Go to main navigation
Guatemala

Foto: David Isaksson

Latinamerika

Fattigdomen går i arv trots socialbidrag

Villkorat socialbidrag till familjer används runt om i världen för att bekämpa fattigdom. Men bidragen har inte så goda effekter som man tidigare trott, enligt en avhandling av sociologen Johan Sandberg.

Johan Sandbergs fallstudier i Uruguay och Guatemala har visat att villkorat socialbidrag inte är så effektivt som man tidigare trott. Många familjer är i stort behov av pengarna och överlever tack vare bidraget. Men i längden hjälper det inte till att förändra de grundläggande problemen.

– Bidraget löser inte de underliggande mekanismerna till fattigdomen. Det riktar sig inte mot problem som segregering, dålig kvalitet på skolorna eller att det finns liten möjlighet att få formella arbeten, säger Johan Sandberg, sociolog på Lunds universitet.

Det villkorade socialbidraget infördes först i Mexiko i mitten av 1990-talet. Sedan dess har bidragsformen växt. Tanken är att bekämpa den fattigdom som ofta går i arv från generation till generation. Efter att programmet hade lanserats i Mexiko gjordes undersökningar som visade att bidragen gett mycket bra resultat.

De lyckade resultaten gjorde att bidragsformen lanserades runt om i världen och i Latinamerika har i dag 20 procent av befolkningen tillgång till villkorat socialbidrag.

Men Johan Sandberg visar att bidragsformen inte alls uppfyller det långsiktiga målet att hindra att fattigdomen går vidare till nästa generation.

– När man tittat på de positiva resultaten har man i princip bara tittat på Mexiko. Det är orimligt att tänka att det skulle ge samma resultat i hela Latinamerika, säger Johan Sandberg.

För att en familj ska få bidraget måste vissa krav uppfyllas. Barnen måste bland annat gå i skolan och följa statliga hälsoprogram. På så sätt får de utbildning, vilket ska hjälpa dem att ta sig ur fattigdomen. Men enligt Johan Sandberg är utbildningskvaliteten på allt för många skolor i Latinamerika för låg för att kunna bidra till att reducera fattigdomen. 

- Enkätundersökningar har visat att den främsta anledningen till att barnen ofta hoppar av skolan inte längre är brist på pengar, utan på grund av att skolorna är dåliga. Ett problem är också att bidraget bara ges till personer under 18 år. Många latinamerikanska barn går om flera år i skolan vilket betyder att de inte är klara i skolan till dess. Om det ska fungera så måste bidraget ges fram till utbildningscykeln slutar.

Trots att han inte tycker att programmen i dag uppnår sina långsiktiga mål tycker han inte att de är dåliga.

– Vissa kvinnor som jag träffade hade inte levt om det inte vore för det här bidraget. Det är löjligt att diskutera om det ska finnas kvar eller inte. Det skulle vara en alldeles för stor omställning att ta bort dem. Men det löser inte strukturerna till fattigdomen utan lägger sig bara ovanpå.

En viktig aspekt är också att programmen kräver fungerande statliga institutioner. Skolor och sjukvård måste ha tillräcklig kapacitet.

– Utbildningen blir ju bara så bra som den underliggande skolan. Därför måste det kombineras med bidraget. Ett problem är att varken över- eller medelklassen vinner något på det här. Därför är det svårt att motivera att mer pengar ska gå till bidraget. På så sätt är barnbidrag av den typen vi har i Sverige bättre. Alla tar del av det och alla betalar skatt, därför tycker också alla att det är viktigt, säger Johan Sandberg.

Stina Bergdal