Go to main navigation
Tanzania

Problemen på UD i Stockholm har lett till att Tanzanias regering inte kan slutföra statsbudgeten.

Foto: Mark Henley/Panos Pictures

I fokus

Konflikter på UD slår mot Tanzanias statsbudget

I torsdags förra veckan beslutade regeringen om nya landstrategier för biståndet till Tanzania och Zambia. På grund av konflikterna på UD har strategierna varit mycket försenade och Sverige har inte kunna lämna några besked om det blir något budgetstöd eller inte. Det har gjort det svårt för Tanzanias regering att slutföra sin statsbudget. Fortfarande återstår dock arbetet med flera landstrategier, och den grundläggande biståndsplattformen.

Den 3 april träffades de viktigaste biståndsgivarna i Tanzania för att gemensamt samordna sina insatser. Bland annat skulle de informera landets finansdepartement om hur stort det samlade budgetstödet skulle bli. Beskedet från givarna var nödvändigt för att Tanzania skulle kunna slutföra sin statsbudget.

Men Sverige, som var ordförande i givargruppen, kunde inte lämna något besked.

Orsaken var att UD i Stockholm, efter tre månaders betänketid,fortfarande inte hade fattat beslut om det blir några pengar eller inte.

– Det är helt klart olyckligt och kan få konsekvenser för Tanzania. Det kan leda till att de måste öka sin upplåning eller skära i utgifterna, säger Sven Olander som är ämnesföreträdare för budgetstöd på Sida.

Förra året uppgick det svenska biståndet i Tanzania till 800 miljoner kronor. Ungefär hälften var så kallat generellt budgetstöd.

För Tanzanias regering skapar oklarheterna kring det svenska biståndet stora problem. Den första juli ska statsbudgeten vara klar och arbetet befinner sig nu i ett intensivt slutskede. Den svenska ambassaden i Dar es-Salaam har ännu inte kunnat säga någonting vare sig om budgetstödet eller om hur Sverige ser på det övriga långsiktiga samarbetet med Tanzania.

Tanzania har under lång tid vädjat till biståndsgivarna om att ha en god framförhållning och en långsiktighet. Givarnas nyckfullhet, och brutna löften om bistånd, har gång på gång lett till att projekt hastigt fått avslutas och stora mängder biståndspengar har gått till spillo utan att den önskade effekten minskning av fattigdomen har uppnåtts.

Detta är också något som Sverige och andra länder vid flera tillfällen har lovat att respektera, bland annat i den så kallade Parisdeklarationen och i det efterföljande reformarbetet för att skapa ett bättre fungerande bistånd.

Men Sverige bryter nu alltså detta löfte. Georg Andrén, chef för Sidas avdelning för programsamarbete, menar att det är UD:s oförmåga att fatta beslut som har lett till att de nya resultatstrategierna inte har blivit klara i tid. Det gör att Sida varken kan betala ut pengar eller inleda nya samarbeten.

– Eftersom vi lever i en styrningsosäkerhet så blir vår förmåga att fatta beslut försämrad. Det kan göra att projekt skjuts fram eller att vi förlänger ett pågående samarbete trots att vi hade velat styra om det i en annan riktning, säger han.

Sammantaget får detta konsekvenser i en hel rad utvecklingsländer. Trots att Sida har försett UD med nödvändiga beslutsunderlag, dröjer beskeden om de så kallade resultatstrategier som ska styra det framtida svenska biståndet.

För närvarande sitter projekt värda över två miljarder kronor fast i byråkratin. Av allt att döma är det den långdragna schismen mellan utrikesdepartementets politiska ledning och tjänstemän, som OmVärlden kunde avslöja i förra numret, som har lamslagit arbetet på departementet.

Utöver Tanzania är läget akut för Burma, Sudan, Sydsudan, Zambia och Somalia. Inte i något av dessa länder har Sida fått besked från UD om att inleda biståndet. Enligt flera Sidamedarbetare skapar detta en stor osäkerhet i samarbetsländerna och för de enskilda organisationer som genomför delar av biståndet.

Kristdemokraten Désirée Pethrus, som sitter med i alliansregeringens samordningsgrupp för biståndet, är missnöjd med att så många resultatstrategier är försenade. Men hon säger sig inte veta vad det beror på. Den politiska koordineringen inom alliansen fungerar bra, hävdar hon. Det är inte där besluten fastnar.

– Vi ligger på för att UD ska komma vidare. Det här handlar inte om samordningen i alliansen, säger hon.

Désirée Pethrus menar att ansvaret för situationen ytterst ligger på biståndsminister Gunilla Carlsson, som styr departementet. De mindre allianspartierna kan inte påverka arbetsrutinerna på UD.

Flera ledande personer på Sida utrycker i dag en oro över vad situationen kan leda till. Sveriges anseende som givare riskerar att få sig en törn, liksom relationerna till ländernas regeringar. I brist på politisk styrning har Sida tvingats gissa sig till vad regeringen vill.

– Det hade varit enklare att ta fram förslag om det hade funnits en tydligt formulerad biståndspolitik. Det har vi inte haft. Vi har fått pilota oss fram och försökt hamna rätt i en miljö där vi inte riktigt vet vad regeringen vill, säger Georg Andrén.

Nils Resare

Bakgrund

I april avslöjade OmVärlden att interna samarbetssvårigheter på UD försenade och lamslog reformarbetet inom biståndet. En rapport från konsultbolaget Ramböll gav en mycket samstämmig bild av arbetssituationen på UD.

Den politiska ledningen beskrevs som sträng, formalistisk och detaljinriktad. Samtidigt saknades ledning, styrning och målsättning, enligt UD:s tjänstemän. Vissa tjänstemän uppgav till och med att de blev misstrodda och misstänkliggjorda av Gunilla Carlsson och hennes politiska stab.

Samtidigt uppgav den politiska ledningen att de inte kunde lita på tjänstemännen. Båda talade om en uppochnervänd rollfördelning; politikerna efterlyser visioner från tjänstemännen, medan tjänstemännen upplevde att allt de gör ändå görs om i ministerkansliet. Nils Resare