Maritime University

Foto: Ola Torkelsson

OmVärlden granskar

FN-skola fick bistånd trots korruption

Sida ville stoppa betalningarna till FN-universitetet WMU i Malmö efter en korruptionsskandal. Det gillade inte regeringen som i hemlighet förde över betalningsansvaret till Sjöfartsverket. Men pengarna fortsatte att tas från biståndsanslagen.

När den borgerliga regeringen tillträdde infördes nya strikta regler för att bekämpa korruption och andra missförhållanden i biståndet. Sida skulle agera kraftfullt när något uppdagades i de projekt som de finansierade. Reglerna för korruption gällde inte bara ekonomisk brottslighet utan innefattade även allvarligt maktmissbruk och nepotism.

Men i samband med en korruptionsskandal på FN:s sjöfartsskola i Malmö, World Maritime University, gällde inte dessa regler. Sida ville strypa anslaget och få skolans rektor utbytt, men regeringen körde över både biståndsmyndigheten och UD. Rektorn fick vara kvar under en längre tid och de svenska biståndspengarna fortsatte att betalas ut. Det visar ett antal dokument och mailväxlingar som OmVärlden har fått tillgång till.

Historien började 2005 när ett antal anställda vid WMU vände sig till Sida med klagomål på universitetets rektor. Enligt personalen pågick ett skräckvälde på skolan där rektorn hade gjort en administratör, som han hade en relation med, till personalchef.

Personalchefen, som senare gifte sig med rektorn, agerade nyckfullt och auktoritärt. Utan anledning kunde hon och rektorn avskeda personal – ibland med motiveringen att de inte tyckte om dem. Detta fick facket att skriftligen säga upp allt samarbete med skolan.

Vittnesmålen från personalen gjorde att Sida bad generalsekreteraren för FN-organet International Maritime Organization (IMO), som skolan lyder under, att göra en granskning av situationen. En sådan genomfördes och blev klar 2007.

Granskningen kom fram till att situationen på skolan var just så allvarlig som personalen slagit larm om. Stämningen var usel, lärare hoppade av och studenterna, som främst kom från olika utvecklingsländer, fick inte någon vettig undervisning. Dessutom visade det sig att universitetets personalchef saknade kvalifikationer för sitt jobb.

Efter en muntlig dragning av rapportens slutsatser ville Sida och UD stoppa hela stödet till WMU. Men då protesterade näringsdepartementet och chefen för Sjöfartsverket, Jan-Olof Selén, som också satt i universitetets styrelse (Board of Governors). I ett brev till Sidas dåvarande generaldirektör Göran Holmqvist hävdar han att Sida gjorde sig skyldig till ”ekonomisk utpressning” och att detta inte kommer att ge Sverige ”goodwill” i IMO.

Sjöfartsverkets direktör ifrågasatte också om Sverige brukar använda den här typen av metoder i internationella organ. ”Jag kan ha förståelse för att Sida när det gäller misskötta biståndsprojekt håller inne med pengar men detta är ett FN–universitet som dessutom fungerar bra”, skriver han i brevet.

Vid det laget hade det gått två år sedan de första signalerna hade kommit på att saker och ting inte stod rätt till på skolan. Efter hårda förhandlingar mellan UD och näringsdepartementet blev kompromissen att Sida betalade ut hälften av pengarna. Men problemen fortsatte och universitetets styrelse vidtog inte de åtgärder som Sida och UD ville.

Både rektorn och personalchefen satt kvar.

Sida började återigen ifrågasätta varför de skulle fortsätta att betala när universitetets styrelse inte hade lytt rådet från den oberoende kommissionen och bytt ut rektorn. Dessutom var Sida missnöjd med att man inte fick läsa den  granskningsrapport som IMO hade beställt. Den ansågs så känslig att den hade hemligstämplats av FN.

Sidas uppfattning, att man behövde få se rapporten för att kunna avgöra om pengarna skulle kunna betalas ut, fick stöd av UD och den tidigare biståndsministern Gunilla Carlsson. Av en mailväxling mellan Sida och UD på tjänstemannanivå framgår följande:

Biståndsministern är förvånad över att den översyn av WMU som gjorts av ett oberoende internationellt team inte kommit oss till del och kan därför inte heller kommentera ärendet i substans.

Men UD:s och Sidas inställning mötte stenhårt motstånd från näringsdepartementet. Departementet tyckte inte att det spelade någon roll att rapporten hemlighölls för Sida och menade att reformer var på gång. I ett e-mail målade den ansvarige handläggaren på näringsdepartementet, Jaak Meri, upp ett scenario för vad som skulle ske om stödet drogs in:

Sverige skulle förlora det höga anseende som vi under decennier byggt upp inom IMO för att verka för ökad sjösäkerhet, utbildning av sjömän, miljöskydd m.m. Vi skulle t.ex. få mycket svårt att bli omvalda till IMO:s råd hösten 2009.

Sidas antikorruptionsregler gick alltså stick i stäv med Sjöfartsverkets och näringsdepartementets önskan om att få  positioner och inflytande i FN-organet.

Först flera månader senare fick WMU:s rektor sluta. Trots det utnämndes han vid en ceremoni till ”president emeritus”. Vid ceremonin medverkade även den svenske kungen.

I god tid före ceremonin i Malmö hade hovet fått ett brev från en grupp anställda på skolan där de berättade om problemen och avrådde kungen från att komma. Men till de anställdas besvikelse valde ändå kungen att delta.

I ett pressmeddelande uttryckte universitetets styrelse ”sin djupaste uppskattning” över rektorns långa och förtjänstfulla gärning på universitetet. Efter avtackningen kunde han fortsätta att representera universitetet vid utländska sjöfartsinstitutioner. Skolans personalchef fortsatte sin anställning fram till 2011.

Samtidigt tog Sjöfartsverket över ansvaret för betalningarna till WMU och ersatte skolan för de pengar som Sida hade hållit inne. Exakt vem som fattade detta beslut är oklart och tycks ha skett i hemlighet. OmVärlden har försökt kartlägga beslutsprocessen men det saknas dokument hos de ansvariga myndigheterna och det finns inget regeringsbeslut. Helt klart är dock att den förre infrastrukturministern Åsa Torstensson var inblandad men hon har inte velat kommentera frågan.

Varje år betalar nu Sjöfartsverket ut 25 miljoner kronor till universitetet. Pengarna tas fortfarande från biståndsanslagen genom en så kallad avräkning från biståndsramen.

Sjöfartsverkets tidigare generaldirektör, Jan-Olof Selén, hävdar i dag att Sida aldrig hade några bevis för att det var korruption på skolan. Den oberoende utredning, som IOM lät göra, visade inte att någon korruption hade förekommit, hävdar han.

Jan Bjeringer var den som skötte förhandlingarna om skolan för Sidas räkning. Han är fortfarande upprörd över hur affären hanterades och över att inte samma regler gäller för alla aktörer som finansieras med biståndsmedel.

– Det var förfärligt att uppleva att helt andra spelregler gällde när svenska intressen fanns med i bilden. Om detta hade rört en afrikansk organisation hade Sida med rätta fått kritik för senfärdighet, nu blev det precis tvärtom, säger han.  

Nils Resare och Carolina Jemsby